Utseende är inte allt. Men väldigt mycket.
Egentligen ska det väl inte spela någon roll hur saker ser ut. Huvudsaken borde vara att de fungerar som de ska. Designen skulle i så fall inskränka sig till att göra handhavandet lättare, möjliggöra ergonomin så att säga.
Men det räcker inte. Det verkar finnas ett behov av estetik också hos oss människor, ett behov av formgivning som tilltalar oss, där former och linjer harmonierar och blir en fröjd för ögat, snarare än att bara vara ändamålsenligt. Samtidigt får inte utseendet premieras på bekostnad av användningen.
Ibland verkar det som om man var bättre på det här förr, dvs att formge saker och ting på ett för ögat tilltalande vis, jämfört med modern design av samma saker. Tidigare synes det finnas ett egenvärde i skönhet, medan jag har känslan av att modern design ofta mer tydligt skippar skönheten till förfång för ändamålsenlighet.
Ta till exempel äldre båtar, särskilt segelbåtar, med sina smäckra skrov som plöjer genom vattnet, harmoniska linjer som ger intryck av fart och kraft, eller bilar, när man började bygga bilar som bilar, dvs inte bara motoriserade kärror, exempelvis och särskilt äldre sportbilar.
Det här gäller kameror också. De allra tidigaste kamerorna var ju designmässiga monster, stora fyrkantiga trälådor som släpades runt. Efterhand som teknologin utvecklades blev de mindre och snyggare. Bland kameror från årtiondena runt 1960, 70- och 80-talen finns, i mina ögon, några av de vackraste/snyggaste kamerorna som tillverkats. I och med digitaliseringsvågen hittar vi igen stora, klumpiga och fula kameror, om än ergonomiska och användningsvänliga. Till slut har kameratillverkarna nu igen tydligen funderat över design i samband med ergonomi, och i och med att man nu i många fall hänger sig åt nån slags retrolook har man i några fall träffat väldigt rätt med hur kameror kan se ut (vackra men ändå ändamålsenliga).
Min nya kamera, Olympus Pen F, tillhör de nya kameror där retrolooken träffat helt rätt. Den är i mina ögon (och uppenbarligen många andras) precis det man vill ha; formmässigt vacker med harmoniska linjer, men ändå ergonomiskt helt OK, med en go’ känsla i hanterandet, hur den känns i händerna etc.
Och utseendet och känslan är inte helt oviktigt. Nåt man tycker om, som upplevs positivt och känns rätt, är tilltalande både för ögonen och taktilt, är grejor som man använder oftare och använder med större tillfredsställelse. Och då blir resultatet bättre. Sen är ju smaken delad, förstås.
Jag har börjat använda min nya Pen F, och hittar egentligen inga fel. Den känns bra hanteringsmässigt, funkar bra med nya objektivet liksom med mina gamla, är väldigt snabb i fokuseringen och tillräckligt bra ur alla andra synpunkter för att jag inte ska bli irriterad på något. Och så är den ju så snygg, så den inte minst ur den aspekten blir lätt att använda. Storleken är perfekt, den går inte ner i byxfickan, men den känns rejäl utan att bli klumpig och för tung. Och den matchar de flesta objektiv jag har, även om det kommer att sitta de mer behändiga fasta gluggarna på den för det mesta.
Så den kommer att bli ett välkommet komplement till mina övriga kameror, min vardagskamera så att säga.
Här några testbilder, med mZuiko 25mm/1,8. Ta dem för vad de är. Jag har använt Monoinställningen, så att det är (svartvita) jpegbilder i stort sett direkt ut ur kameran (för vad det kan vara värt).
Förstora - det lönar sig!
Nästan förbluffande detaljrikedom.
Jag kommer säkert att komma med mer synpunkter på den nya kameran. På återseende tills dess//Göran
Funkar ok när man ska kolla skärpa och skärpedjup. För inte så länge sen skulle kompaktdigitalarna vara närmast I kontokortsformat...var inte lätt att hålla dom eller försöka pilla på nån knapp.
Mv/Gunte..
//GöranR
Se'n när det digitala kom, som i stort sett bara va en mycket bättre filmrulle, så kunde man inte hålla fingrarna i styr, utan skulle göra det futuristiskt utvändigt av någon konstig anledning! Nu har man sansat sig, och upptäckt att det mer klassiska utseendet funkar mycket bra fortfarande och dessutom även säljer bra!
Utseende som Fuji X100 typ! Väldigt lik en M Leica! Men lättare och aningen mindre! :)
/B
//GöranR
Ha det gott
Gunnar S
Tänkte till exempel på äldre havs- och kustsegelbåtar, jämfört med de strykjärn som kom med plastbåtseran, typ Vega. Praktiska och seglar kanske bra, men ljusår desigmässigt och ögonfröjdsmässigt jämfört med de gamla båtarna. Och det gäller i någon mån kamerorna också - se svar till Bengan här ovan.
//GöranR
Din Gaggia Classic är ju för övrigt ett bra exempel på både form och funktion, även om den inte är lika lättanvänd som en kapselmaskin.
//GöranR
//GöranR
Reklam fungerar ju så, måla upp en känsla.
Kul att kameran föll på plats även på nära håll och i användning.
För mig skulle det inte gå bra utan grepp. För två av mina tre hus har det varit en viktig faktor. Designen på dessa mina två är dels nyskapande, dels klassisk och bådas design var också viktig, nej avgörande.
Jag kollade kaffet, det ÄR hela bönor. Här finns också kvarn och halvautomatisk bryggare. De är däremot alldagliga efter att tvenne smycken till bryggare har sålts pga platsbrist.
Jag saknar inte bulan på framsidan, dvs greppet. För mig blir greppet bra, tack vare tumgreppet på baksidan. Jag kan hålla den med en hand och fotografera utan problem.
Du menar Zoega, som Mikael föreslog? I så fall ännu mer anledning att pröva. Med hela bönor och halvautomatisk kvarn och relativt manuell espressomaskin är det en välkommen ritual att koka kaffe, en som jag inte vill vara utan.
Ha det//GöranR
Kommer att berätta mer. Kan nog inte låta bli.
//GöranR