Dimma i Trollbäcken

Tidiga morgnar är alltså ingenting för mig normalt, vilket är synd, eftersom jag förstått att det händer mycket, inte minst ljusmässigt i arla morgonstund. Just nu blir det till exempel väldigt fin dimma tidigt på morgnarna, beroende på våra varma augustidagar med påföljande kalla nätter, v ilket gjort att vi på sistone kunnat beundra underbara bilder med dimma,  med den här skira, lite drömska och trolska stämning som kan bli i bästa fall.

Idag var jag emellertid tvungen att gå upp tidigt, för att skjutsa makan och dottern till flyget, eller i alla fall tåget ut till Arlanda. Dimman låg tät när vi gav oss av vid 5-tiden, så pass att det inte var helt lätt att köra på sina ställen. Och den var kvar, även när jag kom hem en timma senare.

Eftersom morgonen ändå var förstörd så bestämde jag mig för att göra dygd av nödvändigheten, så jag greppade kameran och tog mig till en närbelägen liten badsjö vi har i skogen här precis i närheten, i hopp om att dimman låg kvar även där. Det gjorde den, och jag fotograferade.

Intressant nog var jag inte ensam. Jag hörde, lite till min förvåning, röster genom dimman, och när jag kom fram såg jag paret som satt på bryggan med varsin pilsner, med en brasa tänd. Vi kom i samspråk, det visade sig att de var på väg hem efter en släktfest, hade stannat här på grund av morgonens stillhet och stämning och blivit sittande och gjort upp en eld. Jag blev också kvar, det var mycket riktigt en särskild stämning och stillhet, alldeles vindstilla, med dimman som bäddade in detaljerna i omgivningen och suddade ut gränserna, och drygt en timma gick under stilla samvaro i värmen och sprakandet från elden.

Så det blev en välsignad morgon. Kaffet smakade särskilt gott, tillsammans med morgontidningen, när jag kom hem, och jag hade den här känslan av en dag som startat riktigt bra. Den blev inte sämre efter den tupplur jag ändå unnade mig efter frukosten…

På återseende//Göran