Höstsilverax – årets perenn. Nu i min trädgård.

Det vackra vädret, solen och värmen i all ära, men det betyder också torka. Och torkan har gått hårt åt mina perenner. De har vuxit dåligt och blommorna, i den mån de orkat blomma, har blivit små, bleka och färglösa.

Efter varje säsong, varje vår, brukar det bli tomma platser efter förra årets prunk, oaktat det heter perenner, dvs att blommorna ska komma tillbaka varje år. I år har det blivit fler tomma platser i perennrabatten än vanligt. Tomma platser i perennrabatten är i min ögon en styggelse. Jag vill se hav av blommor där olika blommor i stora grupper breder ut sig i rabatten, möjligen med någon enstaka solitär som sticker upp för sig själv som i en kontrapunktisk blomsymfoni.

Så de senaste dagarna har det blivit mycket planterande, med påfyllning av nya blommor och omplacering av de gamla. Och det är märkligt hur perennrabatten förändras från år till år och aldrig ser likadan ut som den gjort tidigare.

Och så fick jag alltså plats för nåt som jag funderat på ända sedan jag hörde talas om den i våras – Höstsilverax (Actea Simplex), årets perenn 2018. Den beskrivs som en finsmakarväxt för alla och så här säger Växtforum om den; ” Höstsilverax lyckas kombinera en ståtlig och stark karaktär med både livfullhet och grace. Det här är en perenn som galant axlar rollen som solitär men som också är en ypperlig lagspelare i blandade planteringar. Där har höstsilverax dessutom en fantastisk förmåga att även förstärka skönheten hos sina lagkamrater”. Och då är väl ingen trädgård komplett utan den?

Sen blev det några andra också när jag ändå var igång - det fanns ju några tomma platser - som Monarda (Temynta) och Atropurpureum (Fläckflocka) plus några till. 

Och åter en dag till ända. Man mår bra i trädgården,

På återseende//Göran 

Att leva gott och nyttigt – och det finns akademier som fungerar

Det är inte bara kosten det beror på om man vill leva länge utan att få hjärtinfarkt eller stroke. Idag hörde jag på radions P1 den medicinskt ansvarige i Bastuakademin – i samband med den instundande årliga bastukongressen (i Haparanda och Torneå) – uttala sig om hälsoeffekter med flitigt bastubadande. Forskning har visat att hjärtkärlsjukdomar som hjärtinfarkt och stroke minskar, och det finns även här en påverkan på immunförsvaret i rätt riktning etc.

Jag är en flitig bastubadare, året runt, och det finns inte en sekund som jag ångrar att jag byggde en bastu hemma när vi flyttade in i kåken vi bor i. Och jag badar egentligen inte bastu av medicinska skäl, men det är ju alltid roligt att få bekräftat det som jag tycker är så skönt. Livet blir liksom lite trevligare efter bastun.

Särskilt nu under sommarhalvåret när man kan gå ut och sätta sig på altanen efteråt, med ett stort glas vatten (öl går bra också, men…) och titta på blommorna och fåglarna. Ikväll såg jag vår koltrast, som blir mer orädd för varje dag, en rödhake som sannolikt bor här nånstans plus valda medlemmar ur talgoxefamiljen. Det är direkt rogivande, vilket också är bra för hälsan, inte minst ur hjärtkärlsynpunkt.

Svenska Bastuakademien bildades 1988, för att ”Det är för att göra allt okänt i den välkända bastukulturen känt, spritt och uppskattat som det sedan 1988 finns en bastuakademi i Sverige.”

De är i högsta grad seriösa och det går att läsa mer om dem här: http://www.bastuakademien.se/

På återseende//Göran

PS: Bastuhanddukarna är hemvävda - äkta lin - av min mor.

Att fira den svenska Nationaldagen

Sverige har levt i fred i drygt 200 år. Då har man i och för sig inte räknat de krig som kämpas och kämpats runt om i världen med svenska soldater som deltagare, etiketterat som fredsbevarande eller fredsskapande insatser. 

I exempelvis Norge firar – och då kan man snacka om att fira! -  man nationaldagen den 17. Maj till minne av grundlagsstiftande 1814, dvs att man nu var en egen oavhängig statsbildning (i och för sig dröjde det bara till augusti samma år så var Norge i påtvingad union med Sverige).

I Sverige har det varit lite oklart vad man egentligen firar på vår nationaldag, givet vår historia. Enligt Stiftelsen Sveriges Nationaldag: ” Den 6 juni 1523 väljs Gustav Vasa till kung i Sverige. Det medförde att Sverige bröt sig ur Kalmarunionen med Danmark och Norge och åter blev ett självständigt land med en egen kung och en ny kunglig dynasti, Vasaätten.

Den 6 juni 1809 skrev riksdagen under den regeringsform som lade grunden för det moderna Sverige. Bättre skäl att fira vår Nationaldag kan knappast uppbringas. Vi har alla alltså riktigt goda skäl att vara riktigt stolta och glada den 6 juni varje år.”

Fast det ligger ju lite långt tillbaka i tiden och Gustav Vasa var väl mest berömd för sin skidåkning. Under alla förhållanden firar vi Sveriges Nationaldag den 6.e juni 1983, alla har ledigt (istället för pingsthelgen) och det är allmän flaggdag (tidigare Svenska Flaggans Dag).

Jag har varit rätt tveksam till nationaldagen tidigare, inte riktigt sett kopplingarna plus all diskussion kring stängda gränser, murar och migrationsdiskussioner etc, men har blivit lite rundare i hörnena på sistone.

Jag tror nämligen att man kan vara stolt och glad över sitt ursprung och sitt land och sin hembygd utan att vara exkluderande i övrigt, eller snarare att man närmast ska vara stolt och glad över där man bor för att kunna vara inkluderande, analogt med att det är svårt att hjälpa och tycka om andra om man inte tycker om och har respekt för sig själv.

Så jag tycker att nationaldagen är rätt OK. Och det är alltid skönt med en ledig dag (för de som jobbar). Men att fira, tja – det kan man göra på många olika sätt.

Ögonblom, Höstöga, Alunrot och Anemone "Wild Swan" - vackra namn på vackra blommor som nu fått plats i min perennrabatt - det vackra vädret och torkan har gått hårt åt det ursprungliga beståndet. 

Och istället för Tårtan en bit mat och fika i goda vänners och grannars lag, nu mer och mer tradition. 

Så det blev ett värdigt firande ändå.

På återseende//Göran

Det ultimata lekredskapet och den bästa leken

Som skär genom alla åldrar och platser och omständigheter i övrigt - oberoende av tid och rum - bollen! Det finns i stort sett inga begränsningar vad man kan göra med en boll, särskilt om man är några stycken. Bortsett från alla kända bollekar kan man göra sina egna regler och spela sitt eget spel. 

Och ensamma på stranden, nästan. Det är fortfarande varmt, men mulet och det har faktiskt kommit lite regn. Det friskar upp och är inte ovälkommet. 

På återseende//Göran

Uppgång och fall

Spaniens ekonomiska situation under senare delen av 1900-talet och början av 2000-talet var väldigt god och präglades av tillväxt på många områden, inte minst byggnadssektorn. I samband med den världsomspännande ekonomiska krisen runt 2008-2009 rasade emellertid Spaniens ekonomi, ekonomisk kris och lågkonjunktur. Byggnadssektorn var väl den som blev hårdast drabbad, över en natt förlorade många byggnadsarbetare jobbet och byggprojekt stannade upp mitt i steget. På ett ekonomiskt plan blev detta mer eller mindre katastrof för många spanjorer, som hade fått stora och generösa lån för sina bostäder.

Som en följd av detta finns fortfarande stora öde tomter kvar mitt i stan, bakom vars murar och staket det döljer sig både påbörjade byggprojekt som aldrig fortsatte och vildvuxna gräsfält.

Som här till exempel, en grop som funnits här i flera år, och som uppenbarligen övergavs mitt i jobbet.

Nu verkar det emellertid som om det börjar vända. Man ser här i Torrevieja mer och mer nya byggnadsprojekt som påbörjas, och gamla projekt som startas upp igen. Dock är det fortfarande mindre projekt det handlar om. De riktigt stora, som här ovan lär få vänta. 

På återseende//Göran