Trädgårdshöst

Trädgården och rabatterna lever än, om än lite mer slitna, lite ruffigare. Lite mer patina, som en väl insliten läderjacka.  Eller vissna, om man så vill. Blomflugorna är fortfarande flitiga, och lika snabba och oberäkneliga som tidigare. Ljuset är mer förlåtande, inte så starkt, inte så obarmhärtigt som under de ljusa sommardagarna, ens mitt på dagen. Och ibland passar alla de där gamla klyschorna som att ”alla årstider har sin charm” etc, verkligen. Så, man får inte glömma bort kameran. 

Och över alltihop vakar trädgårdstomten, också han grå och sliten, men ändå fortfarande med. Och jag gillar mer och mer mitt makroobjektiv!

På återseende//Göran

Mera och störrre humlor

Fortsätter att leka med min nya makroglugg. Som vanligt ställer mina trädgårdshumlor upp som modeller. Idag satt de mer stilla, det var kallt och blåste, men då blev det också svårt att fokusera för att blommorna svajade så vilt. Det är härligt att slippa beskära så mycket, skalan blir sån här ändå, samtidigt som skärpedjupet blir nästan hysteriskt kort, när jag för att få tillräckligt snabb tid i det knappa ljuset måste blända upp till största bländaren.

Olympus 60mm/2,8 Macro sitter just nu väldig bra på min OMD E-M5.

På återseende//Göran

Vem sa att humlor inte kan flyga...

Enligt aerodynamiska lagar kan humlor inte flyga, egentligen, är det ju sagt. De har för tung kropp i förhållande till vingarna, eller nåt sånt. Den som sa det skulle då varit med hemma hos mig idag.

Onsdag förmiddag. Kaffe ute på altan i det närmast osannolika högsommarvädret - sent i augusti! Märker en väldig ruljans bland blommorna i rabatten, så den lugna stunden byts mot febril verksamhet - jag med kameran och humlorna och de andra krypen med att försöka hitta nektar bland ståndare och pistiller. Det är varmt och gott, och insekterna har en sanslös fart när de far från blomma till blomma. Och inte sitter de still heller, när de väl har landat, utan är fort iväg igen. Så det blir ett väldigt jagande med kamera och med fokus, och mer och mer irritation över att inte ha ett ordentligt makroobjektiv - får nog på sikt överväga en sådan investering - hinner ju inte med här.

Pratade sen med en biodlare. DEt är för torrt ute, och det finns därför dåligt med nektar i blommorna, vilket kan vara en anledning till hetsen. 

Men, ett bra makroobjektiv står högre och högre på önskelistan-

På återseende//Göran

Första inlägget - frukostsällskap

Det här är alltså mitt allra första blogginlägg, någonsin. Så, kanske någon slags programförklaring vore på sin plats; varför, hur och emedan, liksom.

Det hela är mycket enkelt. Jag fotograferar för att det är bland det roligaste som finns. Jag fotograferar för att jag vill dokumentera vad som händer runt omkring mig, för att komma ihåg och kunna visa och berätta, och för att fotograferandet skärper min sinnen, jag blir mer medveten om allt runt omkring mig när jag tänker i berättande bilder. Sen kämpar jag i detta med att göra hantverket så bra som möjligt, och även om det oftast känns ouppnåeligt, försöka göra lite konst av det. För fotografering är ju inte sällan ett konsthantverk i ordets rätta bemärkelse.

Och varför blogg då? Jo, för att kanske hitta ett forum att visa bilderna förutom för familjen och på Facebook, se om bilderna håller, se om det finns andra med samma intresse som gillar dem, för att få kritik och kunna utveckla mig etc.

Så idag - den första semesterdagen, med två veckors ledighet framför mig, och med en närmast osannolik sommar fortfarande på gång, kunde jag sitta ute och äta frukost på altanen, ta god tid på mig med tidningen och en påtår och titta ut över trädgården. Lugnt och skönt, inga tider att passa. 

Vi har rätt mycket fåglar här, och jag fick sällskap av den här lille gynnaren som tämligen ogenerat spatserade omkring runt mig, medan han letade efter och hittade mat i gräsmattan och bland buskarna. 

Egentligen nästan lite nyfiken, som om han kollade upp mig, när jag riktade kameran mot honom.

Men, snabbt över till det här med att hitta mat.

Snabbt in efter kameran, förstås. Kaffet kallnade lite, men vad gjorde väl det.

På återhörande//Göran