Rapport från den lilla världen
Och funderingar kring magnolia.
Jag har ett lite tveksamt förhållande till magnolia, blomman alltså. Jag tycker den är jättefin, jag gillar dess historia, att den är flera hundratusen år gammal och var samtida med dinosaurerna, men jag har aldrig tidigare lyckats med den i trädgården. Den ska ju inte vara så svår ändå, sägs det, samtidigt som man beskriver vad den behöver och klarar respektive inte klarar: Den ska stå på en skyddad plats i trädgården som inte är för torr, för solig eller för skuggig. Platsen ska dessutom vara väldränerad.
Magnolian växer i naturen i regniga områden med varma somrar. Och det är väl där jag missat. Plus att jag inte räknat med inhemska rådjur och harar. Förra våren hittade jag en bra plats för magnolian i trädgården, och räknade med att den skulle blomma, trots att jag varken kunde garantera torra varma somrar med regn. Och knopparna utvecklade sig lovande – jag tror till och med jag skrev om det här på Fotosidan – tills jag en kväll kom hem från en sen hundpromenad, den sista skvättrundan, och tyckte att det fattades nånting i hörnan där magnolian stod, eller skulle stå. Och mycket riktigt, den var sönderäten, möjligen och sannolikt av haren. Kvar var bara en patetisk pinne i marken, visserligen med några blad, men inga blommor, inga knoppar.
Jag har kvar pinnen, den lever fortfarande men har långt till sin forna glans, och långt till den eventuellt blommar igen. Så jag har skaffat en ny magnolia som jag satt på platsen för den gamla, en buskmagnolia, med knoppar som lovade gott. Och det är en bra plats, inte för solig, inte för mycket skugga, väl skyddad och i lä – till och med dräneringen möter kriterierna - så om inte haren får syn på den så ska alla förutsättningar finnas för att den ska överleva och blomma.
Och nu har den börjat blomma. Och blommorna luktar till och med gott!
Och när jag ändå kröp omkring på gräsmattan med kameran och mitt macroobjektiv – jag gillar de här sommarblommorna som petunia och tagetes. De lyser upp i rabatten, och, framförallt tagetes, luktar dessutom så rådjuren skyr dem liksom nematoderna i jorden, de mikroskopiska maskarna som äter upp rötter.
Till slut kan jag inte låta bli att presentera den spännande processen när en rosenknopp är på väg att slå ut. Finns det något vackrare? Och årets första humlebild.
Min lilla värld räcker ganska långt ibland. Och det är väl tur det.
På återseende//Göran
Tack för din kommentar!//GöranR
Jag är jättedålig på blommor och växter, kanske därför som alla mina blommor och växter som jag har haft genom åren, dött ganska så fort hehe.
Men att fotografera det kan jag nog :)
Men visst är det vackert med alla våra blommor/växter av olika slag och färger :)
Mitt intresse för blommor - och trädgård framförallt - har vuxit med åren. Nu har jag också mycket mer tid. Det är inspirerande att ha en trädgård, eller nån slags odling, och så ger det ju möjligheter att fotografera 😁
Och inte lika påfrestande som att fotografera örnar 😎
//GöranR
hehe lämna du örnarna till mig ;)
//GöranR