Statistik, virus och blommor i trädgården
Coronasituationen finns runt om oss, överallt och hela tiden. Till och med här på Fotosidan, förstås. Allmänt är det mer och mer hård kritik när det gäller Sveriges sätt att hantera pandemin, man utkräver ansvar, särskilt från regeringen och Stefan Löfvén, men också från Folkhälsomyndigheten och Anders Tegnell – de har gjort fel från början! Fast har vi egentligen gjort så mycket annorlunda än andra länder?
Och visst är överdödligheten beroende på Covid 19, särskilt hos de äldre, förfärligt. Och visst finns det skäl att kritisera vårt hanterande av coronakrisen, men jag tycker samtidigt man ska rikta vreden åt rätt håll. Sveriges hantering av pandemin skiljer sig egentligen inte så väldigt mycket från många andra länders. Skillnaden ligger till stor del i vårt politiska system – vi har inte ministerstyre, till exempel. Sverige har drabbats olika i olika regioner, likaväl som olika länder har drabbats olika mycket. Vårt resande mönster kan vara del av förklaringen här. Överdödligheten hos många av de som är viktiga att skydda, våra äldre, går sannolikt att finna i orsaker till organisationen hur regioner (landsting) och kommuner fungerar etc. Sen kan man ju också fundera över hur enskilda medborgare hanterar krisen, givet rekommendationer och information.
Sen finns det som bekant -– även om man inte direkt ska utgå från att alla ljuger – minst tre sorters lögn; lögn, förbannad lögn och statistik. Fast frågan är väl snarare hur man hanterar statistiken. För att en statistisk siffra ska vara intressant jämfört med andra statistiska siffror måste de vara likadana. De måste bestå av samma underlag och vara räknade på samma sätt. Annars blir det meningslöst. Och likaväl som jag kan vara kritisk i skilda stycken när det gäller hur vi hanterat coronakrisen i Sverige kan jag fundera över om alla länder presenterar underlag för siffror i statistiken på exakt samma sätt eller räknar på samma sätt. Så att det inte blir som ”hur många centimeter är 1 liter mjölk”. Och där är vi ute på osäker mark!
Under tiden börjar trädgården prunka. Mer och mer blommor, i rosenhäcken, i perennrabatten, i krukor – allt är på gång. Det är en härlig tid, och jag är väldigt glad att ha trädgården att fullgöra min karantän i. Och då spelar det mindre roll om jag får resa till Norge.
För det är ju så till slut att jag som enskild person får ta mitt egna ansvar när det gäller att försöka leva så jag inte utsätter mig för virus, för min egen skull där jag ju kvalificerar mig för flera riskgrupper, men också för alla andra.
Hälsn!
Och vi är ju, som du så riktigt säger, inte förbi det hela ännu!
//GöranR
Ha det gott
Gunnar S
Jag tycker inte det går att att tävla (eller egentligen jämföra) "dödstal" (åt vilket håll man nu räknar). Förutsättningarna och räknesätten är alltför olika. Vi tävlar inte på samma villkor. Och då blir det så dumt att utkräva ansvar. Men det är väl en reflex hos oss, att hitta syndabockar, att få någon som kan ställas till svars - om det tar bort skuldkänslor hos oss andra?
Då är det trevligare att karantänisera i trädgården.
Ha det//GöranR
Jag vill inte blanda mig i den debatten - har inte tillräcklig kunskap. Allt jag vill säga är att jag har läst att de allra flesta dödsfall i Sverige har inträffat på äldrehemen. Och att det inte finns samma utbildningskrav för vårdpersonalen som i DK ? På grund av outsourcing ? Tja då sa jag ändå något - ledsen.
Dina blommfoton är otroligt vackra och nummer 1 ser väldigt mysig ut.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Just nu har vi ett stort problem med smitte från och till minkfarme ! Och ett fall av en smittet hund!
Och ingen kommer undan, framförallt inte om man slarvar med avstånd och personlig hygien 😉.
Sköt om dig!//GöranR
Ha det bra i solen på fjället!//GöranR
Det ska erkännas att jag ville ha haft hårdare tag i starten, gjort vad som var möjligt att stänga ner så mycket som möjligt. Med facit (iaf nu) så ser man att de länderna som gjort detta med en gång har klarat sig bäst hittills. Det kanske hade räckt med enbart några veckor tills man fått till riktiga rutiner.
Vad som retar mig mest nu är det slingrande som görs om vilka budskap och regler som har gällt och som gäller. I starten gav prognoserna att kanske 60% smittade i Stockholm i maj/juni, nu är FHM sura över testresultaten att det enbart är antikroppar hos kanske 15-20% av stockholmarna, de kanske istället skulle vara glada att inte fler hann bli smittade? Man ser också rörigheten i tester, ingen verkade veta vad de skulle göra, FHM verkar inte vilja ha någon testning eller smittspårning, medan de flesta undrar vad som händer både från riksdagen och regering. Regeringen säger att alla grupper 1-4 testats medan FHM säger 1 och 2. Nu verkar väl ändå den proppen vara löst. På frågan till FHM om de inte ville ha en liten spridning i samhället och därför inte vill sätta åt kraftiga åtgärder så svarar de bara undvikande. Som någon kommenterade ovan så tror jag också att man får ta sitt eget ansvar, iaf vi som kan, om man nu inte vill bli smittad. Tyvärr finns det många på bl.a ålderdomshemmen som inte kan skydda sig mer än de regler som nu gäller inom äldreomsorgen. Min gamla mor blev tvungen att få hemtjänst efter en stroke för 2 månader sedan, hon är 92. Vi hade samtal med hemtjänst och de gjordes inga tester på personalen, de hade inga munskydd eller andra skyddsmaterial. Så det första vi gjorde till vår mor var att vi köpte munskydd till henne och handsprit så att hon iaf kunde vara lite skyddad, hon har ju klarat sig fram till nu och nu har personalen i Västra Götaland fått lov att testa sig, så det går ju iaf år rätt håll, men låååångsamt
Kan förstå längtan efter "hårda tag", vi känner oss självklart hjälplösa inför den här situationen och vill att nåt ska bli gjort. Men, Sverige har inga möjligheter att agera som en del andra länder, rent politiskt och juridiskt. Däremot finns det mycket att kritisera på region- och kommunnivå där beredskapen kunde varit väldigt mycket bättre. Plus att det egna personliga ansvaret inte alltid har hållit hela vägen.
Sen känner jag igen situationen du berättar om med din mor. Har upplevt något liknande med min mor, 89 år med hemtjänst som varken hade munskydd eller handskar (samtidigt som brorsan inte kunde/fick gå in till henne där hon bor i sin lägenhet, utan ställer maten han handlar utanför....). Jag pratade med ansvarig sköterska (i Skövde) som hävdade sina regler och sin information. Min teori är att man inte hade grejorna helt enkelt.
Vi får se var resten av den här historien tar vägen.
//GöranR