Frukost på Hawaii

Så var man hemma igen efter två veckor på Hawaii. Stor kontrast, även om den möjligen kunde varit större – snön har ju inte kommit till Stockholm än - men tänker tillbaka på hur enkelt det var med solen och värmen; en t-shirt, shorts och sandaler och så var det bra med det...

Första veckan tillbringades i Honululu, för att se och lyssna på barbershopsång. Det var de internationella mästerskapen för kvinnlig barbershop; Sverige ställde upp med inte mindre än tre körer och tre kvartetter så det var ett digert program för oss medföljande inte minst. Tiden delades mellan Waikiki Beach där vi bodde, och Honululu Convention Centre där barbershopbegivenheterna försiggick.

Frukostrestaurangen på Hilton Waikiki Beach Village var i enlighet med klimatet en öppen lokal, halvt ute, halvt inne, med en damm som var full med fisk utanför. Fäste mig vid den lilla hägern, som gjorde sällskap vid frukostbordet och försökte hitta sin mat i dammen utanför där vi satt. Han var inte särskilt duktig, frekvensen missar var hög, trots att dammen var full med småfisk, men han blev nog någorlunda mätt ändå, till slut.

Har förstås en väldig massa bilder med mig hem. Så, det kommer mer. På återseende, alltså//GöranR

Minifotosafari - solnedgång och änder

Ibland behöver man en puff för att verkligen komma sig iväg och fotografera. Så, när Facebookförfrågan kom från en kollega i min fotoklubb om att följa med på solnedgångsfotografering, så hakade jag på. Till slut blev vi fyra stycken fotografer från klubben, som trängdes/samsades om de olika vinklarna för att få solstrålarna genom molnen i våra kameror. Och så fick vi sällskap av några änder, som möjligen hoppades på lite käk... Trots att de inte fick nåt, poserade de ganska villigt.

Det var fascinerande att följa hur ljuset förändrades efter hand. 

En synnerligen trevlig kväll, och ett väldigt gott initiativ.

På återseende//Göran

Första inlägget - frukostsällskap

Det här är alltså mitt allra första blogginlägg, någonsin. Så, kanske någon slags programförklaring vore på sin plats; varför, hur och emedan, liksom.

Det hela är mycket enkelt. Jag fotograferar för att det är bland det roligaste som finns. Jag fotograferar för att jag vill dokumentera vad som händer runt omkring mig, för att komma ihåg och kunna visa och berätta, och för att fotograferandet skärper min sinnen, jag blir mer medveten om allt runt omkring mig när jag tänker i berättande bilder. Sen kämpar jag i detta med att göra hantverket så bra som möjligt, och även om det oftast känns ouppnåeligt, försöka göra lite konst av det. För fotografering är ju inte sällan ett konsthantverk i ordets rätta bemärkelse.

Och varför blogg då? Jo, för att kanske hitta ett forum att visa bilderna förutom för familjen och på Facebook, se om bilderna håller, se om det finns andra med samma intresse som gillar dem, för att få kritik och kunna utveckla mig etc.

Så idag - den första semesterdagen, med två veckors ledighet framför mig, och med en närmast osannolik sommar fortfarande på gång, kunde jag sitta ute och äta frukost på altanen, ta god tid på mig med tidningen och en påtår och titta ut över trädgården. Lugnt och skönt, inga tider att passa. 

Vi har rätt mycket fåglar här, och jag fick sällskap av den här lille gynnaren som tämligen ogenerat spatserade omkring runt mig, medan han letade efter och hittade mat i gräsmattan och bland buskarna. 

Egentligen nästan lite nyfiken, som om han kollade upp mig, när jag riktade kameran mot honom.

Men, snabbt över till det här med att hitta mat.

Snabbt in efter kameran, förstås. Kaffet kallnade lite, men vad gjorde väl det.

På återhörande//Göran