Edinburgh Castle

Slottet, eller borgen i Edinburgh är både svår och lätt att ta till sig. Det ligger nästan mitt i stan, det är väldigt lätt att ta sig dit - det är bara att gå uppför The Royal Mile som leder upp till området från  gamla delen av stan och det är gångavstånd. Om men sedan betänker att det bott människor däruppe sedan stenåldern, att borgen har varit både fästning och slott sedan medeltiden, och att i stort sett varje århundrade har sina hus som byggts där och att alla byggnader har sina egna historier, liksom borgen i sig, så förlorar man sig lätt i alla historiska detaljer och går vilse både rumsligt och timligt. Och det var också vad guiden Colin sa; - Försök inte förstå eller komma ihåg. Titta er runt och ha kul, köp en glass.

På gården framför borgen är degt varje sommar en mängd uppträdanden och spektakel, bland annat det världsberömda eventet The Military Tattoo, där en mängd säckpipeorkestrar - Pipebands - uppträder, en oerhört mäktig upplevelse. Kronjuvelerna förvaras i borgen och där födde Maria Stuart sonen Jacob VI som blev kung både i Englans och Skottland på 1600-talet. Resten av borgen är idag restauranger och museer, och ett av de ojämförliga turistmålen såväl i Edinburgh som i Skottland i sin helhet. 

Läktarna håller på att monteras ner efter säsongen. Sommaren är slut.

Massor med folk från alla världens hörn kommer hit varje dag, fortfarande. En selfie med en glass?

En bedövande utsikt över stan - här nere ser man Princes Garden (blomsterklockan anas precis mitt i bilden).

Sammantaget en mäktig och märklig plats, dit man både vill och skulle behöva komma flera gånger.

På återseende//Göran

Lite gott och blandat från Edinburgh

Avslutningsvis, dvs på vår skotttlandsresa, några nätter - i stort en dag - i Edinburgh. En vacker och välkomnande stad, lätt att ta till sig och fylld med tradition och historia. Egentligen skulle man, och borde man stanna längre, här finns så mycket att se, och följaktligen så mycket att fotografera och dokumentera.

Förstås! Står alltid en eller flera i gatuhörnena, särskilt på turistflaneringsgatorna som här på The Royal Mile, gatan som leder upp till borgen.

Åskådarläktarna till borggården har tjänat ut för i år, och håller på att plockas ned. Det kostar 160 tusen pund att bygga och riva dem, och tar 40 dagar att bygga respektive 37 dagar att riva. Det är till exempel här som The Military Tattoo håller till, men också många andra event. Så nu är sommaren slut även i Skottland.

Det är ett mjukare landskap så här söderut, jämfört med de vildare västra högländerna, och det ligger inte långt borta.

Man ser faktiskt gamla telefonkiosker, fullt fungerande, lite överallt i Skottland. 

Princes Garden är en oas, en stadslunga i stan, och väldigt populär. Här finns den berömda blomsterklockan, och här kan man också ägna sig åt bildskapande på flera olika sätt. Motivet är givet:

Edinburgh Castle vakar över stan.

Och över turisterna som kollar kartan (här mina reskamrater). Och ofta välkommet med alla sofforna, som utan undantag är donerade till parken, exempelvis som minne av familj, make/maka eller liknande.

Men världen gör sig påmind även här, med betongfundament och hinder för eventuella terrorattacker, likt den vi hade i Stockholm och hänt i andra städer i övrigt.

På återseende//Göran

Camera Obscura eller i Agaton Sax fotspår

I slutet av 1950-talet läste jag en bok, en slags barn- och ungdomsdeckare om privatdetektiven Agaton Sax, tillika redaktör på Byköpingsposten. Handlingen utspelas delvis i Edinburgh, där såväl slottet, Edinburgh Castle, som Princes Street och Princes Garden figurerar, det sistnämnda med blomsterklocka och allt. Sedan spelade en företeelse som hette Camera Obscura, på väg upp till slottet en icke så liten roll...

1967 liftade jag och en kompis omkring i Storbritannien. Vi kom så långt norrut som södra Skottland och stannade också några dagar i Edinburgh. Förutom att vi bodde hos en tant som hade sett Sean Connery växa upp på samma gata, hittade vi både slottet och Princes Garden, och blomsterklockan. Och sedan, till min förvåning hittade vi också Camera Obscura, precis som det stod i boken!

Nu är jag igen i Edinburgh. slottet ligger kvar, Princes Street och Princes Garden likaså, och alltså även Camera Obscura. Precis som förut och sedan mer än hundra år tillbaka. Från början ett slags observatorium -  med dels en via Camera Obscura virtuell tur över Edinburgh och med teleskop uppe på taket, innehåller det nu också "A World of Illusions", med roliga speglar etc, som på vilket nöjesfält som helst.  

Camera Obscura, ingång. 

Komplett med en mystisk egyptisk spåman - 50 p och du får veta din framtid...

Blomsterklockan i Princes Garden.

Fiction vs facts...

På återseende//Göran

Historiens vingslag

Den lilla ön Iona ligger utanför Mull och tillhör de inre Hebriderna. Här finns får - möjligen fler än människorna som bor här - och produktion från dem, och här finns både modern kristendom och gammal kristen historia. Hit kom de kristna munkarna redan på 500-talet, och härifrån spreds kristendomen över Skottland. Här finns nu en kristen ekumenisk kommunitet i det gamla, och ombyggda klostret och här finns också resterna av ett gammalt nunnekloster.

Det är fascinerande med gamla ruiner. Tanken svindlar när man tänker att människor bodde här, att det fanns tak och riktiga väggar, vardagsbestyr etc., och att vi fortfarande kan ana hur det var. Jag fascineras också av hur man byggde, hur man lade stenen occh fick ihop stadiga murar och väggar och valv, så att det i stort sett fortfarande står kvar så många hundra år senare, och det är faktiskt med grad av bävan jag kliver omkring i ruinerna, trampar samma stenar som man gjorde tidigare, och känner historiens vingslag runt omkring mig. 

Det finns så mycket av intresse här ute i övärlden väster som Skottland, de inre Hebriderna. Den här gången kom vi inte så mycket längre än så här. Men, jag återkommer.

På återseende alltså//Göran

Mull of Kintyre

Om än på avstånd. Lite mytomspunnet i mina ögon, vet inte riktigt varför - eller är det för att Paul McCartney sjunger sången med Wings.

Häftig natur, höga berg och djupa dalar, en känsla av karghet fastän det var grönt... Märkligt smala vägar, egentligen bara ett körfält, med passing places, dvs  vid vägkanterna där man kunde köra åt sidan och mötas.

På återseende//Göran