Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Skaraborgsbôgda, stenmurar och fika i solskenet

Även om det var nästan 50 år sedan jag flyttade från Skövde, där jag är född och uppvuxen, så känner jag mig fortfarande som skaraborgare, särskilt varje gång jag kommer hit (till och med språket förändras, enligt min fru...). Vi brukar hälsa på runt påsken, min mor fyller år och det brukar bli en liten tur runt i bygden, olika från år till år. Hornborgasjön med tranorna är emellertid alltid med.

Skaraborg – som inte finns längre som administrativt begrepp, ersatt av Västra Götalands Län som det är, vilket innebär att vi trängs med forna Älvsborgs län bland annat – är en i allra högsta grad levande kultur- och jordbruksbygd. Talrika fornlämningar och vikingarösen samsas med små och stora jordbruk i det böljande landskapet, hästar och kossor betar ute på fälten och åkrarna ligger svarta och nyplöjda så här års. Och så alla kyrkor, i varje liten by, ofta vitstrukna lyser de på långt håll. Vitsippor lyser i gläntorna och bland skogens dunkla skuggor med de typiska ekängarna lite här och var.

Efter att nästan lite pliktskyldigast ha hälsat på hos tranorna i Hornborgasjön passade det väldigt bra med en fika strax bredvid kyrkan i sjöns södra ände. Fiket antagligen det gamla kyrkvaktmästarbostället, nästan sommarkänsla i solskenet på backen. Och "Trankaka", minsann.

Och ett svartvitt porträtt av min mor, i solskenet. 

 

Och med den här utsikten på andra sidan.

 

Sen är jag svag för gamla stenmurar. För mig betyder de tidens gång och jag kan föreställa mig slitet med åkrar och ängar, och hur man använde all sten man fick upp för att gränsa av och markera. Det handlar också om hantverksskicklighet, det är inte bara att stapla stenar ovanpå varandra hur som helst, och det är mäktigt att så många finns kvar i så bra skick så här långt efter de byggdes.  

 

Segerstads kyrka. Byggd 1814, så det är en i sammanhanget ganska ung byggnad, jämförelsevis. En klassisk ekallé med de ofrånkomliga stenmurarna leder upp till kyrkan, som fortfarande i allra högsta grad är i bruk.

Och det finns så mycket mer...

På återseende//Göran

Inlagt 2019-04-21 16:47 | Läst 2095 ggr. | Permalink

"Hej Göran. Selvom jeg ikke er helt med - rent geografisk, så har jeg dog hørt om Hornborgasjön. Gennem nogle venner som har været der. Jeg må google det lidt nærmere. Det er en fin beretning, som jeg har læst med stor fornøjelse. Suppleret med flotte fotos - super. Med mange venlige hilsener fra Erik."


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
En stenmur skall vara "ormatäter och jälvahöger" har jag fått lära mig. Fina bilder från en kär trakt, Sveriges vagga!
/MA
Svar från gorred 2019-04-21 23:34
Precis så, Mats! Jag tror vi - söner sprungna ur det skaraborgska landskapet och vaggade i Svea Rikes egna vagga - delar våra känslor för vårt landskap, eller hur? ;)
Tack för din kommentar!//GöranR
Hej Göran.
Selvom jeg ikke er helt med - rent geografisk, så har jeg dog hørt om Hornborgasjön. Gennem nogle venner som har været der. Jeg må google det lidt nærmere. Det er en fin beretning, som jeg har læst med stor fornøjelse. Suppleret med flotte fotos - super.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Svar från gorred 2019-04-21 23:47
Erik - tänk dig landskapet mellan de övre delarna av Vänern och Vättern, så har du Skaraborgs län. En bygd full av små berg, små och stora sjöar, jordbrukslandskap med slätterna som varvas av skogslandskapet, där Tiveden är den stora barriären norrut. Det är ett rikt kulturlandskap, likaväl som jordbrukslandskap. Och mitt i allt detta ligger Hornborgasjön, en gång en stor och rik sjö, med talrika samhällen runt om dess stränder, med reguljär båttrafik och ett flertal yrkesfiskare - på vikingatiden gick havsgående fartyg ända upp till sjön. Sen ville snåla bönder dika ut sjön för att vinna mer åkermark. De lyckades förstöra sjön totalt, men den marken de "vann" gick ändå inte att odla på... På senare tid har man försökt att restaurera sjön. Det har hjälpt till dels, men sjön går tyvärr inte att återställas fullt ut. Nu lever man med den som den är, och vi kan vara tacksamma över att tranorna och de andra flyttfåglarna har sjön som sin tillfälliga boplats. Det i sin tur är en annan, och lång, historia (där google kan vara till stor hjälp).
Tack för din kommentar och visat intresse - uppskattas!
//GöranR
Erik Madsen 2019-04-22 10:44
Hej igen Göran.
Tak for den historie - det her er en af de mange andre ting som jeg elsker ved at være medlem her på bloggen. At få indblik i andet end om foto relaterede emner og her bidrager du.
Mvh. Erik.