Fåglarnas lekstuga

Egentligen gillar jag försommaren bättre. Den skira grönskan som ger löften om en härlig tid som är på väg, att man går från det kalla och nakna till det varmare och mer prunkande. Och all fågelsång, all familjebildning bland våra bevingade vänner, deras idoga kamp för äggläggning, mat etc. Högsommaren är mer av allt redan är färdigt. Allt står i full blom och det kan nästan ibland kännas liksom övermoget, nästan på väg att blomma över och ut.  Men visst, alla tider har sin tjusning.

Nu, så här nästan mot slutet av högsommaren är det ett väldigt liv i trädgården. Jag tror aldrig jag sett så här många djur och framför allt fåglar tidigare. Det svischar av olika fåglar som kommer flygande från alla håll på låg höjd, in och ut mellan träden och buskagen. Det känns mer som en lekstuga när hela talgoxefamiljen kommer farande med alla barnen, när gråsparvarna kommer som en flock. Koltrastmamman och pappan flyger med sina två eller tre ungar fram och tillbaka och jag har till och med sett en liten sparvliknande fågel med rostrött bröst vara med i leken (rödhake?). I bakgrunden hörs en hackspett. Däremot lyser skatorna, som förut terroriserade omgivningen med sin frånvaro, och jag har inte heller sett duvparet som byggde bo i den stora granen.

Det har som sagt aldrig varit så mycket fåglar i trädgården tidigare, och jag undrar lite om det kan ha att göra med att deras värsta nemesis, katten Boris, inte längre är bland oss.  

Ingen bra bild - skakoskärpa. Men, ville visa den - någon som vet vad det är för fågel?

Smälter in.

Talgoxen som trodde han var en hackspett. 

Återigen kamouflage, svårt att upptäcka den här lille gynnaren.

Sammantaget är det svårt att göra de här fåglarna rättvisa. De är som sagt små, de flyger fort och äör sällan stilla. Men jag har fallit för frestelsen att ändå ha med de här bilderna för att försöka visa vad jag upplever när de far fram och tillbaka.

På återseende//Göran

Förklädd och kamouflerad

Just nu har jag alla möjligheter att göra det jag under stora delar av året ser fram emot - nämligen att sitta på altanen i trädgården utan att frysa, kunna dricka kaffe och läsa morgontidningen i solsken och till och med ibland behöva blända ner med parasollet. Jag har fortfarande semester, och det här är en sådan där sommar som kommer att pratas om länge och relateras till, som exempelvis getingsommaren 1959. Solen skiner alltså, och det är varmt. Och skönt.

Trädgården lever. Det strävsamma talgoxeparet far runt som vanligt och letar mat i buskarna, och jag sitter och tittar på dem och njuter. Men, hallå - vänta nu - är det fler? Och jovisst, det är ett helt gäng talgoxar som flyger omkring i buskarna - ungarna har alltså blivit flygga; det funkade med familjen i år igen. Det väcker varma känslor, minsann.

Så in efter kameran. Men ett mer eller mindre dödfött projekt. De flyger fort! Och sitter inte länge stilla. Och är långt borta, eller små - räcker inte med 600 mm ens. Men, huvudsaken är att de finns, och har kul och trivs.

Inte bara små och avlägsna, utan också perfekta färger - smälter in i lövverket. Fortfarande lite rufsiga...

Och som här. Och trots det långa objektivet, ett gammalt Zuiko 70-300, som med adapter sitter på EM-1:an, ganska häftig beskärning.

Solen ger ljus också, med en härlig lyster i bladen.

Roligt att experimentera lite med olika gluggar i solskenet.

Risk för en kall vinter? Det är mycket rönnbär på gång på mitt lilla träd (Bondepraktikan?). I vilket fall kan det igen bli god rönnbärssnaps, och kanske till och med likör och marmelad. Delikatesser! Men, det är till hösten, och den är långt borta, i alla fall just nu.

Lite bilder och tankar alltså från min vardag. På återseende//Göran

Blommor och fåglar i trädgården

Typiskt midsommarväder. Ena stunden är det soligt, solen värmer och man tar med sig kaffet ut på altanen. Men glädjen blir kortvarig, solen försvinner och det börjar regna, och bara sådär, plötsligt, blir det kallt, och man går in, med kaffet och sätter sig i köket igen. 

Samtidigt har det börjat prunka, både i rabatterna och i krukorna, en färg- och formprakt som jag uppskattar väldigt. Egentligen den bästa perioden nu, så här runt midsommar - trots vädret - fortfarande fräscht, fortfarande lite liksom på gång. Fåglarna sjunger, och är sysselsatta med att skaffa mat till boet.

Vi har åtminstone ett talgoxpar i vår trädgård, i vår fågelholk, och en koltrastfamilj som möjligen har sitt hem under rhododendronbuskarna. Hanen är flitig, men jag har inte sett hans fru förrän idag. Tyvärr hittade jag en bit av ett ägg på gräsmattan; kanske ungarna har kläckts? Eller så kan det vara Mickel Räv, som också stryker omkring här då och då, brukar se honom tidiga morgnar då jag varit uppe för att det varit svårt att sova.

Sen har jag sett en liten brunaktig fågel, storlek som en gråsparv, men mycket mer distinkt brun. Vet inte vad det kan vara, har ännu inte heller kunnat ta en bild. Men det kommer.

Det prunkar i krukorna på altanen. Men också i rabatterna, även om de inte är lika organiserade.

Koltrasthonan. För långt avstånd, för lång tid i förhållande till utzomningen - inte ens den 5-axliga  IBIS'en hjälpte.

Men, det är härligt att sitta i köket eller på altanen och det här runt omkring!

På återseende//Göran

Tema 252: Salt (97/365)

Costa Blanca är mer än långa badstränder och turister. Utanför Torrevieja, söder om Alicante, finns de berömda saltsjöarna, Salinas de la Mata, där man producerar salt som exporteras till hela världen. Större delen av vårt vägsalt kommer till exempel härifrån.

Saltet spelar stor roll i Torreviejas historia. Från att från början främst ha varit en fiskeby,  vanns stadsrättigheter så sent som i början av 1800-talet, då staden fick kungligt brev att ta över de tidigare kungliga saltsjöarna i La Mata.

Saltet ligger som stora vita snöliknande berg mellan havet och vägen.

I saltsjöarna trivs flamingos. Tyvärr är de svåra att komma åt fotomässigt. I sjöarna runt om är det i övrigt ett hektiskt fågelliv. Här övervintrar exempelvis våra tranor, som vi ser i bla Hornborgasjön på vårarna.

Sen läser jag till min häpnad att, apropå export och import av livsmedel, flera av våra EU-representanter inte vill att det ska finnas ursprungsmärkning på varorna.

"Den relevanta informationen ska givetvis finnas men, men jag har sett synpunkter från konsumentorganisationer att det blir svårt när det är för mycket information på produkterna att kunna tillgodogöra sig allting." Säger bla Adaktusson. Vad menar karln? Är inte det här ett väljarförakt så det skriker om det? Nog för att dagens skola får låga betyg, men jag vet i alla fall att läsa och ta in information om varifrån maten jag köper och äter kommer ifrån. Givet att det står på varan. Och vi är väl inte alla andra ignoranta analfabeter, eller?

På återseende//Göran

Trandans och Fågelliv (Tema 66, 93/365)

Den sedvanliga påskresan till Skövde innebar som vanligt bland annat den likaledes sedvanliga, ja nästan ofrånkomliga utflykten till Hornborgasjön. Vi var sena i år, och de flesta tranorna hade rest vidare. När vi var där räknade man till 450 tranor, mot nästan det tusenfaldigt mera bara någon till några veckor dessförinnan.

Det var glest mellan tranorna, men det fanns ju andra fåglar också att beskåda.

Lite dans blev det ändå.

Och lite till. Men det var ingen riktig fart på dansandet.

Trots att  det dansades ända ut i vattnet.

Lite märkligt att se, här fanns alltså flera tiotusentals fåglar bara kort innan. 

Men, det var vackert väder, vi fick se våra fåglar och som vanligt en trevlig utflykt. Det är ju så vackert i de här trakterna, särskilt på våren.

Bilderna tagna den 19. april, vid Hornborgasjön i Skaraborgs län, eller rättare sagt Västra Götaland, Skaraborg existerar ju inte längre som egen bygd (även om det lever kvar i folkmun).

Framförallt den första bilden får illustrera Tema 66 Fågelliv i Fotoutmaningen 2014, 365 Foton, som ni kan läsa mer om genom att klicka på bildlänken. 

På återseende//Göran