Road trip – Öland
Så där vart till vartannat år brukar makan och jag göra en utflykt i Sverige på några dagar, upp till nån vecka. Jag har rest rätt mycket i Sverige, inte minst med alla flugfiskeveckor, men det finns fortfarande vita fläckar på kartan som brukar vara intressanta att utforska. För hustrun är det också spännande att lära känna det inte längre så nya hemlandet, utanför Stockholm, där hon bott sedan flytten till Sverige för många år sedan.
Vi åker utanför säsong, oftast som nu sen vår, eller ibland sensommar, hittar trevliga och mysiga B&B långt ifrån allfartsvägarna, gör utflykter och får se Sverige ur andra perspektiv än de man är van vid.
I år blev det några dagar på Öland. Så många gånger jag åkt förbi på E22:an, men aldrig varit där, trots att det egentligen är väldigt enkelt att ta sig dit över Ölandsbron (den längsta bron i Sverige faktiskt). Men Öland verkade spännande ur flera aspekter, inte bara fågelfotografi på Ölands södra udde utan jag tänker på klimatet som är speciellt, kalkstenen och öns historia som ”kronoö” och kunglig förläning. Och så alvaret, förstås.
Vi fann ett helt underbart ställe ungefär mitt på ön at bo på och ha som utgångspunkt, Kackelstugan, en blandning mellan B&B, restaurang, ställe för underhållning och fest och mikrobryggeri. Kan livligt rekommenderas, ska upplevas! Och vi fick ha med oss hunden, och väldigt gott öl, möjligen beroende på det speciella vatten man brygger på, egen brunn och kalksten.
Vi kom sent första dagen, så det blev en snabb tripp in till Borgholm för lite mat och en promenad i stan med omgivningar, där inte minst kvällssolen kastade et snett ljus in över stranden.
Dagen efter regnade det, vilket inte gjorde så mycket. Vi åkte runt i den södra delen av ön, med den omtalade södra udden och fyren Långe Jan (se tidigare blogginlägg), och så framförallt alvaret, som fick en alldeles speciell stämning i regnet och dimman.
Alvaret är speciellt. Den tunna jordmånen - placerad rätt på kalkstensklipporna - ger en särskild fauna och en särskild atmosfär. Öland har lite drygt hälften av den samlade alvarsmarken i världen. Den är i princip oduglig att odla på, men duger av allt att döma gott till bete. Alvaret förändras ständigt, men kan vidmakthållas just på grund av betet. Här ges också klimatologiska förutsättningar för kalla och snöfattiga vintrar och torra, heta somrar.
Allt som allt - alvaret var en upplevelse i sig.
På återseende//Göran
Hälsningar Lena
//GöranR
Hälsningar Jörgen
//GöranR