Svartvitt eller färg (igen…!). Och Mors dag, nästan.

Svartvitt eller färgfotografi är ju den urgamla och aldrig sinande diskussionen. Från början fanns ju inte möjligheter att fotografera i färg. När den möjligheten kom blev det i början ganska grälla färger utan de möjligheter att nyansera eller påverka färgskalan som man har idag. Och många fotografier handlade om de här semesterbilderna, tagna mitt på dagen, med stark sol och skarpa skuggor med hög kontrast, bilder tagna i ”vackert väder”, med banalitetsstämpeln nära.

Svartvitt innebär ofta med spänning i bilden, mer av känslor och dramatik, lite mer konstnärligt hur man tolkar motivet snarare är avbildar det, som gärna blir mer med färgfotografering. Samtidigt har vi mer och bättre möjligheter att hantera de olika nyanserna i färg idag, jobba med kontraster och mättnad etc.

Sen ska man väl inte glömma bort att många fotografer började med svartvitt och fick liksom sin fotografiska värld i gråskalor (som det ju egentligen är) från början.  

Men man ser ju (oftast) i färg?!?

PÅ vår road trip till Öland tog vi vägen om Skövde för en hastig visit hos min mor, som dels nyss fyllt 90, dels hade blivit vaccinerad x2 och således börjat slippa ut ur sin tillvaro i personlig lock down och personlig isolering. Och Mors dag var i antågande. Vi hann med en lunch där vi kunde sitta ute, vilket var tvunget dessutom på grund av hunden.  Förutsättningarna i övrigt var mitt på dagen, med en ganska stark en ganska stark majsol.

 Jag brukar anse mig som färgfotograf, även om vissa bilder liksom blir svartvita närmast per automatik. Snapshotporträtt brukar vara svartvita, men här vet jag inte riktigt… Vissa människor vill inte bli fotograferade. Min mor hör till dem. 

På återseende//Göran