Lucia

Fredagen den 13.e, av många betraktad som en potentiell olycksdag, förebådande att saker ska gå på tok - något som vi väl lite till mans funderar på, även om vi inte är så vidskepliga till vardags, förutom det där med nycklar på bordet, svarta katter etc. 

Samtidigt en dag att fira - den 13.e December är en dag som alla kan, oavsett vilken veckodag det är. Det är då en ung vitklädd kvinna kommer, med glögg och lussekatter och pepparkakor och en ljuskrans på huvudet och sjunger finstämda julsånger. 

Riktigt hur vi kopplar ihop det här med det här datumet är det väl ingen riktigt längre som vet. Lucia, ett italienskt helgon som fick sina ögon utstuckna för sin tros skull, blandat med andra traditioner som att springa runt och sjunga hos folk och tigga mat och godis just den här kvällen. Men nu är det så. Få av oss kommer undan.

Just omkring det här datumet brukar kören Stockholm City Voices ha sin jul- och Luciakonsert, i Eric Ericsonhallen. Och så också i år, fast lördag eftermiddag och kväll, dvs den 14.e December. 

Stockholm City Voices är en av världens bästa körer, inte bara i sin genre, barbershopen, utan när det gäller körsång i allmänhet och särskilt a cappella i synnerhet. De är totalt klockrena, har ett brett dynamiskt spektrum vilket borgar för mäktiga harmonier och rena ackord. Det är en direkt njutning att lyssna till dem, nästa oavsett vad de sjunger, om än det är stilla och känsliga jul- och luciasånger eller jazz, evergreens eller liknande från förra decenniet eller vad. 

Och det var det konserten handlade om, kärlek och glädje, hopp och förtröstan. Och så lite operasång, från gästartister Fredrik och Mette af Klint, som ytterligare förhöjde stämningen, särskilt när de sjöng tillsammans med kören. Man blir varm i hjärtat efter en sån här tillställning. 

På återseende//Göran