Stadsvandring i naturen - stadsnatur?

Inga svåra frågor idag, inga heta diskussionsämnen, inte ens den eviga frågan om rätt låt vann. Istället bara en ren och skär berättelse, man kan nästan säga naturpoesi.

Stockholm är en vacker stad. Som inflyttad stockholmare (från Luleå via Skövde och Göteborg) tog det lite tid, men jag verkligen kommit att uppskatta allt vatten, alla broar, och sist men inte minst all lummighet mitt bland alla husen, alla små och stora parker som finns överallt i stan; alveolerna och bronkiolerna i stadens lungor. 

Idag var jag nere vid Trekanten (fd Trehörningen), den lilla sjön i Gröndal och Liljeholmen. Det är en just en sån här liten pärla bland alla de andra parkerna. Nästan osannolikt ligger här alltså en lite sjö mitt i storstan, inramad av lummiga träd, ett parkområde som fastän det är omgärdat av de stora vägarna och genomfarterna ger en känsla av att man är ute i den vilda skogen ibland. Trots närheten till Essingeleden, som svävar strax ovanför, trots närheten till all bebyggelse hör man inga bilar eller något stadens brus. Det man hör är hur fåglarna sjunger och hur den lilla bäcken porlar, och hur hur smågrabbarna skojar med och ropar till varandra där de står på den lilla spången i änden av sjön och kastar sina drag efter sjöns fiskar.  

På stigen runt om flaneras det, och joggas, och marscheras, svettiga och flåsiga löpare rundar mer eller mindre elegant barnvagnarna och pensionärerna. Men fast det är rätt mycket folk i rörelse, blir det ingen trängsel. Stundtals kan man faktiskt prata om någon slags stillhet. 

Man kan bada i sjön, den är till dels dricksvattenreservoar och man planterar ut ädelfisk. Vintertid är det en populär skridskosjö, och man kan alltså flanera längs sjöns stränder. Den lär ha ett hyfsat rikt fågelliv också, men det såg jag inte så mycket av idag. 

En lite bäck som porlar mellan stenarna.

Några sena vitsippor i skuggorna av träden vid sjön dröjer sig kvar.

På avstånd, men inte så långt ifrån syns Essingeleden.

Bilden är rättvänd. Det blev et märkligt ljus, solen kom fram och molntcket lättade en smula, så att det blev sådana här speglingar i vattnet.

Närheten till staden ändå tydlig...

Men staden också på behörigt avstånd, i kvällssolen, med molnen speglande sig i vattnet.

Faktiskt första gången jag var här. Men det finns sannolikt fler sådana här godbitar att upptäcka. Mitt i stan.

Bilderna inte särskilt dogmatiska, även om det handlar om ett fast obejktiv - Pana 40mm/1,7 - på min Olympus OMD EM-5. Finns en del beskärningar gjorda, och bilderna är definitivt inte direkt ut ur kameran - RAW och Lightroom. Men det fungerar också.

I morgon ska jag åka och klämma på Leicakameror!

På återseende//Göran

Bara ett vanligt inlägg, med reflektioner om våren.

Att våren är här kan ta sig många uttryck. Sådana uttryck kan vara att människor kommer ut ur sina iden, lite förvirrat kisar mot solen, äter glass, sätter sig på trottaren och lägger sig på gräsmattorna i stadens parker, som här; Nytorget på Söder, Stockholm.

Sen kan man, som min fru och jag gjorde idag, går till Urban Deli, äta en utmärkt lunch och handla ekologiskt surdegsbröd i den angränsande affärsdelen. Ett bra sätt att fördriva en lördag på.

Bilderna tagna med min ta-med-överallt-för till-exempel-gatufotoutrustning; Olympus E-M5 med pannkaksobjektivet Lumix 20mm/1,7. Bilderna är konverterade i Lr och en del av dem redigerade i Silver Efex.

På återseende//Göran

Istället för Melodifestivalen - stativfoto

Måste erkänna att jag inte riktigt är kompatibel med Melodifestivalen, om det är att man börjar bli gammal eller vad det är. Så, i min rastlöshet åkte jag ner på stan med kameran och tog också med mig stativet - hade sen tidigare några funderingar om foto från Skeppsholmen. Nu blev det inte riktigt som jag tänkt mig, men det blev i alla fall en övning, och några bilder.

Alltså ingen annan anledning än att fotografera; inget tema, ingen del av projekt, utan ett vanligt övningskör.

På återseende//Göran

Tema 51; Filosoferar. (4/365)

Tema 51 - Filosoferar, i Fotoutmaningen 2014, fjärde inlägget Bilden tagen den 22.januari 2014 på strandpromenaden i Torrevieja.

Den mänskliga statyn visade sig till slut vara, just precis mänsklig. Så han klev ned från sin låda,  det hade i och för sig varit glest med folk och ingen hade egentligen brytt sig om honom, och satte sig för att fundera en stund. 

Frågan är vilka tankar som går genom hans huvud där han sitter; livets intighet, vad all denna strävan nyttar något till egentligen, eller om han fått ihop med nog pengar för att kunna köpa bröd och ost som han lovat innan han gav sig iväg hemifrån för att gå på jobb. Det får vi  aldrig reda på.

Och vad tänker tanten på, där hon sitter på bänken med havet bakom? Eller hon kanske bara är trött i fötterna...

Olympus OM D E-M1 med Lumix G Vario 12-35mm/2,8, vid 35mm (ganska hårt beskuret), 1/200 sek, f5,6, ISO 200.

Det här är ett inlägg i Fotoutmaningen 2014, 365Foton. Vill ni veta mer, titta på bilder eller lära känna alla teman, så klicka på bildlänken till höger. Välkomna.

På återseende//Göran

Tema 245 Ruckel (3/365)

Tema nummer 245 Ruckel i Fotoutmaningen 2014, 365 foton.

Det blir en del strövtåg runt i stan med kameran, Torrevieja, nu när de här dagarna. Allt är tillgängligt och inom hyfsat räckhåll , trots att jag bara har apostlahästarna att ta mig runt med. Det finns fortfarande mycket att se, bara detta att det handlar om Spanien gör väldigt mycket väldigt annorlunda, och intressant. 

Den här bilden är tagen ganska centralt i stan, den 22. januari 2014. Man ser en del sådana här hus, liksom flera påbörjade och inte avslutade byggnadsprojekt, men i sin helhet är det en liten fin stad, rent och snyggt och med ett ganska lagom myllrande folkliv nu utanför turistsäsongen.

Olympus OM D E-M1 med Lumix G Vario 12-35/2,8, 1/500 sek vid 35 mm. ISO 200.

Om du vill se mer bilder från Fotoutmaningen 2014, eller kolla vilka teman som finns eller läsa mer om projektet så kan du klicka på bildlänken här till höger. 

På återseende//Göran