Man måste ändå våga fortsätta blogga - om kräftor och bastu och solnedgångar med mera
Det är inte lätt att blogga. Frågan är vad man ska eller rättare, kan skriva om, och om man törs visa sina texter och sina bilder, dvs om de når upp till kraven på att inte vara tråkiga och alldagliga utan hellre vassa och nyskapande, lite lagom djärva och utmanande så där, dock utan att vara alltför provocerande. Eller, politiska. I alla fall inte alltför politiska, helst inte partipolitiska. En tuff balans, som uppenbarligen kräver ett visst mått av självförtroende.
Fast utan att vilja framstå som bitter och gnällig, ens i kölvattnet av den senaste tidens diskussioner – och jag skojar faktiskt bara – så är det egentligen inte så svårt. Man skriver om det som berör en, som man är intresserad av och som man tycker är viktigt och vill berätta om. Och man visar sina bilder ur samma perspektiv. Och sen får man ta att inte alla tycker likadant. Jag gillar framför allt ett inlägg i bloggdebatten som sa: ” Jag skulle vilja att vi inte tar oss själva så mkt på allvar…”
Så jag vill berätta om när jag igår tillsammans med goda vänner hälsade på en annan god vän i ett litet samhälle söder om Stockholm, inte långt från Gnesta faktiskt, och åt hemfiskade kräftor, efter att ha badat bastu nere vid sjön. Vädret gjorde en helomvändning, det var varmt och skönt, solen sken från en blå himmel och eftersom huset vetter mot väst blev det en formidabel solnedgång över sjön senare under kvällen.
Nu hör ju solnedgångar till den här lite tveksamma kategorin bilder, bilder som skulle kunna rankas in i rosenlundarfacket, men samtidigt är ju solnedgångar vackra, och den här bilden är ju min bild, min upplevelse, även om miljoner fotografer har visat sådana bilder förut.
Nå, sådana här situationer; god mat i trevligt sällskap i en vacker omgivning och med bra väder, det är stunder som man ska ta tillvara på, det är stunder som egentligen är viktiga för oss och som vi ska uppskatta. De är bra för själen, och vad som är bra för själen är bra för oss i stort. Och när man åker omkring i Sverige, inser man att vi bor i ett vackert land, så olika i olika delar, men vackert ändå, vilket alltså inte minst gäller Sörmland. Den mjukt kuperade naturen med sina öppna fält omgivna av små och större skogsdungar, ekängarna, de flikiga sjöarna och de små samhällena med sina, ofta, röda hus etc. tilltalar mig mycket.
Tidigare på eftermiddagen, solen står lägre och lägre med varsel om en mäktigare solnedgång
Men först alltså bastu. Det är nåt visst med en bastu som har utsikt över vatten.
Och kräftorna, med alla nödvändiga tillbehör...
Och sen försvann solen bakom träden och situationen kulminerade.
Till sist bara en kort reflektion om gatufoto: Jag läste Sara Arnolds krönika i senaste numret av Fotosidan Magasin, där hon i stort på ett välformulerat sätt satte ord på mina lite luddiga tankar om gatufoto. Bland annat säger hon: ”Det är inte av intresse att dokumentera världen på samma sätt vi gjort de senaste hundra åren. Vi behöver hitta andra miljöer, verktyg, vinklar och metoder för att skildra vår omvärld och relationen till den.” Men läs hennes krönika, den är värd det, som jag ser det. Försökte hitta en möjlighet att länka, men gick bet. Återkommer antagligen i detta.
På återseende//Göran
Jättefina bilder, inte minst dom två sista, dels med feststämning, dels himmelsrymden med ljuset....Hälsningar
Nå det fungerar nog med bloggar också, men det skadar aldrig med lite eftertanke och begrundan, möjligen finns en risk att man är för snabb ibland. Fast i det stora hela är det ingen stor sak. Ibland tycker vi olika, och då är det lätt att det hettar till, men om man inte gav uttryck för vad man tycker så skulle det vara trist.
Det blev en väldigt fin kväll, inte minst fotomässigt.
Hälsningar//GöranR
Du ger ett perfekt exempel på ett blogginlägg / dagbok som jag tycker att det borde vara. Det beskriver en upplevelse som du har haft och illustrerat med några fantastiska bilder - super.
Jag har slutat delta i alla de olika debatterna som jag i förväg vet hur de kan utvecklas. Många av dem har genomförts flera gånger. Jag fortsätter att skriva som jag alltid gjort och visar de bilder som jag mener hör hemma i en blogg. Och inte nödvändigtvis stora fotokonst.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
//GöranR
Har du f ö sett Dan Korns nya essä på kvartal.se? Den handlar om vad folk gillar.
https://kvartal.se/essaer/
Han ber en stilla bön att Sveriges varsomhelstiska elit ska inse att det inte finns någon motsättning mellan att vara kosmopolit och att identifiera sig med det lokala.
Dan Korn är ett fenomen. Djupt rotat i kunskap och humanism. Och kul att läsa.
Vi pratar om tolerans och inkludering, där det behövs två för att dansa tango.
//GöranR
I Australien brukar de säga: "Why be normal when you can be yourself". Ännu bättre tycker jag.
- hawk
//GöranR
//GöranR
Så bra formulerat! 😀
Och kräftbilden var också bra!
//GöranR
Gillar absolut inte kräftor men känner av stämningen från bordet och från vyerna över sjön. Spelat dragspel och ätit köttbullar på flera kräftskivor, det går det också :)
Lagom blandat är bäst..härliga rutor som sagt..
Med vänlig hälsning/Gunte..
Hälsningar//GöranR
Det här med bloggmiljön, både som bloggare och mottagare av kommentarer,
det berör nog en hel del ämnet socialantropologi!
Jag får spåna mer om det här över en fika framöver!
/B
Bloggmiljön är intressant ur många aspekter, finns många kopplingar och ämnen för fortsatta diskussioner, företrädesvis på nån fotofika .
//GöranR😎