Kaféliv. Och strandliv.

Jag är en sån där kafémänniska. Särskilt när jag är på resa. Jag älskar att sitta på kafé i städer jag besöker, på trottoaren, vårda en cafe solo eller cortado eller nån annan typ av kaffe eller dricka, ibland med en bok, ibland med mobiltelefonen och titta på folk som sitter bredvid och går förbi på gatan.

Jag har ett favoritkafé här i Torrevieja, mitt i stan och en bit att gå, men värt mödan. Hit kommer människor av alla sorter, businessfolk, turister, folk från diverse länder i Europa som bor här mer eller mindre permanent, ett demografiskt tvärsnitt skulle man kunna säga. Och det är alltid intressant.

Alltid händer det något, en stunds vardagsdramatik.

Och nästan lika dramatiskt här, fast på en annan nivå. Skinkan stenhård och kniven inte så vass som behövdes... Och kunder som väntar.

Och ibland ingen dramatik alls, bara en vardagsbild.

Däremot är jag egentligen inte så förtjust i att sitta på stranden. Fast jag inser att det kan vara ungefär samma sak, man kan sitta och läsa och titta på folk. Och här rör sig folk, fram och tillbaka, när de inte spelar spel eller slår en boll mellan sig. Och badar, förstås. Vattnet är ännu inte uppe i min bekvämlighetstemperatur, men varmt nog att doppa sig. Och vädret i övrigt är varmt tillräckligt.

Glittrande vågor, klarblå himmel och mjuk och varm sand - tja, kan ha sina fördelar ibland.

På återseende//Göran