Alternativ höst

Vi har inget sommarställe. Här räcker huset och trädgården långt. Däremot har vi ett höst-vinter-och vårställe där vi för några veckor i taget  flyr höstrusket, vintermörkret och vårkylan och laddar batterierna; i Torrevieja på Spaniens östkust, Costa Blanca. 

Framförallt så här på hösten är det underbart att möta en riktig sommar, särskilt med tanke på den sommar som var som lämnade få, om ens några, minnen av sol och bad och varma kvällar på altanen.

Det blir en kortare vistelse för mig nu, det har varit och är fortfarande mycket , men den här veckan som det blir räcker långt. 

Och det är alltså varmt och skönt, men lagom, runt 24 grader i luften och vattnet, de flesta turisterna är borta och stan återtar lite försiktigt sin plats i världen som en liten stad där livet går sin gilla gång i ganska sakta mak. 

Vi tar våra promenader, vi badar och tar det i övrigt lugnt och njuter i en lite annorlunda kultur, inte minst av mat och dryck. Och jag får väldigt mycket läst här nere.

Lite bilder från strandpromenaden.

Det finns mycket att se (och fotografera) på strandpromenaden, dit alla drar sig framemot kvällen.

På återseende//Göran

Flyktig konst

Sånt här ser man mer och mer på stranden. Ett snäpp upp - minst - från sandslott och kanaler som man gjorde när man var liten. 

Och väldigt välgjort, och detaljerat. Men vad krokodilen har att göra med frälsarens korsfästning, liggande i sanden förstår jag inte riktigt...

På återseende//GöranR

För det är väl höst, eller?

Man kan ju undra när man ser sig omkring i trädgården. Perennrabatten företer fortfarande grad av prunkande, och rosorna i den nyanlagda rosenhäcken har uppenbarligen inte förstått det här med årstider, eller vilken årstid det är eller hur man ska skicka sig relativt aktuell säsong. 

Men det gör inget. De lyser upp, är vackra och de doftar gudomligt.

Olympus E-M10 II med mZuiko 17/1,8; 1/25 sek F/2,0 ISO 400

På återseende//Göran

Ta vara på glädjestunderna

Som till exempel att komma till jobbet och upptäcka att schemat innebar en kortare dag, med möjlighet att sluta lite tidigare. Missförstå mig rätt nu - jag tycker om mitt arbete, annars hade jag aldrig fortsatt så här som jag gör några dagar i veckan, men i och med detta gavs alltså möjlighet att gå på kondis (heter det så nuförtiden?), träffa trevliga vänner och diskutera väsentligheter i livet; fotografi, vilken kamera som är bäst,  hur man processar till svartvitt, jpg vs RAW och förstås SOOC etc. 

Det var en Tårtandag idag. Jag brukar annars missa den här begivenheten, men inte idag således. Ovanligt välbesökt, det var nog sammantaget uppemot ett tjugotal personer, där säkert några, jag såg inte så noga, också firade Kanelbullens dag. 

Det fanns också andra gäster på Tårtan.

Det skulle bli en gruppbild, så den här förtjusande damen hjälpte till så alla kunde vara med. 

Som vanligt en härlig arena för snapshot portraits. Idag allt i svartvitt som en hommage till övriga gänget där ju svartvitt dominerar stundtals och ofta. Och härligt med en kamera som har en alldeles tyst slutare! Vem behöver Fuji X100F...

Olympus OM-D E-M 10 II med 17mm/1,8 och 45/mm1,8, bländare mellan 2,0 och 3,5 och ISO 400.

På återseende//Göran

Hair

1960-talet var en omvälvande tid ur många avseenden, det var revolution på många plan. Inte minst ur musikalisk synpunkt hände det väldigt mycket; Beatles, Rolling Stones och alla de andra banden (exvis "Liddypoolsoundet") skapade ju en ny typ av musik, även om den delvis byggde på tidigare, och den blev  också tillgänglig på ett helt nytt, och revolutionerande sätt, för så många fler, med vinylplattor och grammofonspelare . Och så blev plötsligt alla så långhåriga, vilket så många, mest den äldre generationen, förfasade sig över. Egentligen lite oklart vad hotet i luggen bestod av, men, allt nytt, allt som hängde samman med ungdom etc.

Mycket av det nya, musik, kläder etc kom från Storbritannien, med Beatles som symboler för det långa håret, för luggen som plötsligt kammades ner över pannan i motsats till de tidigare bakåtstrukna lockarna. Och håret blev också symbol för det unga, det nya och revolutionära, för uppror och uppkäftighet, revolten mot det gamla, upproret mot de stelnade värdena hos föräldragenerationen.  Men det är kanske så att ungdomar alltid gör uppror  och att de äldre alltid ser sig hotade av det och reagerar...

Så, vad är det ungdomen reagerar över idag?

Och var det härifrån som inspirationen och impulserna till frsiyren kom?

På återseende//Göran