Enhandskamera för äventyr

Jag har tidigare haft en sådan där "äventyrskamera", som jag haft med på bland annat fisketurer och resor med möjlighet att snorkla etc. Den sade emellertid upp sig funktionsmässigt för ett tag sedan, och när det blev ett bra pris på näst senaste fotomässan blev den gamla och ickefungerande kameran ersatt. 

Den är oöm, tål att kastas i golvet från minst en meter, den är dessutom både vattentät och damtät och kan med fördel således användas i krävande förhållanden, som badstränder, under vattnet etc. Men, jag har förstått att man kan ta vanliga bilder med den också. Så nu fick den följa med till Spanien, så har jag planerat att använda den som min ordinarie kamera och se  vad som händer. 

Hittills har jag märkt att det blir rätt mycket snap shots. Man håller den i en hand, i handstroppen, och kastar upp den och tar en bild, lite mer i farten. Det finns ingen sökare, så det blir lite på måfå. Ofta lite mjukt, men det kan vara ovana och skakbludder. Men på det hela taget ändå ganska bekvämt, den är faktiskt liten nog att verkligen gå ner i fickan.

Bra färg, syns bra om man lägger ifrån sig den på stranden eller i skogen.

Att läsa tidningen på stranden.

Som street camera; lite gulligt hur inte bara de vuxna utan också barnen kläs upp i nationella dresser när det är fest.

Sen kan man ju undra - kvarglömt, eller?

Så kameran verkar användbar faktiskt, inte bara att snorkla med eller försöka ta bild på den nyfångade harren kvar i vattnet...

På återseende//Göran

Uteliv vid Medelhavet

Det är förbjudet att dansa offentligt i Sverige, dvs om man inte har tillstånd enligt 2. kap. 4 § ordningslagen (1993:1617),  det så kallade danstillståndet. I april 2016 röstade riksdagen igenom en motion om att det kritiserade danstillståndet skulle avskaffas. Lagen kan leda till att en krogägare som saknar danstillstånd straffas om gästerna spontant reser sig och dansar till musiken. Men trots att det nu gått drygt två år så är offentlig dans fortfarande förbjudet i Sverige för alla utan tillstånd.

I Spanien är det snarare tvärtom. Just nu är det helgfestligheter i Torrevieja på Spaniens östkust, Costa Blanca. Stor scen, massor av provisoriskt upprättade barer och restauranger på området där tivolit brukar ligga. Många klädda i sina fina dräkter, och överallt dansas det. 

Spontandans och taktfast klappande, i sån där typisk baktakt.

Och turistsäsongen är i annalkande, chansen att tjäna extra pengar som levande staty ligger nära till hands. Men utan större intresse ännu, tydligen. 

Och just nu, i skrivande stund gjorde uppenbarligen Real Madrid mål på Liverpool, av upphetsade rop att döma från terrassen mitt emot på 4:e våningen där man sitter och kollar TV'n och har fest. Terrassen, eller balkongen är där man bor från nu och framåt, den plats eller det rum där man äter, sitter och äter eller bara är, om man är hemma. 

Själv fortsätter jag att läsa The Bang Bang Club - Snapshots from a hidden war. En viktig bok - mer om den senare. 

På återseende//GöranR

Lasternas summa blir - dygd? Dock balanserat av ryslig men intressant läsning.

Alkohol är inte bra, dvs i övermått. Och gränsen för när det är skadligt blir hela tiden lägre. Samma gäller för rökning.

Men ibland, för oss som lärt oss att uppskatta vissa njutningar i livet, så kan kombinationen vara, ja faktiskt, kanske inte nyttig, men i alla fall bra för både kropp och själ. Framförallt själen. 

Det är en annan värme här nere i medelhavsländerna, sommarvärmen i maj i Sverige till trots. Den är liksom varmare, lite mjukare på något sätt. Så att sitta på terrassen sent på kvällen, efter en god middag på stamkrogen nere på strandpromenaden i den lilla spanska staden, med en liten rom och en cigarill hör till livets absoluta njutningar. Och då är det ju inte farligt eller skadligt, utan som sagt, faktiskt bra för oss. För det vi mår bra av måste ju vara bra för oss.

Fast då får man se till sammanhanget, kontexten. Den är också viktig. Och då får man vara noga med att att man inte tar udden av njutningen genom att slösa med den. Sånt här njutes bäst i små portioner, nån gång ibland.

För övrigt håller jag på att läsa en synnerligen intressant och läsvärd bok; The Bang Bang Club - snapshots from a hidden war (ingen bild).

Den handlar om de fyra fotograferna Greg Marinovich, Joao Silva, Ken Ooosterbroek och Kevin Carter som verkade i Sydafrika på 1980- och 90-talet. De dokumenterade ofattbara fasor och vederstyggligheter i vad som hände, en situation som närmast var att betrakta som inbördeskrig, men med flera grupper inblandade som slogs med/mot varandra och dödade, men de gjorde också skillnad många gånger, drivna som de var av rättvisepatos och ställningstagande för förtryckta grupper. Den, liksom filmen, kan rekommenderas!

På återseende//Göran

En resa i tiden

Hemma nu. Rätt skönt egentligen. Men, Hurtigruten var en fantastisk resa. Å ena sidan en fantastisk utsikt, hela tiden.  När vi körde inomskärs hade vi havet och bergen på ömse sidor båten, i mer öppen sjö, när vi kom lite längre norrut fortfarande på styrbordssidan. 

Livet på båten uthärdligt, minst sagt. Fantastisk mat, och skönt att skämma bort sig med alla måltider inkluderade. Mycket fisk, förstås - de är bra på fisk i Norge. Och sen var det skönt att bara ta det lugnt, sitta och läsa om man ville, titta på utsikten om man ville det eller bara ta det lugnt i övrigt. Och jag sov bra till det mjuka rullandet av den stora båten, om man kan förställa sig en jättelik vagga.

Vi hade tur med vädret överlag. Och det är här tidsresan kommer in. I Bergen var det ungefär samma försommarväder som hemma, men allt efterhand när vi kom norrut förändrades klimatet. Vi reste liksom tillbaka säsongsvis, tillbaka till vintern; snön låg längre ner i bergen, luften blev kallare och krispigare med mer moln på himlen, till och med regnskurar, särskilt uppe i Tromsö. Och på Nordkapp, den nordligaste klippan i Europa, var det riktig vinter, om än utan snö. Det var ordentligt kallt, och det blåste närmast orkanstyrka i byarna - folk for omkull och hade svårt att resa sig i vinden. Tur att jag hade mig med mössa, ordentlig tröja under skaljackan och handskar. Och så flyg tillbaka från Kirkenäs till försommaren med ovanlig värme, igen. 

Som ni förstår var resan inte särdeles aktiv. Visst kunde man gå iland på en del lite längre stopp, och det gjorde vi, och visst fanns det speciella utflykter som korta vandringar, bussresor till särskilda mål och hade vi varit i en annan säsong hade man kunnat åka ribbåt, eller hundsläde. Så vi var lite låsta ur den synpunkten. Om man åker själv har man större möjlighet att se vad man vill, stanna hur länge man vill etc. Vi får se det som att exempelvis Lofoten ligger kvar, och då vet vi bättre hur man lägger upp en sån resa.

Bilder från Nordkapp, Europas nordligaste klippa, en typisk turistfälla. Men kul att ha sett.

Vägen till Nordkapp gick över kalfjället. Isen kvar på sjön, fortfarande snö på marken och uppe i bergen. Kallt och blåsigt. 

Och den mest typiska turistfällan av alla; ett sameviste, med en lada med hemslöjd. Men det är så livet är. Och jag fick en ytterligare en kniv till min samling. Väldigt välgjord för övrigt. 

Hurtigruten har varit en gammal dröm, utan att ha vetat vad det innebar. Lite samma skimmer som Transsibiriska Järnvägen, eller ostindiska Expressen. Nu är det gjort. och vi är glada för det. En fantastisk resa allt som allt. Kan rekommenderas. 

På återseende//Göran

Tårtan på landet - utlokalisering

Egentligen inte mycket att tillägga - se Bengans blogg, men det här med Tårtan är så viktigt att jag inte kan låta bli att komma med lite egna reflektioner, också.

Kontexten är viktig för fotografin, men också för det fotografiska samtalet. Så om man tar en vacker försommardag i maj, med sommarvärme (sådan vi hoppas på men sällan får), fyller på med trevliga människor och viktiga saker att snacka om i det verkliga livet, fikar och fotar lite runt så där och till slut kryddar med en idyll på bystan, en pärla till kafé, med gott kaffe, en paviljong att sitta i och en smarrig rekmacka, ja då kan det inte bli så mycket bättre. Sånt är livskvalitet.

Olika slags cyklar

Och även om personalen hummade bakom oss så var det svårt att avsluta samtalet :)

Och allting i färg idag, tyckte liksom situationen krävde det (även om jag kanske inte är rätte mannen...)

På återseende//Göran