Sviter av en vacker sensommarsöndag

Vaknar stel i kroppen, svårt att komma upp ur sängen efter en härlig sensommar (tidighöst?) söndag, som helt ägnades åt trädgården. En total makeover av perennrabatten, där kilovis/litervis/kvadratmetervis (???) ogräs och annat togs bort. Så åkte till exempel daggkåpan bort, liksom nån silvrig luden grej som jag inte vet namnet på (Lammöra?) men som inte gjorde någon glad plus allt gräs som hittat sin plats i rabatten. Istället, efter ett besök på Norrby Trädgård där en suverän räkmacka avnjöts tillsammans med förmiddagskaffet i deras underbara trädgårdskafé, införskaffades nya växter (stängningsrabatt, sista dagens öppehållande för säsongen) som fann sin plats på de nu blottade jordytorna. Sålunda hoppas vi på Temynta, någon Nepeta och nån mer till våren. 

En synnerligen trevlig och personlig trädgårdshandel som nu fått ett mysigt kafé med hembakade bullar och kakor och jättegoda smörgåsar. 

På återseende//Göran

Fåglarnas lekstuga

Egentligen gillar jag försommaren bättre. Den skira grönskan som ger löften om en härlig tid som är på väg, att man går från det kalla och nakna till det varmare och mer prunkande. Och all fågelsång, all familjebildning bland våra bevingade vänner, deras idoga kamp för äggläggning, mat etc. Högsommaren är mer av allt redan är färdigt. Allt står i full blom och det kan nästan ibland kännas liksom övermoget, nästan på väg att blomma över och ut.  Men visst, alla tider har sin tjusning.

Nu, så här nästan mot slutet av högsommaren är det ett väldigt liv i trädgården. Jag tror aldrig jag sett så här många djur och framför allt fåglar tidigare. Det svischar av olika fåglar som kommer flygande från alla håll på låg höjd, in och ut mellan träden och buskagen. Det känns mer som en lekstuga när hela talgoxefamiljen kommer farande med alla barnen, när gråsparvarna kommer som en flock. Koltrastmamman och pappan flyger med sina två eller tre ungar fram och tillbaka och jag har till och med sett en liten sparvliknande fågel med rostrött bröst vara med i leken (rödhake?). I bakgrunden hörs en hackspett. Däremot lyser skatorna, som förut terroriserade omgivningen med sin frånvaro, och jag har inte heller sett duvparet som byggde bo i den stora granen.

Det har som sagt aldrig varit så mycket fåglar i trädgården tidigare, och jag undrar lite om det kan ha att göra med att deras värsta nemesis, katten Boris, inte längre är bland oss.  

Ingen bra bild - skakoskärpa. Men, ville visa den - någon som vet vad det är för fågel?

Smälter in.

Talgoxen som trodde han var en hackspett. 

Återigen kamouflage, svårt att upptäcka den här lille gynnaren.

Sammantaget är det svårt att göra de här fåglarna rättvisa. De är som sagt små, de flyger fort och äör sällan stilla. Men jag har fallit för frestelsen att ändå ha med de här bilderna för att försöka visa vad jag upplever när de far fram och tillbaka.

På återseende//Göran

Blommor och fåglar i trädgården

Typiskt midsommarväder. Ena stunden är det soligt, solen värmer och man tar med sig kaffet ut på altanen. Men glädjen blir kortvarig, solen försvinner och det börjar regna, och bara sådär, plötsligt, blir det kallt, och man går in, med kaffet och sätter sig i köket igen. 

Samtidigt har det börjat prunka, både i rabatterna och i krukorna, en färg- och formprakt som jag uppskattar väldigt. Egentligen den bästa perioden nu, så här runt midsommar - trots vädret - fortfarande fräscht, fortfarande lite liksom på gång. Fåglarna sjunger, och är sysselsatta med att skaffa mat till boet.

Vi har åtminstone ett talgoxpar i vår trädgård, i vår fågelholk, och en koltrastfamilj som möjligen har sitt hem under rhododendronbuskarna. Hanen är flitig, men jag har inte sett hans fru förrän idag. Tyvärr hittade jag en bit av ett ägg på gräsmattan; kanske ungarna har kläckts? Eller så kan det vara Mickel Räv, som också stryker omkring här då och då, brukar se honom tidiga morgnar då jag varit uppe för att det varit svårt att sova.

Sen har jag sett en liten brunaktig fågel, storlek som en gråsparv, men mycket mer distinkt brun. Vet inte vad det kan vara, har ännu inte heller kunnat ta en bild. Men det kommer.

Det prunkar i krukorna på altanen. Men också i rabatterna, även om de inte är lika organiserade.

Koltrasthonan. För långt avstånd, för lång tid i förhållande till utzomningen - inte ens den 5-axliga  IBIS'en hjälpte.

Men, det är härligt att sitta i köket eller på altanen och det här runt omkring!

På återseende//Göran

Jag har kommit av mig...

Inser att det var ett tag jag gjorde något blogginlägg. Tiden går så fort. Särskilt när man har mycket om sig. Och den här tiden, liksom den i maj, är ju den brådaste på året. 

Jag har just avslutat den grova sorteringen och redigeringen av bilderna från Hawaii. Ibland funderar jag på det här med RAW-fotografering, men inser sedan att jag skulle ta lika många bilder i jpeg, så jag skulle få sortera på samma sätt, och jag skulle dessutom inte kunna låta bli att vara inne och peta i mina bilder ändå. 

Och nu börjar Hawaii bli en dröm, där sol och värme, med kortärmat och shorts mer och mer blir som en illusion - tur att jag har bilderna så jag kan drömma mig bort.

Jag har också, förstås, ändå fotograferat. Och byggt på min bildbank, med ännu fler bilder som ska sorteras och redigeras som följd. 

Och så har skaffat en ny kamera. Inte för att jag egentligen kanske behövde, men jag kunde inte motstå frestelsen, Och den nya kameran är bättre. Det kanske inte märks, men det känns så. 

Så nu sitter jag vid mitt skrivbord och kollar manualen med kameran i handen, och blåser av en bild lite då och då i enlighet med inställningarna jag dribblar med. Det blir en massa rätt så meningslösa kort, men kul. Och så tittar jag ut och ser hur naturen förändras utanför fönstret. Ett tunt snötäcke som väcker tankar om kommande snöskottning! Och märkligt hur naturen förändras och blir annorlunda, med en sådan liten förändring i grunden. 

Men, det kommer nog lite mer minne från Hawaii, kan var gott så här i vintertider. Och så måste jag ju ut med min nya kamera ;).

Så, på återseende//Göran

Frukost på Hawaii

Så var man hemma igen efter två veckor på Hawaii. Stor kontrast, även om den möjligen kunde varit större – snön har ju inte kommit till Stockholm än - men tänker tillbaka på hur enkelt det var med solen och värmen; en t-shirt, shorts och sandaler och så var det bra med det...

Första veckan tillbringades i Honululu, för att se och lyssna på barbershopsång. Det var de internationella mästerskapen för kvinnlig barbershop; Sverige ställde upp med inte mindre än tre körer och tre kvartetter så det var ett digert program för oss medföljande inte minst. Tiden delades mellan Waikiki Beach där vi bodde, och Honululu Convention Centre där barbershopbegivenheterna försiggick.

Frukostrestaurangen på Hilton Waikiki Beach Village var i enlighet med klimatet en öppen lokal, halvt ute, halvt inne, med en damm som var full med fisk utanför. Fäste mig vid den lilla hägern, som gjorde sällskap vid frukostbordet och försökte hitta sin mat i dammen utanför där vi satt. Han var inte särskilt duktig, frekvensen missar var hög, trots att dammen var full med småfisk, men han blev nog någorlunda mätt ändå, till slut.

Har förstås en väldig massa bilder med mig hem. Så, det kommer mer. På återseende, alltså//GöranR