Lite svemesterutflykter

Det finns mycket att se och många platser att besöka längs Vätterns strand. Några mil söder om Vadstena ligger till exempel Omberg, som egentligen är en sk horst, dvs resultatet av en förkastningskollision. Berget, som inte är så högt, är ändå väldigt tydligt där det reser sig upp från slätten runt omkring. Uppe på berget finns möjligheter att vandra på mängder av vandringsleder som gjorts i ordning, och som föreföll tämligen välbesökta när vi var där. Omberg gränsar i söder i sjön Tåkern och hör till de här områdena som samlar konstnärer av allehanda slag. På många ställen såg man skyltar som hänvisade till ”Konst”, ”Atelje” etc., blandat med ”Antikt”, ”Loppis” etc

Lustigt nog ser man samma fenomen runt Hornborgasjön i Västergötland, på andra sidan Vättern.

Landskapet här domineras av slättlandskapet, med vidsträckta åkrar, och då det blåser mycket över slätten är sådana här vindmöllor tämligen vanliga. 

Tåkern är en Europas viktigaste fågelsjöar. Precis som vad gäller Hornborgasjön drev girighet bönderna längs stränderna att i mitten av 1800-talet försöka dika ut och torrlägga sjön, i akt och mening att vinna ytterligare åkermark. Det blev förstås fiasko, de vattensjuka strandängarna gick inte att odla på. Emellertid medförde sänkningen att fåglar mer och mer började trivas där, kanske inte minst och bland annat beroende på utbredningen av enorma vassruggar plus en annorlunda ekologi som följde av det minskade vattendjupet. Området där Tåkern ingår är nu naturreservat och skyddat av habitat- och fågeldirektivet (EU).

Det är lite svårt att komma till sjön, det är bara på bestämda ställen det går. Vi kom aldrig dit, men såg sjön på lite håll, där vi trängdes bland kor och kanadagäss och vanliga grågäss.

Rökstenen är en berömd runsten i närheten av Tåkern, i Röks socken. Den är placerad bredvid ortens kyrka, och räknas ha världens längsta runinskrift. Sedan den restes på 800-talet har den varit med om flera äventyr, där den bland annat varit inmurad och utgjort del av muren till olika byggnader. Nu står den under tak, med förklarande planscher runt om. Den lilla kyrkan skilde sig inte särskilt från alla andra små kyrkor man ser när man lämnar allfartsvägarna, och var som de brukar vara i gott skick. När vi tittade in hörde vi orgelmusik, och det är nåt speciellt att vara i en i övrigt tom kyrka och höra orgelmusik.

Det blev ett trevligt samtal med organisten, som var där och utnyttjade möjligheten att få öva i lugn och ro.

På återseende//Göran

2020-07-14 08:24   Lena Holm

Rökstenen minns jag från grundskolan. Vi gjorde ett projekt om den och att det var i stort sett omöjligt att förstå vad som stod på den. Det finns väldigt fina vandringsmöjligheter i kuperad terräng även vid Hornborgasjön. Jag insåg det då jag vandrade iväg en bit när fågellivet inte var så spännande dvs mitt på dagen. Små kyrkor kan bjuda på överraskningar.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från gorred 2020-07-14 22:30

Det verkar som man mer och mer försöker vara rädd om naturen och naturupplevelser vilket är bra. Det finns mycket att uppleva i vår natur.
Och Sverige är fullt med de här små bykyrkorna, som ofta verkar väl bibehållna och omskötta. På exempelvis Kinnekulle finns en hel rad med små medeltidskyrkor - gjorde en sån tripp för några år sedan.
Tack för kommentaren - ha en fortsatt bra sommar//GöranR

Svara

2020-07-14 22:07   gunte

Snygga bilder..och det där med skyltar sprider sig över landet, konst, loppis, cafe mm blir allt vanligare.
Med vänlig hälsning/Gunte..

Besvara

Svar från gorred 2020-07-14 22:33

Tack Gunte! Jo, landsbygden lever minsann, inte minst på oss turister eller besökare från andra delar av landet. Jag måste ändå säga att jag är tämligen ointresserad av antikt eller loppis. Däremot kan man hitta väldigt trevliga, om än enkla, fik där man minst anar.
//GöranR

Svara