Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Sommarminne

Sitter och kollar igenom bilder från tidigare, särskilt bilder från våra fiskeresor, som möjligen skulle kunna bli användbara.

Här är bron över Hoan - en liten älv i nordöstra Härjedalen – för inlandsbanan, Bron ligger några kilometer norr om hållplatsen i Överhogdal och ytterligare en bit från Ytterhogdal, mellan Sveg och Åsarna. Här följs järnvägen och landsvägen, E45, åt. 

Just vid den här bron har jag många minnen. Här var det precis lagom att stanna när vi åkte på våra fiskeresor och startade från Göteborg, på vår väg norröver. Det blev perfekt att efter en dags bilkörning sätta upp tältet, fixa en tillfällig campingplats och hinna fiska några timmar.

Och just här, nedanför och under järnvägsbron gör ån en ganska skarp krök, med antydan till forsande vatten där man kan hitta både öring och harr i hyfsad storlek. Faktum är att just här, nere vid kröken, tog jag en av mina största harrar någonsin, strax över kilot.

Sen flyttade jag till Luleå. Vi hade skojat om hur coolt det hade varit att komma med tåget, stanna precis vid bron och kliva av och fiska, men det var ju bara en dröm.

Emellertid, att åka från Luleå för att möta mina fiskekompisar som startade sin resa som vanligt från Göteborg, gav möjlighet att åka inlandsbanan från Östersund och ner till närmaste hållplats, i Överhogdal, där grabbarna kunde möta upp.  Och självklart frågade jag tågföraren om han inte kunde stanna vid bron, vilket han dock ställde sig tveksam till. Nå, det kunde jag förstå så det var inte mer med det.

Resan blev snart ganska enahanda där vi tuffade fram genom skogen, och jag dåsade till en smula till dunket av rälsskarvarna och den enformiga utsikten. Plötsligt märkte jag emellertid att tåget saktade in, jag tittade mig lite yrvaket upp, men såg bara skog. Så stannade tåget och tågföraren vände sig bakåt åt mig och frågade: - Skulle du inte av här?

Och då såg jag bron, och ån nedanför, där grabbarna stod och fiskade och vinkade. Så jag fick med mig ryggsäcken och spöna och klättrade ner från tåget och vinkade till tågföraren. Minerna hos mina medpassagerare var obetalbara.

Och förra sommaren passerade vi åter Hoan, på väg upp med bil på vår fiskeresa, den 49.de i nästan obruten ordning! Fast nu campade vi inte. Men vi fiskade en stund, som förr om åren. Det var ändå tydligt att det var längesedan vi var här, mycket har förändrats och vuxit upp, så det var inte riktigt samma känsla, trots att jag fick min bild. Dessutom regnade det!

Så dagen därpå fortsatte vi upp till Vilhelminatrakten först, och sen till Jormområdet efter Stora Blåsjön och Stekenjokkvägen och hade en utmärkt fiskeresa.

På återseende//Göran

Inlagt 2022-01-15 20:45 | Läst 772 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Trevlig berättelse och bra bild! Förstår att du minns när du ser bilden, hälsningar/ Björn
Svar från gorred 2022-01-15 22:49
Tack Björn. Jo vi var ju där många gånger, flera år i rad, men det var nåt speciellt att dels få den fina fisken, men också faktiskt uppleva drömmen om att kliva av tåget på inlandsbanan mitt i skogen...//GöranR
Hejsa - sikke en dejlig historie fra en tid, hvor den slags kunne foregå.
Fremragende anvendelse af mediet "blogg" og med et flot s/v foto fra den ontalte lokation - gillas mycket.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Svar från gorred 2022-01-17 10:38
Tack Erik, mycket uppskattat. Jo, funderar om en sådan här händelse skulle vara möjlig idag...
Ha det//GöranR
Kul läsning..och en fin bild..
HaD/Gunte..
Svar från gorred 2022-01-17 10:39
Tack för kommentaren Gunte! Alltid uppskattat.
Och haD du också//GöranR