Vad ska man fotografera? Lite tankar om personligt formspråk.
Det här är i och för sig tankar som jag ofta – jämt – har. Jag tror till och med att jag skrivit om det tidigare i någon blogg, så möjligen i form av ”vad är jag för typ av fotograf”. Nu är jag dessutom inspirerad av tidigare/aktuella bloggar i detta, dvs det här med eget formspråk.
Att hitta sin egen fotografiska stil eller att fotografera det man är intresserad av eller hitta sitt eget formspråk är alltså tankar som i stort sett hela tiden är aktuella för mig.
När jag försöker analysera, eller snarare tänka efter, vad jag mest fotograferar eller vad jag egentligen vill fotografera har jag tidigare hamnat i lådan för allmänfotografering utan något bestämt innehåll, alternativt eller samtidigt med dokumenterande, berättande fotograferande. Jag är ingen naturfotograf, även om jag gillar att ibland försöka ta vackra bilder i naturen, jag är ingen fågelfotograf även om det varit jättekul att fotografera fåglar där man kan hitta dem, grafik, former är inte heller min grej.
Under pandemin har det blivit betydligt mindre fotograferande än tidigare, i takt med att livet inte blivit så öppet, jag har haft betydligt mindre beröringsytor utåt, mot livet än tidigare. Vardagen har på något sätt krympts.
Och så plötsligt - det är december och alla julkonserter är på gång - flammar det upp igen, lusten att fotografera, lusten att dokumentera, lusten att berätta. Att ta ögonblickporträtt. Och då inser jag – igen – att det är det som är mitt fotografiska formspråk.
Det jag gillar, och då antagligen blir bäst på är just berättandet, att dela med sig av intryck från händelser i livet, att vara en reporter, en som rapporterar. Och porträtt i stunden...
På återseende//Göran
//LGN
//GöranR
/B
//GöranR