Fågelfotografi

Underbart väder, sol och blå himmel, några minusgrader så att marken var torr och hård (väldigt bra för hundpromenader, hunden blir inte så smutsig!)och en tunn isskorpa på sjön och de små vattenpussarna i skogen. Luften känns klar och hög, nästan som en riktigt bra höstdag, eller kanske sen vårdag, det är inte lätt att veta nuförtiden när årstiderna liksom flyter in i varandra. Ingen snö dock. Men det kommer väl när vi tror att det är över och sommaren är här. 

I alla fall, hundpromenad i våra vanliga trakter, vår direkta närmiljö idag. Plötsligt såg jag att det liksom rörde sig på en trädstam, och när jag tittade lite mer noga såg jag två små gråbruna fåglar som klättrade upp och ner på trädet. En snabb koll - jovisst var det trädkrypare!

Trädkryparen är lite mindre än en talgoxe, och den gråbrunspräckliga färgen på ryggen gör att de nästan smälter in i trädet och är därför svåra att upptäcka. Här var det rörelsen som avslöjade dem. 

Oftast när jag är ute så här och har kameran med mig sitter det en fast 17mm's glugg på kameran, dvs motsvarande en 35:a hos Leica eller nån annan fullformatare (inga jämförelser i övrigt...!). Den är ett underbart objektiv för gatufoto, eller bilder på hunden i skogen, men ärligt talat inte nån höjdare när det gäller fågelfoto. Egentligen är den helt värdelös om man vill fånga små fåglar med samma färg och textur som underlaget. Jag är ju inte heller nån fågelfotograf, men jag gjorde ett försök i alla fall.

Någon som ser fågeln? Det var två, men jag tror den andra smet bakom trädet. Tips - titta strax till vänster om den ljusa grenstumpen cirka en tredjedel ner från övre kanten.

Men det var fint väder, och det mänskliga ögat såg fåglarna bättre. Och som sagt, det finns bättre motivval för en fast vidvinkel. 

Solen som reflekteras i den tunna isskorpan till exempel.

Eller en hund på en klippa i motljus.

På återseende//Göran

En bild är en bild först när man håller i den! En exhibitionists bekännelser.

En bild blir levande när man kan hålla i den, känna den och titta på den ur flera synvinklar, lägga undan den och ta upp den igen. Och den blir ännu mer påtaglig om man hänger upp den på väggen, tittar på den på lite avstånd, tar nåt steg tillbaka innan man går fram och granskar mer närgånget, lägger huvudet lite så där på sned och funderar över vad den egentligen föreställer och vad den vill säga. Så gör man inte med bilder på datorn eller i mobilen, det är långt ifrån samma känsla.  

Sen tror jag att de flesta som fotograferar vill visa sina bilder.  Nu finns ju fantastiska media att visa bilder med eller i, vi kan ju nå oräkneliga skaror med tittare via internet och olika sociala media. Ta bara oss som bloggar här och överallt annars, alla fotoprogram, alla hemsidor. 

Men det är ingen riktig verklighet, och det blir lite av samma resonemang som bilder på skärmen versus bilder i verkligheten. Om man alltså inte hänger upp bilderna på en vägg och låter andra människor komma och titta. Då blir det verklighet. Då finns man, då blir både man själv och bilderna sedda och då hamnar bilderna i en kontext och blir verkliga.

Som på utställningen nu i helgen på ABF-huset i Sö'tälje. Vi var 14 fotografer som hängde upp våra bilder till allmän beskådan på väggarna. Och folket kom, och tittade och pratade och köpte gamla kameror och kameraprylar på det kameraloppis som var ordnat i anslutning till utställningen. Det var jättekul, fantastiskt trevligt. Det var roligt att se att ens bilder i någon mån höll måttet för publiken  som kom, tittade, undrade över bilderna och diskuterade och gjorde bilderna verkliga. Så jag märker att vi nog alla har drag av exhibitionism i oss, det här med att visa upp sig och våra bilder och det ger faktiskt en kick liksom.

En man och hans bilder!

Bilddiskussion, möjligen diskussion kring annat också, vem vet...

Per Ö hälsade på. Han tittade på bilderna också!

Kameraloppis intressant både för utställarna och publiken. Ulf har en fantastisk samling!

Dan C visade inte bara bilder på väggen.

Även analoga kameror behöver batterikraft. Men det kan vara lite pilligt, jämfört med de digitala varianterna. 

Foto Leif Liard med min kamera; Olympus EM 5 mkIII, mZuiko 16mm/1,8.

Helgen gick fort, det var många som tog sig tid att titta in och gå på utställningen så det var full rulle mest hela tiden. Det kom till och med folk från storstan bredvid, även om man förstår att det kunde vara lite långt att åka ibland. 

Men sammantaget en väldigt trevlig helg, jag är flera erfarenheter rikare och ser fram emot nästa gång, om det blir någon, att ställa ut och visa bilder. 

På återseende//Göran