Poetry In Motion. Eller hur man tar vägen förbi på väg hem och passar på att bränna av några bilder...
Finns det några fåglar som flyger så vackert som tranor? Huvudet med den röda fläcken först, den långa halsen som bakåt vidgar sig i den kompakta, spolformiga kroppen där de mäktiga vingarna breder ut sig i pulssynkron rytm och de långa benen som sträcker sig bakåt och avslutar. En bild av harmoni, fylld av både kraft och elegans. Tranorna flyger oftast i par eller i grupper av flera - man ser mer sällan ensamma fåglar – i perfekt symmetri. Och när de kommer in för landning, gör ett avslutande varv och liksom går upp i vind, fäller ut landningsställen och mjukt sjunker ner och tar mark då är det verkligen Poetry In Motion.
Det är lika fascinerande varje år. Och varje år tänker jag att det egentligen skulle vara kul att göra det på riktigt, dvs att förbereda sig, vara uppe tidigt och få de här bilderna i soluppgången som man ibland ser, men det verkar aldrig bli av.
Vi brukar åka ner till Skövde varje påsk, inte minst för att vara med på mors födelsedag som infaller i närheten och fira påsk med familjen. Och då brukar vi åka ut till Hornborgasjön för att titta på tranorna. Det blir en mer social utflykt än en fotoutflykt, fast jag har ju kameran med. Nu är det några år sedan mamma var med, med ålderns rätt (92 i år) orkar hon inte längre, men det blir liksom ändå nödvändigt att se tranorna där de samlas innan de fortsätter norrut. Så nu svängde vi förbi på vägen hem, liksom, och brände av några bilder när vi ändå var där.
För det är ju en folkfest också. Man kommer från när och fjärran (bokstavligen!) för att samlas på Trandansen (som det heter på den här sidan av sjön) och se tranorna dansa. Nu hade det inte hunnit komma så många tranor, det var bara 8 300 enligt den officiella räkningen, men vi har varit med att se uppemot 20 000 fåglar trängas på maderna i den grunda sjön. Det är också folkfest.
Och alltså lika roligt varje år. Fastän det alltid blir lite av snap shots, fastän jag aldrig kommer dit att man går upp tidigt för att få till det där fina ljuset...
På återseende//Göran
En spektakulär syn med de många tranorna. Vi har några vänner som har rest upp i flera år för att se detta spektakel med egna ögon.
Trevlig serie.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Ha det!//GöranR
HaD/Gunte..
Ha det//GöranR