Symmetri, perfektion och elegans

Jag har alltid fascinerats av spindelnät, hur de är uppbyggda, med ankartrådar som själva nätet förankras i  och sedan hur nätet spinns varv efter varv i subtil och elegant perfektion. I mitten sitter spindeln, som spindeln i nätet liksom, och kan lätt tassa iväg över maskorna där flugor och andra småkryp fastnar. 

Spindlar, som djur, har jag däremot inget särskilt för. Snarare kan de te sig läskiga, även om jag gillar Spindelmannen och har sett flera av filmerna. Men det är en annan sak.

Erstaviksskogen, svamputflykt, igen. Jag gick mest omkring med kameran och höll ordning på hunden. 

Svårt att låta bli att ta med henne i bloggen, hon trivs så bra i skogen, finns så mycket att uppleva och upptäcka. 

På återseende//Göran

Det finns åtminstone två sorters svampplockare, eller snarare -ätare...

Montana är en av USA's största delstater, men samtidigt en av de minst befolkade. Den västra och nordvästra delen utgörs av stora bergskedjor som är del av Klippiga Bergen, därav namnet - Montana. Vild, dramatisk och vacker natur nästan var man kommer. 

I mitten av 1990-talet tillbringade jag en vecka med mina fiskekompisar i Montana med flugfiske. Förutom i Glazier National Park nästan uppe vid gränsen till Kanada fiskade vi runt Great Falls, delstatens huvudstad, nån timmes bilresa sydväst om jag kommer ihåg rätt. 

Det var rätt mycket svamp där vi höll till, vilket fick en amerikansk gubbe som vi träffade där att lite filosofiskt notera att: There are two kinds of mushroomeaters; bold mushroomeaters and old mushroomeaters. But there are no bold and old mushroomeaters! 

Kom att tänka på det under dagens promenad med M. Det finns rätt mycket svamp ute i markerna nu, och inte bara sådana här vackra svampar. 

Mobiltelefonens kamera 

Och naturligtvis ville Mystique komma med på bild, efter flera blogginlägg utan hundbilder!

På återseende//Göran

Tårtan och vad gör vi med alla bilder

Säsongsstart med fotofika på Tårtan. Nu börjar tillvaron komma in i sina vanliga gängor igen, efter de anarkistiska angreppen på vardagsrutinerna under sommaren. Istället för anonyma diskussioner i cyberrymden kan man nu sitta ner runt ett bord, med en kopp kaffe och en bulle (motsvarande) i en trevlig lokal, lägga fram sina kameror och objektiv på bordet, ta upp de printade bilderna och låta dem gå runt och bläddra i de nyproducerade fotoböckerna och låta det vara precis som i verkligheten, med enstaka snapshots för att dokumentera, testa grejor och jämföra.

Apropå fotoböcker; det är en bra idé och ett utmärkt sätt att betrakta bilder, själva den taktila känslan, det här med att bläddra fram, och tillbaka etc. En nackdel kan vara att det gärna drar iväg ekonomiskt och det kan bli lite stort, både ur projektaspekter och hanteringssynpunkter. Men nu visade Krister K. en variant från en av de större fotofirmorna här i Stockholm som börjar på C och är rätt så kända för att göra bra bilder, framkalla och så, nämligen ett litet nästan som fotohäfte i ungefär storlek A5, i det här fallet 24 sidor med en bild på varje sida och en förklarande rubrik till varje bild, för en dryg hundralapp. Ekologiskt papper med grad av patinakänsla. Väldigt trevligt och framförallt behändigt. Går ju att layouta på många sätt dessutom. Tips!

Ser fram mot hösten och kommande fotofikor. Och, printa bilder, gör fotoböcker och fotohäften!

På återseende//Göran 

Hur kort skärpedjup behöver man egentligen?

Vid varje diskussion om sensorstorlekar pekas på möjligheterna till det kortare skärpedjupet som följer med större sensorer. FF, dvs en sensor med storleken 24x36mm, alltså motsvarande en filmruta på den gamla goda (analoga) tiden betraktas i sammanhanget som den heliga Graalen och man ser det lövtunna skärpedjupet som en positiv faktor.

Men hur kort skärpedjup vill man ha? När ögonfransen är skarp i ett ansiktsporträtt, medan ögat är ur fokus?

Med m43-systemet kan man  få tillräckligt kort skärpedjup, och en (tillräckligt) bra bakgrundsoskärpa, bokeh.

Jag behöver inte mindre skärpedjup än så här. Och till och med det kan vara lite tunt. 

Sen handlar det ju inte bara om skärpedjupet i millimeter, bakgrunden och hur dess oskärpa tecknas är ju minst lika viktigt. 

OM-D E-M 1 mkII med mZuiko 60mm/2,8 macro

På återseende//Göran

Men det är fortfarande sommar

Solen skiner, barnen badar i den närbelägna sjön  där vi tar våra hundpromenader, i skogen lyser solen genom träden och bildar intrikata mönster på stigarnas mossa och en och annan svamp tittar upp ur marken. 

Och man kan sitta i lugn och ro på altanen och kolla hur trädgården prunkar, så här åtminstone tre veckor senare än vanligt, och fjärilarna samlas på fjärilsbusken. 

Rätt skönt faktiskt.

På återseende//Göran