Julkrubban

Hur sekulära vi blir i Sverige hör julkrubban ändå till de vanliga julprydnaderna i de flesta hem, om så inte annat än nånting som blivit gjort i skolan eller förskolan.

Annars är det vanligt med julkrubban, dvs en scen som gestaltar Jesu födelse, hur han hade det i stallet där han förmodas ha blivit född, gärna med sällskap av Jungfru Maria, Josef och de tre vise männen med sina gåvor plus varierande antal djur som får och oxar och åsnor, särskilt i de katolska länderna runt Medelhavet.

Den första julkrubban lär ha byggts av Franciscus av Assisi. I Sverige blev de vanliga under 1800-talet, först hos de rika borgarna men under 1900-talet kunde de återfinnas i var mans hem.

Här i Torrevieja på den spanska östkusten bygger man varje år en krubba på Plaza La Constitution, närmare 150 kvadratmeter, med scener såväl ur Bibeln som ur Torreviejas historia.

Vardagsbilder från Palestina

Ängeln Gabriel kommer med budskapet om den instundande födelsen

...och herdarna följa dig gärna, strålande stjärna...

De vise männen på väg

La sagrada familia

På återseende//Göran

Livets salt

Jag har skrivit om saltsjöarna utanför Torrevieja, den lilla staden söder om Alicante på Costa Blanca förut: https://www.fotosidan.se/blogs/helgosocken/livets-salt-och-den-rosa-saltsjon.htm

Saltproduktionen är viktig här i Torrevieja. Den gav en gång staden dess stadsrättigheter, och den spelar fortfarande en väldigt stor roll för områdets försörjning, tillsammans med turism, fiske och handel.

Idag fick jag möjlighet att komma närmare och se på tillverkningen vid den rosa sjön, Laguna Rosa de Torrevieja – det finns en motsvarande sjö lite längre norrut, Laguna Azul de la Mata.

Man producerar mer än 650 000 ton salt per år, som blir till alla sorters salt man kan använda – känt för sin höga kvalitet – även om den största delen blir vägsalt. Området är jättestort, och klassificerat som nationalpark.

Det var mäktigt att se saltbergen lite mer i närbild, saltkristallerna blänkte i solen och det såg ut som grovkornig snö, typ snön uppe i Riksgränsen sent i maj, fast fastare och hårdare konsistens.

Och så den röda sjön, med färg från algen Dunaleila Salinas.

Alla bilder tagna med mobiltelefonens kamera, Huawei P10 Mate

På återseende//Göran

Det finns dagar då tomten lämnar släden och renarna och går på stadens gator som en vanlig man...

Ett gammalt tomteordspråk, i stil med "Att vakna i mörkret och se Jultomten – en glädje för snälla barn", eller "Du hittar aldrig Tomten – han hittar dig", eller varför inte "Då Jultomtens släde rör sig står blixten stilla".

Kom och tänka på de här kända ordspråken, som egentligen rör en annan mytisk figur, när jag kollade igenom bilder från gatorna i Sevilla där vi tillbringade delar av julhelgen, och såg det här sällskapet. Inte alls vad jag sett från början, faktiskt. 

Intressant att se julyttringar i andra länder, här alltså södra Spanien. Mycket turister ute på dagarna, och på nätterna alla dessa nästan orimliga julgirlander och utsmyckningar som lyser upp i stort sett varenda gata. Plus avsaknaden av snö förstås, som gör girlanderna något malplacerade, det hänger liksom inte ihop. 

Som turist är man ändå alltid utanför, en betraktare på avstånd och man når ju aldrig in till landets julkulturkärna liksom. Men livet går av allt att döma vidare runt om i världen, och en kopp kaffe på förmiddagen på ett litet torg högt uppe bland de vindlande gatorna och gränderna och trapporna här i gamla Granada - de gamla arabiska kvarteren Albayzin - sitter aldrig fel, särskilt som solen skiner. 

Och en vidunderlig utsikt över Granada!

På återseende//Göran

A World for Christmas

Jag blir mer och mer stressad inför julen, inte så att jag inte skulle "hinna med", utan snarare så att jag mer och mer börjar ifrågasätta. Särskilt julhandeln stör mig (som så många andra, och det här blir ett typiskt "rant"); så mycket onödigt som köps, grejor som ingen vill ha egentligen, och all denna strävan att hitta på vad man ska köpa, grejor som slängs och byts och aldrig används, eller bara blir fel... Budskapet med julgåvor har helt förfelats och blivit ett konsumtionsraseri som är direkt bisarrt!

Det jag vill ha köper jag själv, då får jag vad jag vill ha. Och jag köper det när jag behöver det. Typ.

Vi flydde i år. Vi har gjort det förr och det är alltid lika skönt att slippa. OK, jag kan sakna samvaron på julen (och andra stora högtider), att träffas i familjens och goda vänners lag, äta gott tillsammans av säsongens mat, men det kan man göra annars också, utan så stora krav, och framförallt utan dessa förb-de julklappar...

Så vi for till Spanien. En rundtur med start i Malaga, vidare till Sevilla och nu har vi hamnat i Granada. Imorgon åker vi "hem" till Torrevieja. Mycket nya intryck, de här städerna i södra Spanien är ju urgamla och fullsmockade med historia, vackra byggnader, stora parker och spår av massor med olika folk och kulturer som turats om att ha makten. 

Inte minst har alla dessa smala, trånga och vindlande gränder fascinerat oss, definitivt inte gjorda för biltrafik, och ändå kör alla bilar där. På ett ställe idag hade vi maximalt 3 centimeter över på varje sida av bilen - husväggarna runt om bar tydliga märken av alla de bilar som också försökt att ta sig igenom... Vidare är vi fascinerade av den totala bristen på återhållsamhet när det gäller den allmänna julutsmyckningen av städerna. Och julmaten har blivit annorlunda minst sagt. 

En av de stora och långa köpgatorna i Malaga..

Dan före julafton blev det pintxos till julmat, ett slags tapas fast liksom små smörrebröd. Väldigt gott. 

Gatorna kantade av apelsinträd vilket ger ett synnerligen trevligt intryck.

Det är varmt på dagarna, uppemot dryga 20 grader. På kvällarna kyler det på, men det är alltid mycket folk ute ändå på stan.

Julafton i Sevilla. Det mesta var stängt, alla gick till mässan, men Casa Toni's var öppet, och dit kom alla som var hungriga. Det tog lite tid, men vi fick att äta, och vi slapp Kalle Anka!

I Granada lika mycket folk ute. Många turister, och alla är ju fotografer... Motivet för den här killen väntade tålmodigt på att få sin bild tagen - som så många andra anhöriga hade hon varit med förr. 

Och istället för lutfisken blev det idag bacalao, dvs torkad och nedsaltad torsk - nationalrätt i Portugal oaktat den ursprungligen kommer från Norge, men också väldigt populär här i södra Spanien. Taberna Salinas i Granada kan rekommenderas!

Folkvimmel sent på kvällen - Granada.

Om rubriken: citat ur en av de vackraste julsånger jag vet. Real Group sjunger om julen och vilken julklapp man skulle vilja ha egentligen, särskilt om man är så liten att man inte hunnit få några större anspråk på grejor: ...I don't want no gift, need no more than I've got...

Finns att lyssna på Youtube, med bilder av Mattias Klum: https://www.youtube.com/watch?v=oEPtQMtniws

På återseende//Göran

Till er alla, från oss alla

vill vi härifrån Trollbäcken önska en synnerligen God Jul och ett Gott Nytt År.

På återseende//Göran