Och så blev det julafton då

Det blev en jul även detta märkliga år 2020. Och en julafton, eller rättare, först julaftons dag, som överraskade med nån slags variant av vinterväder; några minusgrader, frostvitt i träden och på marken, en klar och krispig luft och faktiskt till och med några solglimtar! Så den eländiga jämmerdalen, vars leriga och regniga jord vi klafsat omkring i hittills hade bytt skepnad, och plötsligt kändes det mesta lättare. 

När jag var liten brukade jag alltid gå ut och gå på julaftonens dag, det fanns ingenting att göra, ingen TV, och någonting kändes det nödvändigt att ta sig före i väntan på julklappsutdelningen och middan. 

Det är en vana som jag fortsatt med genom åren. Och inte bara jag tydligen. Nu med hunden som sällskap - hustrun på jobb - tog vi vår vanliga promenad runt den lilla sjön hemmavid och träffade väldigt många andra som var ute och promenerade som vi, men också var på utflykt, med termoskaffe och skinksmörgåsar i sina Kånkenryggsäckar.

Röken steg lodrätt mot skyn vid sjöns badplats, där det också finns en grill och några bänkar, barnen stojade och hundarna skällde. En fin dag!

En liten rast bland allt springande och nosande. Sjön täckt med en tunn isskorpa, några skärvor kvar på marken som plötslig var hård och kall, inte den gamla vanliga lersörjan som vi var vana vid. 

Vi mötte andra hundar också, här under en fotosession, med en tomteluva... Egentligen förstår varken M eller jag det roliga med sådana bilder eller situationer, men, vi är alla olika.

Däremot viktigt, eller direkt viktigare att hitta en bra pinne som man kan tubba husse att försöka ta och kanske till och med kasta iväg. -Se här, vilken fin pinne, jag hittat!

Fördelen med vinter och frusen mark uppenbar - betydligt mindre ståhej när man kommer hem, behövs inget genomgripande bad på samma sätt som tidigare...

Och sen kom dottern och mågen på besök, och jag har bestämt mig för att fasta i morgon. Känns som jag är mätt för en vecka - att man aldrig lär sig. Men gott var det.

God fortsättning på er alla - på återseende//Göran

2020-12-25 06:57   elgenper

Underbar hund, Mystique! Underbart att HA hund... Själv går jag nästan varje morgon ut och träffar 15 -20 närboende, välbekanta vovvar på ett fält i närheten. Sen är dagen räddad.

Men... fasta? Nu blir jag bestört. Det är saligare att festa än att fasta! ;-)

God fortsättning!

Besvara

Svar från gorred 2020-12-26 12:55

Tack Per. Jo det är härligt, ja, underbart, att ha hund, ur många aspekter.
Och apropå fasta - det fanns en tid där som jag inte trodde det fanns ytterligare plats för mer mat på väldigt länge. Men det fanns det. Så det blev ingen fasta.
Ha det//GöranR

Svara

2020-12-25 15:45   Erik Madsen

Hej Göran - trevlig historia.
Det har förmodligen blivit mer och mer med människor ute i naturen under dessa koronatider.
Människor med hundar och barn har lätt för att komma i kontakt med varandra. Det kan också förekomma mellan fotografer :-)
Med mange venlig hilsner og Glædelig Jul fra Erik.
PS: Jeg siger God Jul inden den 24. og Glædelig Jul efter.

Besvara

Svar från gorred 2020-12-26 12:59

Tack Erik. Jag tror du har rätt, det förefaller som fler människor har hemmet som bas, vilket leder till att fler människor är ute och promenerar i närområdet. och det finns också fler hundar. Och jag stannar oftare och byter några ord med främmande människor, oftast med hundar eller om de är intresserade av M.
Intressant språknyans där! Många vänliga hälsningar även härifrån, och Glaedelig Jul!
//GöranR

Svara