Fotoutställning hos Avtrycket

För att fortsätta utvecklas som fotograf behöver man input (inmatning, insats, information – hittar inget bra ord istället för ”input”) på det man gör; titta på andra bilder, diskutera andra bilder med andra och diskutera sina egna bilder med andra.

Fotoklubbarna är ju närmast per definition en plattform för bildseende, bilddiskussion och bedömning/kritik, och fyller i detta en stor funktion. Fotoklubben Avtrycket har jag hört om via personer jag träffat tidigare i fotosammanhang, en klubb som verkar vara livaktig och aktiv över huvud taget.

Nu fick jag och många andra chansen att se vad de åstadkommit när de hade en miniutställning på Timmermansgården på söder i Stockholm (dvs utställningen som sådan hade en god volym, men tiden är kort, bara två dagar).

Och det var en lättnad att komma till Avtrycket och i lugn och ro titta på bra fotografiska bilder, ha bra snack med duktiga fotografer efter pärsen på Trädgårdsmässan…

Men så är det väl i vår bransch.

På återseende//Göran

Mässa eller marknad!?!

Trädgårdsmässan i Älvsjö. Hade sett fram emot den, men borde anat oråd redan när jag, en kvart efter öppningsdags, hamnade i en parkeringskö som tog en dryg halvtimme, och hamnade på en parkeringsplats som tog en kvart att gå till.

Det märkliga med att en jättestor hall kan kännas trång, överbelamrad och överbefolkad. Det fanns säkert mycket att se, men det försvann bland allt som man klämt in där, och alla människor som var där. Det gick knappat att tränga sig fram nånstans.
Jag började svettas redan efter några minuter, sen krympte mitt synfält och jag fick tinnitus och yrsel och hade ingen motståndskraft mot ekologisk hemsnickrad matolja från Lesbos (på en trädgårdsmässa, slår det mig nu?), en ny planteringsspade och en ny sekatör, för att inte tala om den lilla kniven med en grej som man sätter på så att man kan göra spiraler ur en potatis (på en trädgårdsmässa - seriöst?). Men jag kommer att ha en väldigt fin busktall till våren. Och dahlior. Och potatis - Casablanca och Venezia...

Det var alltså alldeles för mycket människor där, samtidigt. Och det var väldigt mycket försäljning, visserligen till dels av trädgårdsprylar, men också väldigt mycket annat. Det handlade om de vanliga marknadsprylarna som man ser överallt på alla marknader; renkorv och älgkorv och vildsvinskorv som man får tre för en hundralapp, rökt kött och knivar, hudvårdsprodukter och en massa annat. Och det var för mycket av allt. Även grejor med anknytning till trädgård. Allt var liksom staplat på varandra, ihopgyttrat. Jag hade hoppats få inspiration till våren och sommaren, men det gick inte att få nån överblick bland all sättpotatis, alla koloniträdgårdsföreningar, chiliodlingsklubbar etc. Jag tappade till slut till och med lusten att fotografera. Det var liksom för kompakt.

Så jag gick ner till parallellmässan, Outdoor. Den var mindre, något glesare och hade till och med en fotoavdelning med naturfoto mest, och föredrag om fotografi. Mindre äventyrsprylar än jag förväntat, men mycket resor, förutom fotoavdelningen då, förstås. Och alla rökta korvarna förstås, de var där också. Men slutintrycket var att den var ganska tunn. Inget speciellt liksom.

En kompakt folkmassa

Miniträdgårdar, lite kul ändå.

Lite trädgårdsgrejor, eller grejor med trädgårdsanknytning i alla fall..

SM i fågelholkar. Den här var min favorit - Skatebird.

Så det var gott med en korv i solskenet när man till slut stapplat ut.

Visserligen drar åtminstone den här mässan väldigt mycket folk, men frågan är om inte mässorna, som de sett ut hittills och utvecklats mot, har spelat ut sin roll. Det blir för stort, för mycket, för kommersiellt. Eller är det bara jag?

På återseende//Göran

Vernissagevimmel

Så var det dags igen för utställning med Fyra Fotografer - lustigt nog för fjärde året. Men inte på söder som vanligt, utan i Gamla Stan! Ett litet hål i väggen på Köpmanbrinken, men stort nog för att kunna hänga upp fotografier på väggarna. 

Gamla Stan är en i högsta grad levande stadsdel, och inte bara turister eller krimskramsaffärer. Krister Kleréus hade besökt olika hantverkare i stadsdelen och presenterade delvis ganska strama porträtt av olika utövare, med ibland en air av dåtid som passade väldigt bra. Roligt att få ta del av vissa väldigt udda hantverk som fortfarande är aktuella. De hänger bredvid Alf Johanssons nattbilder i Gamla Stan, mörka och stämningsfulla, som ger ett annorlunda perspektiv på stadsdelen.

Fortfarande mörka bilder, med grad av dysterhet i Göran Tonströms bilder från en resa till Auschwitch, vilket till dels och förstås ligger i sakens natur. De berörde verkligen, med perspektiv över människors grymhet och vårt korta minne.

Per-Erik Åström följde upp på den sista väggen med gripande porträtt av flyktingar som han träffat och som finns med i en bok han gjort. 

Allt i svartvitt. Alla bilder (nästan) i mindre format vilket var ett läckert grepp - man kunde gå nära, eller närmare - som passade bra och kändes rätt i den lilla lokalen. 

Fullt med folk som kom undan för undan, och tur att det var bra väder så man kunde vara utomhus ibland, alla fick inte alltid plats. Och alla (nästan) fotograferade, eller i alla fall hade kameror med. 

Väldigt många väldigt bra bilder, som vanligt. Utställningen står för sig själv, även om det var synnerligen trevligt att mingla och diskutera bilderna i det verkliga livet. 

På återseende//Göran

Vi får inte glömma accessoarerna…

Vi skriver om allt möjligt i våra bloggar, vi berättar och visar bilder från hela världen; vi visar bilder på objektiv och kameror, natur och fåglar, våra resor blir förevigade i text och bild - vi delar med oss av vår fotografiska värld.

Men, glömmer vi inte bort alla våra grejor runt om fotograferandet? Allt det som kanske inte alltid är nödvändigt, och kanske inte har samma omedelbara värde för vårt fotograferande som kameran och objektivet, men ändå oftast finns med och som alltså egentligen har samma värde för att vi ska kunna fotografera… Sånt är ju också viktigt.

Våra accessoarer således. Våra gamla exponeringsmätare som följer med av nostalgiskäl och för att det är kul, våra stativ där skolorna och åsikterna om vad som är ett tillräckligt bra stativ går isär, våra blixtaggregat etc etc. Och, våra fotoväskor!

Jag kan tycka att det är lustigt att vi inte pratar mer om våra kameraväskor, när de uppenbarligen framstår som viktiga när vi ser dem och kommer att prata om dem.  

Vi män har ju normalt inte handväskor. Men när det gäller våra kameraväskor är vi minst lika fåfänga och böjda att bedöma väskorna ur både skönhetssynpunkt som ur praktiska aspekter som någon annan.

Så, våra kameraväskor ska vara gärna vara praktiska, men vi faller också för utseendet, för hur de är tillverkade, material och känslan av hur de känns över axeln och vi nickar igenkännande med lite berömmande gillanden när vi ser nåt snyggt och gärna exklusivt.

Jag behövde alltså en kameraväska till min Pen F-kamera. Och hittade den här på den stora affären. Inte från början vad jag hade tänkt mig, jag var ute efter nåt enklare (och billigare), men när jag såg föll jag pladask. Äkta läder, av en kvalitet som bara blir snyggare med tiden, bara det! Och då gör det inte så mycket att den i vissa delar inte är så praktisk som man skulle önska när det gäller fickor, remmar och sånt. Svedan i plånboken glömmer man fort.

Och den passar bra till kameran, eller hur? 😉

På återseende//Göran

En innehållsrik dag

Efter en lång och lat frukost med bland annat DN och en kopp kaffe hann jag ner till stan för att be söka den nya stora fotobutiken i City. Stort och maffigt, ljust och rymligt med olika avdelningar - jag fick tankar om andra sådana här stora affärer som vissa datortillverkare har och som kallas "center". 

Väl där kunde jag naturligtvis inte låta bli att handla lite, hade egentligen annat ärende till affären, men den grejen jag var ute efter fanns inte just nu så det fick bli lite annat i stället. Det finns alltid något man behöver när man besöker en sån här butik.

Så blev det precis lagom att fara iväg till fotofikat i Viksängen, Sötälje. Blandning av gäster, med ett inte så litet Tårtaninslag. Intressanta diskussioner, och det är svårt att låta bli att nämna Greta, finns alltid nån koppling. Lustigt förresten att hon får så mycket skit i olika sammanhang, inte minst i media - hon har ju inte fel?

Avslut av dagen med bastu och fisksoppa. Idel höjdpunkter alltså - en bra dag!

På återseende//Göran