Med rytm i blodet? Eller? Nej, det var längesedan....

Väl hemkommen från fredagens jympapass, med efterföljande bastu och bastusnack med jympakollegor, inser man flera saker:

• Ingenting är gratis
• Det märks att man blir äldre
• Samvariationen av ökad ålder med ökat bukomfång borde inte vara nödvändig, men är till förfång när den är det.
• Rytmen är inte längre självklar
• Och, faktiskt att det kan vara skönt när det gör ont.

Tittar jag tillbaka har jag alltid varit igång med olika fysiska aktiviteter, om än i perioder. Det blir nog lätt så när man har ett tonårsförflutet som idrottsutövare. Emellertid har perioderna emellan blivit längre, vilket gett utrymme för negativa följdverkningar och allt svårare att komma igång igen. Att man sprungit maraton för 25 år och lika många kilo sedan hjälper inte idag. Faktiskt!

”Jag har alltid varit lättränad”. Jo, pyttsan, det gäller inte längre. Och rytmkänslan, om man nu har haft någon, verkar helt borta, svårigheterna att samtidigt röra på armar och ben i takt med musiken i komplicerade turer är uppenbara och borde filmas. Det är ren underhållning.

Men, det finns inga gratisluncher, vill man komma igång så kostar det på. Samtidigt finns det ju så härliga belöningsinstrument inbyggda i detta, som känslan efter ett jympapass när man är trött och svettig, de praktiska följderna när det blir lättare att gå i trappor, orka med dagen och kunna knyta skorna utan risk för blodstörtning.

Och nu, när jag ser ut genom fönstret, så har det börjat snöa. Ytterligare träningspass, men också lättare att skotta när man orkar mer. 

Frukt är också hälsa, och sol.

På återseende//Göran

2015-02-13 18:05   Ingemar Svensson

Jag har mer eller mindre lagt ner allt vad träning heter. Under 20 år var jag en inbiten joggare, även om det aldrig blev några längre sträckor så blev det i alla fall några gånger i veckan. under 1,5 år körde jag hårt med något som liknade power-walk, men sedan ledsnade jag på det. Intensivt golfande under 7 år gjorde nytta på både vikten och motionen. Allt skrot lyftande stärkte många av de muskler som aldrig användes sittandes på en kontorsstol. Idag nöjer jag mig med skapliga promenader och cykelturer. Det viktiga är inte vad man gör utan att man rör på sig, regelbundet. Kopplar man sedan ihop det med vad man stoppar in sig så är man på rätt vägg. Utöver detta så har vi gener, en arvsmassa som formar oss på många olika sätt, den har vi dessbättre inte börjat pill på ännu.

Besvara

Svar från gorred 2015-02-13 22:16

Det är viktigt att hålla igång med någonting, även om det inte är regelrätt träning, helt klart. Och jag märker själv, numera, att jag tappar mycket fortare om jag är helt passiv och stilla, och att det är mycket svårare att ta till baka.
Sedan får vi hitta våra egna knep - för mig funkar jympan ur alla avseenden - logistiskt såväl solm träningsmässigt. Men också det går i vågor.

Svara

2015-02-13 19:04   tomazon

Jag är lite yngre än du men jag känner igen mig. Ett tips är alltid dansen och man måste inte köra en hetsig Jive, det kan duga med slowfox.

Det är viktigare att hålla igång än att hålla koll på vågen.

mvh Tommy

Besvara

Svar från gorred 2015-02-13 22:17

Det viktigaste är att man gör nånting, och att det är lustfyllt. Men, som jag skrev här ovan; man tappar lättare och har svårare att ta igen ju äldre man blir.

Bra det där med vågen!

Svara

2015-02-14 09:56   Margareta Cortés

Sedan känner man sig så nöjd med sig själv de gånger man lyft sig själv i kragen och fixat ett pass av något slag. Har själv kommit igång med att få tillbaka konditionen efter allt krångel med en fot. Segt men när jag märker att jag kan utöka sträckorna, även om jag bara går, så känns det fint.
Lite frukt kanske gör att man orkar mer.

Besvara

Svar från gorred 2015-02-15 00:40

Frukt är hälsa, sa man ju när jag var yngre, och solmogna citroner riktigt andas av nyttighet. Känner igen den där nöjdheten, den är skön. "Träna" på Margareta. Känns alltid bättre att vara åtminstone nåt så när i form, och orka mer.

Svara