Piff? Eller Puff?

Eller egentligen ingen av dem. Piff och Puff (Chip and Dale) är ju inga vanliga ekorrar utan mer som små murmeldjur - groundhogs, eller woodchucks. 

Det här är en "riktig" ekorre, och det var rätt så gott om dem i Boston Commons, Bostons stadspark. Och de var, om inte direkt tama, så väldigt orädda. Tyvärr innebar det inte att just den här lille gynnaren också var stilla och poserade. Nej, han sprang runt hela tiden, och satt han stilla så stack han iväg ett litet stycke, just när man skulle fokusera. Det är hårt att vara naturfotograf.

När jag var liten såg jag många ekorrar, även om de var betydligt mindre än sina nordamerikanska släktingar. Sen försvann de nästan, och om man såg någon, var de magra och skabbiga. Undrar om de drabbades av någon kollektiv sjukdom. Nu har jag börjat se dem igen, men egentligen bara enstaka.

Alla verkade må bra, stora och tjocka och välfödda, med glans i pälsen och otroligt borstig svans

Han sprang omkring oss som om han ville ha mat. Och det kanske han är van vid, vad vet jag?

Och sedan funderade han lite, innan han stack iväg till ett annat träd. Möjligen tröttnade han.

Men väldigt söta. Gulliga kanske till och med. 

På återseende//Göran

Boston MA, USA

Som framgick av  tidigare blogginlägg så regnade det i Boston när vi var där förra veckan. Men inte nog med det - det var dimma också. Allt som allt tråkigt väder, ungefär som här hemma, men vi hade ju annat att göra också, så det gick ingen nöd på oss. Vi bevistade dotterns examenskonsert, åkte sightseeingbussarna (alltid väldig trevligt, var man än åker - rekommenderas!), besökte Chinatown och hittade en av de mest populära och bästa kinarestaurangerna - vi hade det bra, trots vädret. 

Men, det var lite tungt att vakna upp och se över stan, där man knappt såg handen framför sig.

Turistbussarna - alltid väldigt informativt och trevligt, med kunniga chaufförer.

Quincy Market. Kul att ha julgransprydnader som representerar var man har varit. Och i Amerika finns det att välja på...

Quincy Market är gamla hamnmagasin. Här finns allt, om man är ute efter souvenirer och krimskrams.

Minns ni de gamla Dinky Toysbilarna? Här igen, i modern tappning.

Det här är inte ovanligt i Boston, dvs små kyrkor av olika slag, liksom insprängda bland den övriga bebyggelsen.

Boston Common, den äldsta parken i USA, faktiskt. Fullt med julgransbelysning i träden i den delen av parken som heter Public Garden, mer av botanisk trädgård.  Och det regnar!

Ekorrarna är större än de svenska (förstås), och i stort sett tama. Väldigt söta, och oemotståndliga.

Mat- och interiörbilderbild från China Town, i en av de mest populära och bästa restaurangerna, Gourmet Dumpling House. Alltid kö, alltid mycket folk, men fantastisk mat, särskilt alla olika dumplingsknyten.

Man tar julen på allvar i USA. Överallt hör man julmusik, dvs överallt i hela stan; i taxibilarna, på bussarna, i alla affärer, i galleriorna, på gatorna. Och julgransprydnaderna hittar man också överallt. Kanske lite stora för den egna granen...

Många bilder, men alltid svårt att välja ut när man vill berätta om något, var man varit etc.

På återseende//Göran

En regnig dag i Boston

När man är på främmande ort och det regnar, blir det gärna museibesök. Nu är vi i Boston, och det regnar! Cats and dogs, som ju man säger. Och för att bryta hotellrumstristessen blev det alltså museum, idag MFA, dvs Museum of Fine Arts, som även när det inte regnar tillhör mina absoluta favoriter när det handlar om muséer. 

Just nu är, förutom alla fasta utställningar som man aldrig tröttnar på, det aktuellt med Goya.

Visste inte mycket om Goya sedan tidigare, förutom namnet och ungefärlig tid då han verkade, 1700-talet, men vederbörligen imponerad. Starka budskap, starka uttryck, fantastiska kompositioner vare sig det handlar om enkla tuschteckningar eller monumentala oljor, och ett ådagaläggande av en oerhörd hantverksskicklighet; uppenbarligen behärskade han alla tekniker som behövdes - olja, tusch, etsningar etc. Han var också en av de första att använda tekniker så han kunde reproducera och printa ut sina verk. 

Tyvärr fick man inte fota inne i utställningen, förstås, men väl i muséet i övrigt, i den stora salen med ett fantastiskt kafé (underbara typiskt amerikanska cupcakes) och den ständiga glasgranen designad Chihuly.

På återseende//Göran