Jakten efter den perfekta glöden

Och då, precis när den stekta korven, den torra hamburgaren eller rättare sagt färsbiffen serveras, när de nu förkolnade resterna av det som tidigare var en bit saftig fläskkarré läggs upp på tallriken, då ser man den perfekta glödbädden! Jämngrå, lite pulserande med röda blinkande strimmor ligger den där, och väntar på att korven ska läggas på, den marinerade köttbiten och den skurna paprikan. Men då är det försent. Allt är färdiggrillat. Och glödbädden ligger där till ingen nytta…

Men så blev det inte nu. Lite har man väl lärt sig, inte minst att det tar tid, och grilla, eller snarare barberque ska göras med omsorg och tålamod.

Elden har ett stort symbolvärde. Värme och matlagning, att halstra den nyfångade fisken över glöden (eller den köpta korven), att hänga upp sotpannan med kaffe över; att bara sitta och titta in i brasan och se lågorna dansa ger ett lugn – elden är en källa till överlevnad. Elden är en samlingsplats, gemenskap, gamla sånger till ackompanjemang av en ostämd gitarr och kletiga och sotigt brända marshmallows på en pinne… Det är väl därför vi överger våra högteknologiska kök för att ställa oss i trädgården och grilla mat över öppen eld, nåja öppen och öppen, men att vi alltså grillar.

Och så är det även när man kör hamburgare. Det går att göra hamburgare på grillen på många olika sätt. Idag valde jag att köra dem lite långsammare, indirekt i min Kamado, med några körsbärträbitar som extra rök. När hamburgarna nästan nått måltemperatur brynte jag dem i min gjutjärnsform på direktvärme, sen fick de lite ost på sig och strax därefter blev det att montera dem. Lite umamimajonnäs i botten, sen ett salladsblad och hamburgaren med sin smälta ost med en baconbit ovanpå och tre inlagda ättiksgurkebitar. Sen toppade jag med lite stekt lök och paprika (och lite PYM och ketchup) innan locket lades på.

Lite multitasking - även den gamla trotjänaren W57 fick vara med på ett hörn

Efter en indirekt sväng lite bryning över direktvärme

Till slut färdigt för att börja käka that bad boy (som man säger i BBQ videos på YT). Tillsammans med grillade majskolvar och egen cole slaw blev det kortfattat; skitgott. Och jag och alla andra blev jättemätta!

På återseende//Göran

PS. PYM = Plain Yellow Mustard, dvs den vanliga amerikanska senapen, gul och lite söt, med den karakteristiska lite skarpa smaken

2020-05-09 20:37   Håkan Eklund

Mmmmmmmmmmmmmmmmm...
- hawk

Besvara

Svar från gorred 2020-05-09 20:52

Ha ha - tack Håkan. Jo det blev väldigt gott!
//GöranR

Svara

2020-05-09 20:40   mombasa

Jahaja, typiskt att middagen är aväten. Men det blir kanske en grill i morgon istället. Fotografi som konsumentkunskap :-)
Ha det gott (verkar det som)
Gunnar S

Besvara

Svar från gorred 2020-05-09 20:55

En grill, eller barbeque är aldrig fel. Och det lockar fram det här lite av långsamhetens lov; dels är det lite omständligt, sen tar själva grillningen tid, varunder man måste fokusera, innan det blir dags att äta. Och jag tror att det är bra för själen, åtminstone i dessa tider. Det är bra för min själ i alla fall.
Ha det du också//GöranR

Svara

2020-05-11 08:01   Lena Holm

Intressant sätt att grilla hamburgaren på och resultatet ser toppengott ut. Bara den är genomgrillad. Idén att servera "halvrå hamburgare" går inte hem hos mej. Grilla tar tid och kräver planering för att allt ska bli klart samtidigt. Vi gjorde fylld flankstek med salami och ost, grillad på direktvärme.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från gorred 2020-05-11 11:42

Det finns hos en del restauranger och i övrigt nån slags ambition om att även köttfärsprodukter, som till exempel hamburgare, ska tillagas enligt köttprinciperna, dvs rare, medium rare , medium eller well done. Det är inget för mig.
Mina hamburgare, både de jag beställer och äter och de jag gör själv, ska vara precis genomstekta, dvs inte överstekta, men ändå "done", genomgrillade om du så vill.
De här var så stora och relativt tjocka, att direktgrill riskerade att bränna dem på utsidan och inte nå igenom med värmen. Genom att ta det långsammare, med lägre värme under längre tid var det lättare att få dem jämnt grillade och behålla saftigheten. Och så kunde jag ge dem lite yta ("crust") mot slutet, med direktvärme.
Sen har du alldeles rätt i att grilla kräver både tid och planering, men det är ju det som är rätt mycket av grejen med att stå i trädgården och fippla med kol och öppen eld 😁. Just att det får, eller kanske till och med ska ta tid är viktigt! Low'n slow. Flankstek som du beskriver det är en höjdare och förekommer inte sällan här också.
Ha det//GöranR

Svara