Trädgård och fotografi 

Min mamma har alltid haft gröna fingrar. Utifrån de mest karga förutsättningar har hon lyckats åstadkomma prunkande oaser. När jag var liten fick jag hjälpa till i trädgården, vilket var outsägligt tråkigt och som jag trodde, vaccinerade mig mot trädgårdsintresse för all framtid. Så, länge upplevde jag trädgården, först i mitt lilla radhus och sedermera i huset där vi bor nu sedan 20 år, som något som bara fanns, och som man skötte lite pliktskyldigast, så där.  

Efter många år av ignorans och okunnighet och faktiskt, relativt ointresse, har jag ändå märkt att trädgården är ett viktigt rum i min tillvaro. Ju mer tid jag fått, ju mer jag levt med trädgården och ju mer jag lärt mig desto större har mitt intresse blivit. Nu är trädgården en stor sak i mitt liv, och inte minst eftersom jag har tid, upptar stor del av min tankevärld och praktiska värld. Och i dessa coronakarantäntider är jag outsägligt tacksam över att ha trädgården att röra mig i, att vistas i och arbeta i. Just nu sitter jag och skriver detta på altanen, det är varmt utan att vara för hett, solen bryter stundtals igenom den växlande molnigheten och luften är fräsch efter nattens regn. Hunden ligger bredvid och bara väntar på att jag ska kasta hennes frisbee eller boll och dagens påtår är avslutad. Mina blickar söker sig ut över gräsmattan där mina spireabuskar av olika färg och form står, bort emot rosenhäcken som fortfarande är i vardande men ändå blommar lite här och där, bort över perennrabatten som kantar altanen med sin mångfald av olika växter, där blomningen undan för undan är på gång, och de stora krukorna som hustrun komponerat med sin överdådiga blomprakt. Snett bakom mig har jag överblick över bärbuskarna och mina pallkragar med potatis och kryddväxter och där några svartvinbärsbuskar, hårt åtgångna av haren (mest sannolikt) sitter på rehab. Tomatplantorna som jag fick av en kompis trängs med en vinranka mot en varm vägg i söderläge, och har vuxit nåt alldeles förskräckligt, liksom vinrankan! Till och med den lilla sommarängen presenterar för en gångs skull lite sommarängsblommor, utöver det långa gräset.  

Det är i övrigt tyst och lugnt här i villaförorten som för bara några decennier sedan var ett sommarstugeområde långt bortom stadens hank och stör, och bara enstaka människor passerar på gatan utanför; hundpromenader, med barnvagn och cykel. Man hör fåglar, humlorna surrar hemtrevligt bland alla blommorna och den enda bilen som hörs och ses är postbilen som nyss for förbi med sina bud från själ till själ. 

Men en trädgård sköter sig inte helt själv. Det krävs praktisk tillsyn, och det finns alltid nåt att göra. Om inte annat så hittar man på, byter ut några blommor här, förlänger en rabatt med nya blommor där, planterar om, rycker lite ogräs och kastar iväg M’s frisbee till hennes oförställda förtjusning. Förr visste jag aldrig vad som skulle göras i trädgården, nu ser jag allt som måste plockas med.  

Sen är ju trädgården en fantastisk källa till motiv att fotografera. Alla blommor, olika ljusförhållanden, skuggor, former, färger. Men det är svårt. Det är lätt att sitta här på altanen, eller gå omkring, och glädjas åt allt detta, men svårt att fånga på bild. Makrobilder av blommor förstås, närbilder av rosor och alla humlor som samlar nektar och pollinerar, men det räcker liksom inte i längden. Översiktsbilder blir ofta intetsägande, den prunkande rabatten blir lätt en formlös vägg av grönt med lite röda och vita prickar, det är svårt att samla ihop intrycken så att de blir bra översatta till vyn man har i verkligheten, det är svårt att göra bilderna intressanta. 

Flora Danica. Tyvärr luktar den inte lika gott/starkt som den ser ut att kunna göra. 

En vit vresros, Rosa Rugosa i min rosrabatt/häck. Jag gillar vresrosorna, en enkel skönhet, och så luktar de gott!

Ytterligare en buskros.

En Funkia som fått en ny plats.

Här har jag använt mitt makroobjektiv, 60mm/2,8, vilket också begränsar en smula, samtidigt som det är ett underbart objektiv för att komma nära och fånga detaljer. Jag kommer också att pröva lite mer vidvinkligt, och återkommer sannolikt! 

Min trädgårdsassistent, nöjd med att vara med, bara jag kastar bollen eller frisbeen nån gång då och då. Hon är ett underbart sällskap, inte minst i dessa tider

På återseende alltså//Göran 

2020-06-29 17:23   Lena Holm

Underbar färg på den där Flora Danica. Trädgården är också ett bra avbrott när man jobbar hemma. Annars tenderar både jag och min sambo att bli sittande alldeles för långa pass vid respektive datorer. Då är det perfekt att gå ut och binda upp ett par gurkor eller dra några ogräs bland ärtorna. Vi har precis börjat skörda godsaker efter vårens och försommarens pyssel med alla sortens plantor. Igår fick vi ihop en hel blandad sallad från egen produktion och idag skördade jag första squashen samt ett fång grönkål.
Hälsningar Lena

Besvara

2020-06-29 18:45   gorred

Jo det finns alltid något att göra i trädgården och den är bra för pauser.. Låter väldigt trevligt det där med ärtor och gurkor och andra godsaker som är odlade. Jag närmar mig så sakteliga de räjongerna, men har lång kvar. I år är ändå några tomatplantor på gång, plus gräslöken i en pallkrage och lite timjan i stenpartiet.
Läste att en sida av hemarbete är att man jobbar mer än när man är på sin arbetsplats. Tid försvinner i att inte behöva åka till jobbet och hem, alla fikapauser, alla korta snack bara så där i korridorer och över bordet etc etc som inte blir av. Man tenderar att sitta kvar vid datorn, inte hålla så hårt på lunchraster till exempel. Samtidigt tappar man i den här social samvaron som också betyder mycket. VI får se var det här slutar...
Ha det//GöranR

Besvara

2020-07-04 18:40   Joakim88

Brukar det inte vara så att man blir som sina föräldrar ju äldre man blir ;)
Nu är du själv där och har "gröna fingrar" kul :)

Fina bilder och favoriten är såklart på Mystiqe, glömmer alltid av hur hon stavas hehe :)

Besvara

Svar från gorred 2020-07-04 22:43

Du har säkert rätt i det. I flera avseenden. Men det trodde man ju aldrig 😁.
Kul att du gillar bilderna - uppskattas! Och Mystique uppskattar det också.
//GöranR

Svara