Med människor i bilden

Det verkar som vår lust att fotografera blir särskilt stor när vi ställs inför vackra vyer. Som åskådare blir man ofta andlös inför höga och dramatiska berg, solens spel med sanddyners kanter som bildar ett yin – yangliknande mönster, rinnande vatten som vi med kamerans hjälp kan göra sådär mjölkigt etc etc.

Inte sällan är det emellertid svårt att göra de här vackra vyerna rättvisa med våra kameror, oaktat vilka kameror vi använder, eller objektiv med för den delen.

Resultatet blir i bästa fall, eller kanske oftast, en vacker bild som ändå upplevs platt och utan någon särskild själ. I alla fall för den utomstående betraktaren. Jag som var där och tog bilden minns ju stunden, känslan, lukterna, temperaturen och allt detta som hör till situationen. Men det är väldigt svårt att fånga vackra vyer så att de blir riktigt sevärda som fotografiska bilder.

I mina ögon behöver de här vackra vyerna någon knorr, en krok att hänga upp blicken och känslan på. Ett djur nere i nåt hörn, människor – nåt slags staffage som ger djup och mening med bilden och gör att man verkligen kan uppskatta den vackra vyn.

För några år sedan var gjorde vi en resa i Namibia. Vi gjorde naturligtvis en utflykt till Namiböknen och beskådade de berömda sanddynerna. Jag fotograferade det vackra linjespelet, de dramatiska skuggorna och blev rätt nöjd. Den bilden som jag tittar mest på emellertid, är bilden av gruppen som strävade uppför den sanddynen som man fick bestiga. Man kan egentligen inte urskilja någon särskild person, men bara det att det är människor med i bilden ger för mig ett annat innehåll.

Som sagt. 

Och så här. 

Sen handlar det naturligtvis om personliga preferenser. Det här är för mig.

På återseende//Göran

Varav hjärtat är fullt...

...därav talar munnen. Eller rättare sagt tangentbordet i dessa tider. Och apropå det; är det nån som kommer ihåg hur man använder en vanlig penna, dvs att skriva med, inte bara signera?

Jag lever i bubblor i mitt liv. En sådan bubbla är min musik med bland annat och främst kör- och kvartettsång. En  annan bubbla är trädgården, jag funderar nästan jämt på vad som händer i trädgården, hur jag ska hantera den, utvecklingen, fortsatt planering etc etc. Och så över allt detta svävar fotograferingsbubblan, som griper in i mitt liv i övrigt och där den aktiviteten är aktuell i mina övriga bubblor. Så det är alltså min värld i musiken och trädgården som jag mest fotograferar. 

Nu är det snart höst. Sommarblommorna börjar ta slut i rabatter och krukor. Det är dags för lite mer höstligt stuk. Och frågan  hur man ska presentera blommorna; nedgrävda i rabatter, i krukor - och om krukorna ska vara på marken eller på annat sätt. Färg och form är viktigt i trädgården, men också placeringen, betraktningsnivåer, för att inte minst utöka det dimensionella tänkandet och seendet. 

Experiment med olika blombänkar för utomhusbruk, för lite omväxling och variation i presenterandet av blommor och växter.

På återseende//Göran

PS: mobiltelefonbilder!

Mera utomhus fotoutställning

Helgen blev alltså en fotografisk happening , så mycket intryck, så många bilder både att se och ta själv, så mycket människor. Folkfest, typ. 

Men svårt att ta bilder när det är så mycket folk. Var ska man fokusera, avgränsa - och att hitta nån situation med knorr i - the decisive moment - drunknar i massan av intryck. Till slut blev det för mig bara bilder med människor som går fram och tillbaka, och hur kul är det? Visst kan det bli dokumentation av just detta att det är många människor, mycket folk, men det ska väl vara nåt mer.

Den här damen, med sin följeslagare blev flitigt plåtad.

En gammaldags "riktig" kamera, till yttermera visso helt självbyggd! Imponerande.

Skönt att sitta ner ibland...

Mycket folk alltså. Och på söndagen var det ännu mer. Men väldigt kul!

På återseende//Göran

Utomhus fotoutställning – Planket version 2.0

Det finns en grundläggande önskan och kanske till och med behov hos de flesta fotograferna att visa sina bilder. Och allra helst nu, när det är så många som fotograferar. Det är väl därför så många bloggar, och lägger upp sina bilder på Facebook, Instagram och andra sociala medier. Men det är en sak att se bilder på en datorskärm, eller i mobilen, en annan att se bilder i verkligheten, utprintade och upphängda till ett normalt betraktningsavstånd.

Och då är det ju en alldeles fantastisk idé egentligen, att utnyttja fria väggar på Söder i Stockholm, i kvarter som fullkomligt andas av pittoreskhet och historia, precis i kanten av de närmast mytomspunna Vita Bergen, där så mycket hänt och händer och som inte minst gjorts kända genom TV och Carl-Anton, och låta fotografer hänga upp sina alster för oss att se dem.

Den senaste versionen av fotoutställningen Planket är från 2016. Uppskattat och livligt besökt – bortemot 3000 personer kom och såg bilderna. Förra året kom det dubbla. I år, enligt säkra källor, och visserligen 2 dagar, och samtidiga aktiviteter runt om på Söder, inte minst Findus och Pettson i Vitabergsparken, var det uppemot 14 000 åskådare som kunde se på bilder av alla slag, av alla slags fotografer, proffs som glada amatörer och hobbyister.

Folkfest är väl bara förnamnet. Och förutom att få tillfälle att se fotografiska bilder på riktigt så träffade man ju alla fotokompisar, och andra kompisar, diskuterade med de man kände, och gjorde nya bekantskaper som man också diskuterade med. Och ibland träffade man i verkligheten någon som man bara sett via Fotosidan/Facebook eller Instagram.

Riktigt häftigt!

En väldig variation på bilder, både högt och lågt. Och för egen del blev det än tydligare att mina preferenser är bilder på människor, där människor är med på något sätt i nåt hörn. Och det fanns mycket sånt. 

Tre fotografer...

Så roligt att träffas i verkligheten - har följt Carina på Instagram, Fotosidan etc - hon tar bilder som berör, inte minst de lekfulla och kärleksfulla bilderna på Stålmormor.

ABC Charity har kommit till bokstaven "J". Ett sånt där projekt man läst om - trevligt att se det på riktigt. Och stort intresse. 

Och alla hade kameror med, åtminstone mobilkameran. Många Fuji, förstås, fortfarande lite av innemärke hos etablerade fotografer som inte längre har sin Leica...

Och för mig blev det många bilder tagna. Några fler följer i kommande blogginlägg.

På återseende//Göran

Avdelning trädgårdsinnovationer

De senaste dagarna har det snickrats här hemma. Delvis inspirerad av Tage Andersens konst(iga) trädgård i Bottnaryd, Gunillaberg,  har jag gjort en blombänk för utomhusbruk i trädgården. Och på den står det en kruka som matchar, en träbytta, byggd på samma sätt som en trätunna. Det tog två dygn i vatten för att få den tät, men nu håller den både jord och vatten inne, i och för sig också klädd med markduk invändigt för säkerhets skull. I krukan  står ett gräs, som kommer att blomma med spröda vippor vad det lider (har det utlovats), med några stycken murgröna runt om. Det är meningen att murgrönan liksom ska "rinna" ner över kanten  av byttan och bänken och skapa en helhet, med gräset i mitten som strävar uppåt och mot sidorna. 

En trevlig inramning till den nya kompletterande uteplatsen. 

Trädgården är fortfarande aktuell alltså, och varav hjärtat är fullt etc. 

På återseende//Göran