Skitfiske!

”Skitfiske” är inte dåligt fiske, utan vad man hälsar till de som ska ut och fiska, alltså en uppmaning och förhoppning om att det ska bli mycket och stor fisk, lite som uttrycket ”break a leg” som lyckönskan – det gäller ju att inte jinxa sin upplevelse, ta ut något i förskott utan gärna på ett ironiskt sätt men med underliggande positiv värme önska lycka till.

I år är det 45:e året vi är ute och fiskar tillsammans, dvs 46:e gången fiskeresan äger rum med oss tre kamrater. Mycket vatten har runnit under broarna sedan 1973, men vi är still going strong (vill vi gärna tro i alla fall…). Årets resa går till Västerbotten, där vi börjar i Vojmån, och sedan planerar en tur till Ammarnäs och Vindelälven – givet det torra vädret inte bjuder på uttorkade älvar med för lite och för varmt vatten.

Det är varmt och soligt även här uppe i Vojmåtrakten, men älven är OK vad gäller vattenstånd och värme och har levererat till full belåtenhet, både harr och öring i bra storlek.

Och det är så vackert här, med älven, skogen runt om, alla djuren och växterna.

Kvällssolen skiner genom gäddhuvudet som spikats upp - här uppe är det harr och öring som gäller. Gäddan går till minken. 

Fiskestigen ner till vattnet i kvällssolen - så här långt norrut blir det ju aldrig riktigt mörkt. 

Rallarrosen pyntar inte bara dikeskanterna. Man hittar den även i skogen, som här i skydd av en rotvälta. 

Flugfiske - stilstudie I

Flugfiske - stilstudie II

Vojmån i kvällsljuset.

Och sen är det skönt att ta sig tillbaka till Järjagården där vi bor , för en god middag innan vi, kanske, ger oss ut för en avslutande kvällsfisketur.

På återseende//Göran

Överraskning

Naturen är oberäknelig och full av överraskningar. Jag trodde att jag hade ganska god koll på vad som fanns i min perennrabatt, men så kommer en sån här - Anemon? - och smyger sig upp bakom bolltistlarna. 

Nå, jag klagar inte. Jag gillar den och den är välkommen. Och tydligen inte bara populär hos mig. 

Annars blir det inte många knop i sommarvärmen. Men, lika gott det.  Det är skönt att kunna ta det lugnt också.

På återseende//Göran 

Påfågelöga

Från i stort sett ingen fjäril till något som påminner om fjärilshuset i Haga Trädgård. Och det kan väl inte bara vara den relativt nya buddlejan… Det svärmar alltså av fjärilar. Och de äter från alla blommor i perennrabatten nu. Är det ett fjärilsår?

Intressant – ofta ser jag två fjärilar som flyger runt varandra. Dansar de eller slåss de? Svårt att avgöra.

Också intressant; Påfågelfjärilens färger. På utsidan väldigt mörk och nästan monokrom och i stort sett osynlig, på insidan ett helt nytt ansikte som ser direkt avskräckande ut, som om det vore en helt annan varelse – exempel på naturens vishet.

De var aldrig riktigt stilla. Öppnade och stängde vingarna oupphörligen, så svårt att få någon riktigt bra = skarp bild (fast skärpa är ju inte huvudsaken, eller hur?). 

På återseende//Göran

Och plötsligt så händer det

Vi har planterat flera buskar nu. I maj kom en buddleja till rabatten - inte helt utan intentioner, buddlejan är ju också känd som "fjärilsbuske". Så jag förväntade mig en massa fjärilar när den slog ut, vilket emellertid inte blev av. I alla fall inte till en början. Men det visade sig att den tydligen inte slagit ut ordentligt. 

Idag har den gjort det. Och plötsligt, när jag satt och läste på altanen såg jag en fjäril besöka busken . Och sen en till, och till slut var det en hel svärm med fjärilar som dansade och jagade varandra och däremellan satte sig på buskens blommor och käkade. 

Det blev lite långsam fotografering, jag kunde sitta på en stol bredvid busken med kameran och makroobjektivet och vänta på de rätta tillfällena. Man behövde inte direkt jaga.

Det blev lite olika fjärilar varav jag egentligen inte kan namnge någon med grad av säkerhet. Kålfjäril? Nässelfjäril? 

Och även om det inte bara var buddlejan som drog, så gjorde den skäl för namnet, den var i särklass mest populär. 

På återseende//Göran

Idag hälsar vi Berit välkommen till Casa Lavendel

Idag kom Berit. Hon ska bo hos oss framgent, hoppas vi. Vi har gjort i ordning en plats för henne som hon får ha helt för sig själv. Hon är lite blyg och tunn än så länge, men vi har gjort vårt bästa för att hennes plats ska vara så bra som möjligt, så vi hoppas att hon snart reder sig och växer sig stor och stark.

Berits fullständiga namn är Prunus Cerasus ”Berit” och det är alltså en körsbärsbuske. Den blir mellan 2 och 3 meter hög, har ett buskaktigt växtsätt och ger bär som mognar i augusti. Bären lär vara goda att äta om än lite syrliga direkt från gren, men går också att göra saft och sylt på om man vill. Blommar i maj med vita blommor.

Har länge tänkt att sätta något på den platsen, övervägt körsbär bland annat, inte minst med tanke på blomningen, men blivit lite tveksam med tanke på att sådana träd lätt kan bli uppemot 5 meter eller högre, och det skulle innebära onödig skugga, visserligen på sikt, men ändå. Och så hörde jag om att det fanns buskar, körsbärsbuskar, med lite bättre storlek, och så hade handelsträdgården två exemplar och på den vägen är det, dvs nu har det varit buskplantering som gällt ett tag.

Som synes lite tunn och oansenlig än så länge, men förutsättningarna för växtkraft finns, om inte annat så känns det i ryggen.

På återseende//Göran