The Bang Bang Club, effekter av sysslolöshet och miljöombyte

Varning: Mycket text!

Egentligen dålig idé att åka hemifrån om det var värme och sol man ville ha. Men det handlar inte bara om det. Miljöombyte, annan kultur, annat språk, annan mat och annan luft är också viktigt. Och åker man bort har man inget att göra, dvs inga vardagssysslor som annars. Det ger å andra sidan möjlighet att göra sånt som annars får stå efter, exempelvis att läsa, ta långa promenader bara för promenerandets skull och bara vara, till exempel att sitta långa stunder och bara titta på vattnet, lyssna på vågorna och se på människor som går förbi.

Men alltså tid att till exempel läsa. Nu har jag snart avslutat The Bang Bang Club; som jag tidigare aviserat en bok om fyra fotografer i 80- och 90-talets Sydafrika. De dokumenterade främst The Hidden War, dvs oroligheterna under landets sista dagar under apartheiden och tiden efter demokratiseringsprocessen. Sydafrika var för större delen av världen okända marker, ingen visste riktigt vad som egentligen hände där, och då spelade just dokumenteringen fotomässigt stor roll. De dokumenterade också andra nödsituationer, som svälten i Sudan.

Det är mycket som händer i boken, mycket elände och hemskheter som dokumenteras, vilket får inverkan inte minst på privatlivet. Mycket etiska värderingar som prövas på riktigt; när och vad man kan fotografera, om man ska fotografera eller hjälpa, tvivel om det man gör får någon effekt och hur detta att exponeras för så mycket död, grymheter och vederstyggligheter får fotograferna att ompröva sina liv och sina grundläggande värderingar. Man får betala, med mardrömmar, med kraschade förhållanden, med depressioner och ångest och med självmedicinering som leder till drogproblem som i sin tur förvärrar det hela, risken att bli skjutna själva och till slut självmord. Glädjen över Pulitzerpris och andra belöningar, som flera av fotograferna fick, som grumlades av hur världen ser ut ändå och priset för att kunna visa.

Men, de gjorde ändå skillnad. Det var nödvändigt att visa världen vad som hände, med alla hemskheter, liksom det är idag i aktuella krigszoner eller eljest ställen med nöd och elände. Och det här var på riktigt.

Och bilder är starkare budbärare än många ord. Kevin Carters berömda bild av svälten i Sudan, den lille pojken som håller på att dö av hunger med en gam som vaktar, starka bilder av avrättningar av oskyldiga privatpersoner etc.

Det är lätt att det man gör själv blir lite fjuttigt i jämförelse, men så är det ju inte riktigt heller. Däremot kanske man kan fundera över vad man fotograferar och varför, just relativt den eländesfotografering som många håller på med och som man bland annat ser på Facebook; med fulla gubbar på stan, exploaterande av tiggare utanför ICA etc , som egentligen inte ger nånting eller gör någon skillnad.

De fyra fotograferna: Greg Marinovic, Kevin Carter (som begick självmord), Joao Silva (som förlorade båda benen i en minolycka) och Ken Oosterbroek (som blev skjuten till döds i dagarna runt det första ickerasistiska och demokratiska valet). Men det var flera än så med i bilden.

En synnerligen bra och angelägen bok. Historien är också filmad. Både boken och filmen väl värda att läsas respektive ses.

På återseende//Göran

2018-05-29 08:36   Håkan Eklund

Låter som en bok jag borde bekanta mig med.

Jag och familjen bodde i grannlandet Botswana 1992-94 och kunde på nära håll (också via många besök i RSA) följa med det som hände i Sydafrika. Då fanns det ännu inte det medieflöde via internet som idag, det var dagstidningar (vi hade ingen teve eller telefon i huset) som gällde. Och alla stora tidningar från RSA fanns att tillgå. Det var spännande tider.

Träffade en gång en (vit) polis (off duty) på en pub i Johannesburg som berättade att han ville byta jobb, han blev helt förstörd av all grymhet och allt våld.
- hawk

Besvara

Svar från gorred 2018-05-29 11:00

Med tanke på vad du berättar - absolut!
Låter, och måste ha varit, väldigt intressant. Och jag förstår polisens reaktion och känslor.
Det här är en bok om fotografi som med knappt ett ord berör teknik som kameramärke, objektiv, inställningar, teknik eller liknande, utan fokuserar på fotograferandet som sådant, som medel för att upplysa och informera, sprida kunskap och vad man får betala för det under sådana här förhållanden, en i stora stycken etisk och moralisk diskussion samtidigt som det är en historiebeskrivning.
Boken är bara ett knapptryck bort, liksom filmen.
//GöranR

Svara

2018-05-29 08:55   nyanders

Filmen har jag sett, den gick för ett tag sedan på TV4 Film. Men jag kände inte till boken, så tack för tipset, den måste jag läsa.
//Anders

Besvara

Svar från gorred 2018-05-29 11:00

Jag såg filmen först, för ett tag sedan. När jag fick höra om boken skaffade jag den. Den är direkt värd att läsa.
//GöranR

Svara

2018-05-29 09:46   Benganbus

"Och åker man bort har man inget att göra, dvs inga vardagssysslor som annars". Bra tanke! Vi brukar göra så, även om det bara blir en fika i Trosa eller Järna. E man hemma, så hittar man alltid på något nyttigt att göra. Det nyttiga hinner man med ändå. :)
/B

Besvara

Svar från gorred 2018-05-29 11:03

Jo, jag tror mer och mer på att försöka skapa luckor i tillvaron. Jag har efterhand blivit mer och mer övertygad om att det åtminstone är bra för själen. Och som du säger - det nyttiga hinner man alltid med ändå.
Och läsa kan man aldrig göra för mycket.
Ha det//GöranR

Svara

2018-05-29 10:58   Khalad

Bra exempel på bilder som är viktiga och berättar något som rätt få vet något närmare om!/ Björn T

Besvara

Svar från gorred 2018-05-29 11:07

Jag måste säga att mycket av det jag läste i boken hade jag egentligen väldigt lite aning om, att det var så förfärligt. En oerhört intressant bakgrund till den demokratiseringsprocess som tog vid i och med Mandelas val till president och som egentligen skulle varit omöjlig med tanke på de då rådande förhållandena.
Boken är en historiebeskrivning ur en fotografisk synvinkel som kan direkt rekommenderas.
//GöranR

Svara