När zoomen inte riktigt räcker till - en fågelfotografs dilemma
Efter att ha lyssnat på Jan Gustafsson från Tibro när han berättade om hur man tar fågelbilder, och bland annat illustrerade med bilder från Hornborgasjön blev jag väldigt frestad att försöka själv. Och tillfälle bjöds förrän jag anat!
Den årliga påskresan till Skövde och familjehögtider innebär ju också ett besök på Trandansen. Jag kommer ihåg från förr om åren hur långt det är till fåglarna, fastän man tycker sig stå nära, och hur svårt det är att fokusera, särskilt om man vill försöka fånga flygande fåglar, vilket man vill eftersom tranorna är så graciösa och vackra när de flyger.
Jag försökte med lite olika objektiv, dels 40-150/2,8 vilket blev 300 mm alternativt 420 mm med extender - ett i sig underbart objektiv, snabbfokuserande och jätteskarpt - men också med mitt gamla 70-300 mm till det "gamla" 43-formatet, som i sig är ett habilt objektiv, fokuserar rimligt snabbt på min Olympus EM-1 och som alltså motsvarar 600 mm.
Men det var svårt ändå. Det var svårt att hänga med, det var svårt att få bra fokus och avståndet innebar en del disighet som blurrade till i bakgrunden. Och när det gällde flygande fåglar hjälpte det inte riktigt att jag prövade olika fokusinställningar och körde maximal snabbhet - det blev mycket spray'n pray - behållningsprocenten var ändå ledsamt låg.
Några bilder blev det i alla fall, ett urval av de 15000 tranorna som dittills (påskafton) gästade sjön tillsammans med alla andra fåglar.
En svängom i det gröna
BIF, dvs Birds In Flight
Det var gott om andra fåglar också, och de flög de med.
Och det var inte bara tranorna som dansade: - Kan de så kan väl jag, eller?
Nu dansade inte alla tranorna heller, men några gjorde lite försök ändå.
Och det här med fågelfotografi; det är svårt. Fast ändå roligt om man nån gång skulle få till det.
På återseende//Göran
Hälsningar//GöranR
Hälsningar//GöranR