Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Tema 58: Fokuserad (34/365)

När man har med sig kameran jämt, eller nästan jämt, spelar det viss roll vad man har för kamera. Min första spegelreflexkamera som jag använde i slutet av 60-talet och 70-talet, innan slutaren lade av, var en Ricoh någonting. Bara kamerahuset vägde ett kilo. Den kameran hade jag inte med mig överallt, men när jag använde den var den underbar. Sen ville jag ha små kameror, men de höll inte måttet. Det blev för dåliga bilder, och sökaren var ju ett skämt (och då fanns inte skärmen på baksidan), och fotointresset dog. När jag sedan började bli intresserad av foto igen, runt 2005 berodde det på att den digitala tekniken hade kommit så långt; små kameror som tog fantastiska bilder, inga negativ att ordna och hålla reda på, man såg resultatet direkt. Kameran kom med oftare och jag fotograferade mer. Men i takt med stigande intresse föddes behov av exempelvis mer zoom, vilket emellertid betydde större kameror. Så till slut var jag där igen, med en systemkamera runt halsen, visserligen inte jättestor (Olympus E 510), men ändå, ingen fickkamera längre. Och så blev det en Olympus E3, en kluns igen, och så var jag plötsligt tillbaka till monsterkamerorna, med flera tunga objektiv.  Nu uppvägdes detta av mitt intresse, men ändå. E3:an ersattes, efter att ha badat i Cockroach River i Maine USA under flugfiske, av en Canon 7D, fortfarande dock med betydande kameramassa att släpa runt. Nu började det bli tungt och besvärligt; på våra vandringsresor, att springa runt Anchor Vat en hel dag, att gå på stranden på Phu Quoc på kvällarna. Så kameran började stanna hemma. Och då blir det inga bilder.

Vid den här tidpunkten hade m43-systemet börjat blomma; små kameror med samma prestanda som betydligt större. Och jag var van vid och anhängare av Olympus sedan E510, som var en underbar liten pjäs. Så, det blev efter några turer med en Panasonic G3 till slut en Olympus igen, en OM D E-M5, flaggskeppet som kom för lite drygt något år sedan. Och nu hände något, en hanterlig kamera till storlek och form som tog minst lika bra bilder som min betydligt mer ansedda Canon gjorde att  Canonkameran blev kvar på hyllorna, och när tillräckligt damm hade samlats sålde jag av hela den utrustningen, med L-objektiv och allt.

Nu har jag i och för sig graderat upp ytterligare ett snäpp, till en Olympus OMD E-M1, men fortfarande en i allra högsta grad hanterlig kamerautrustning (i mina ögon och händer), som faktiskt både kan och får åka med. OK, ingen fickkamera, men den tar inte mycket plats, och hela utrustningen väger väl knappt en tredjedel av tidigare. Jag är väldigt nöjd.

Så till dagens ämne, nämligen ytterligare en temabild i Fotoutmaningen 2014, 365 foton under året, vilken dock inte hade kunnat bli av utan den situation som tecknades i det långa inlägget ovan. Aktuellt tema Fokuserad.

Olympus OM D E-M1 med Leica DG Summilux 25mm/1,4, vid 1/8 sek, f/4,5 och ISO 200. Bilden tagen den 4.februari i Nacka Forum.

Klicka på bildlänken bredvid så kan du läsa mer om Fotoutmaningen 2014.

På återseende//Göran

Inlagt 2014-02-04 22:25 | Läst 2920 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Min OM-D E-M5 är med på vardagen
Kamerahus och 3 gluggar följer lätt med i ryggsäcken
D800 och D700 får vara med vid speciella tillfällen
Svar från gorred 2014-02-06 00:02
Precis. Jag tänkte så med min Canon, men det blev till slut bara OM D'n, såg aldrig någon avgörande skillnad i bildkvalitet. M1'an känns faktiskt ännu bättre, även om den är lite större. Dock fortfarande behändig nog at följa med överallt, den också, dvs när jag inte tar OM5'an.