Hummelparadis

Undrar om humlorna vet hur bra de egentligen har det! Här i trädgården ter sig deras liv (i mina ögon) som en gigantisk sån där Ät-Så-Mycket-Du-Orkarbuffé, särskilt när det gäller våra rhododendronbuskar som nu blommar efter varandra. Men det är bra. Det är bra att insekterna får möjlighet att flyga från blomma till b lomma, käka nektar och smeta ner sig med pollen till nästa blomma, så vi håller igång livscyklerna. Det är bra att humlorna och andra insekter finns som mat för fåglar och andra djur, och det är bra att vi har den här naturens ordning vi har. Men, då måste vi ha insekter, exempelvis humlor. Och det är gott om humlor i år verkar det som.

Märker ändå att det är precis som förut. De flyger snabbt och nästan nervöst, in och ut i de olika blommorna med minimal chans för fotografen att fånga dem på bild. OM det nu är för att det går så snabbt inne i varje blomma, eller om utbudet är så stort att de inte kan göra nåt färdigt innan de går på en ny rätt (som jag ibland kan känna inför ett dignande julbord, till exempel, vilket gör att jag undviker julbord och liknande, jag vet att jag inte kan låta bli allt, och då alltid mår dåligt efteråt...).

Nå, här är några av förutsättningarna:

Och här är man redan inne på det småvarma, verkar det som. Och med tanke på suddigheten har det redan blivit några "lille en".

(Något tilltweetad i Color Efex Pro)

På återseende//GöranR

Gryningsfotografi (eller i alla fall tidigt på morgonen)

Å ena sidan har jag ohyggligt svårt att komma upp tidigt på morgnarna. Å andra sidan vaknar jag ofta mitt i natten, vid gryningen och har svårt att somna om, och är alltså uppe då. Normalt är det bortkastad tid, det är mörkt, och jag är trött och orkar egentligen inte göra något. Men nu är det ju sommar, det är ljust väldigt tidigt, och när jag så sitter och tittar ut över trädgården finns mycket att se, det är redan full aktivitet på fåglar och djur.

Och i morse, när jag i vanlig ordning kollade ut gen om köksfönstret vid så där pass 5-tiden var det alltså redan ljust sedan länge, solen skickade ner några sneda strålar mellan träd och buskar och jag såg direkt att en vallmo hade slagit ut under natten tillsammans med några blåklint.

Så då gjorde jag vad jag har funderat på tidigare men aldrig kommit till skott med; jag greppade kameran och gick ut och fotograferade. Och sen gick jag in och lade mig igen, och somnade om. 

Redigerade i Color Efex.

Redigerad i Lr, alltså nästan som direkt OOC ;).

Det fanns alltså fler blommor som strävade efter att slå ut...

Som den här - som nästan övertydligt illustrerar Karin Boyes ord - Visst gör det ont när knoppar brister.

På återseende//Göran

Urban garden

Det är mycket trädgård nu, vilket inte är så underligt - det är en fantastisk tid när allt växer och slår ut och trädgårdarna vaknar efter den långa vinterdvalan. Det här med grönska och växtlighet slår an basala strängar hos de flesta av oss, oavsett om vi har tillgång till trädgård eller inte, och vi mår bra av att ha växter och grönt omkring oss. 

Det blir allt mer möjlighet till odling även i andra sammanhang. Se bara på projektet Odling på Spåret här i Stockholm, där man odlar i pallkragar på ett övergivet järnvägsområde mitt i stan, i närheten av Eriksdal och Tantolunden. Och så det här med reaktion mot allt industriellt med begrepp som närodlat, småskaligt, ekologiskt etc. Jag läser återkommande också om projekt med trädgårdar på tak som ytterligare intäkt för hur närheten till naturen, om än i liten omfattning och konstruerat av oss, är viktig

Det här med prunkande grönska även i stadsmiljö är man duktig på i de sydligare delarna av Europa. Ofta prunkar balkongerna, men också gatorna. Bilderna är från Alicante på Costa Blanca i Spanien, den äldre delen av stan.

På återseende//Göran

Det där med trädgård

Vill du vara lycklig en dag, skaffa dig en flaska vin. Vill du vara lycklig ett år, skaffa dig en kvinna. Vill du vara lycklig ett liv, skaffa dig en trädgård. (Kinesiskt ordspråk)

Jag har alltid varit kluven till det där med trädgård. OK visst njuter jag av trädgården, att vistas i, att sitta på altanen och njuta av grönskan och fågelsången. Men sen ska den ju skötas också; rabatterna ska planteras, de ska rensas, gräsmattan ska klippas, buskarna i häcken ska trimmas, ni vet, i alla fall ni som har trädgård. Och hittills har det varit mer av plikt , nåt jag gjort för att jag måste snarare än att jag velat, eller ändå nåt åt det hållet. Så därför har min trädgård blivit som den blivit; lättskött, ingen genomarbetad trädgårdsarkitektur. Och faktiskt lite tråkig trots sin grönska. Men innerst inne har det ändå funnits någon slags tjusning med trädgårdsarbetet, ett trädgårds- och odlingsintresse, även om det har legat djupt. Så nu när jag med ålderns rätt har fått mer tid över, har också trädgårdsarbetet fått en annan mening, lite som i ordspråket ovan (jag har redan vin i skafferiet och är lyckligt gift sen flera år).  Nu kan jag uppskatta att gå omkring och pyssla, köpa nya perenner och fundera ut var jag vill ha dem, njuta av att klippa gräset - se det som en stund av total avkoppling och glädjas åt resultatet. 

Egentligen har intresset funnits där, som en önskan att odla, att stoppa ner händerna i jorden och smula den mellan fingrarna. Och jag har drömt om att kunna plocka upp mina egenodlade grönsaker, att gå ut och hämta ett kok potatis från egen täppa... Så, i höstas gjorde jag i ordning några pallkragar, fyllde dem med jord och nu i våras satte jag ner några olika frön i en och potatis och lök i en annan. Långsamt har det sedan kommit upp små gröna blad, de har vuxit och idag, när jag vattnade pallkragarna såg jag till min oförställda häpnad och glädje att under några av bladen det lyste rött, av små runda liksom bär eller frukter. 

Det här är alltså min första skörd. En (egentligen flera stycken) rädisa (rädisor)! Jubel! Och så god, sötare än de köpta, inte så sträva och beska som de kan vara. Det är så här det alltså ska vara. Och så roligt att bli belönad, jag trodde ärligt inte att det skulle bli något av de pyttesmå frön som jag pillade ner.

Nu är det perennrabatten som står på tur, plus lite andra trädgårdsprojekt. Och det är ju tacksamt att fotografera i en trädgård, tänk bara på alla humlor och andra djur. Vi får väl se.

På återseende//Göran

Höstfärger, eller?

Nyligen hemkommen från sydligare delar av Europa möts jag av alla höstens färger, som brinner så till den grad att de nästan brunnit ut. Och jag blir lite missmodig, av flera anledningar.  Vad är väl höstfärgerna om inte annat än en föraning om vintern, ett tecken på förgängelse och bortvissnande. Men jag hinner ju inte ut och fotografera allt heller, och allt är ju redan fotograferat – går det att ta ”egna” bilder nu? Ibland känns det som om alla bilder, särskilt bilder av träd och buskar med brinnande färger i den sneda kvällssolen, redan är tagna, och oftast minst lika bra om inte bättre än vad jag förmår.

Så jag får hålla mig till dokumentation av höstfärgerna i trädgården. De finns ju där också, och faktiskt märkligt att en del av sommarblommorna fortfarande har sina sommarfärger kvar.

På återseende//Göran