Den där speciella bibliotekskänslan

Idag var jag på bibliotek för första gången på mycket länge. Men, hur lång min frånvaro än varit spelade ingen roll, för direkt och omedelbart infann sig den här speciella känslan som bara finns på bibliotek. Det är tystnaden förstås, inte så att det är helt tyst, människor pratar och så, men de gör det tyst, dämpat liksom så att det känns och låter som det är tyst. Kanske bokhyllorna dämpar också. Och så är det lukten, den särskilda lukten av papper, gamla böcker och damm som är så typisk, och som uppenbarligen inte förändrats ett smack på alla dessa år. Och jag vet, under långa perioder har jag nästan bott på bibliotek.

Nu hade jag en bra anledning att gå på bibliotek, för det var inte heller vilket bibliotek som helst, utan det som ligger innanför korsningen Hornsgatan och Långholmsgatan på söder i Stockholm. Ett gammalt bibliotek inhyrt i en tidigare fabrik, som jag läste om i en annan blogg här på Fs, och där Bengt Björkbom just nu ställer ut några bilder. 

Det är bilder som  vi dels sett förut; bilder från 60-talets Stockholm, från rouletten på Gröna Lund, från en boxningsklubb och från bibliotek - det stor stadsbiblioteket. Klassiska  snapshots och snapshotporträtt i en stil som jag lärt mig nu - efter att ha sett mycket bilder från fotografen - är rätt så typiska "Benganbilder", och direkt sevärda. 

En del porträtt från rouletten och boxningen är väldigt fina, nästan ömsinta, och en gatubild från Kungsgatan störde mig en smula, skavde lite tills jag kom på att bilarna körde på "fel" sida.

Under tiden jag var där var det flera som kastade en blick mot väggen, men också några som riktigt tittade och granskade. 

Här kommer en av mina käpphästar in: Betraktningsavstånd! Gick man bakåt ett stycke, tills man hade ungefär 2 meter till väggen med bilderna försvann reflexerna , och man fick en överblick över bilderna med bibehållen möjlighet till  detaljseende.  

Ett klassiskt bibliotek alltså, där människor satt och läste (till och med ibland utan mobiltelefon!), eller bara vilade trötta fötter i väntan på makan och hemgång. Det kändes bra, en trevlig atmosfär, men det är det ofta på bibliotek. 

Exteriört en smula anonymt kan tyckas, men de som besöker biblioteket vet av allt att döma var det är. Och nu hittar jag hit också.

På återseende//Göran

Om "en lille en" och Åke Cato

Just nu står jag inför en stor förändring i mitt liv och fotoliv. Jag väntar på en ny dator, en riktig värsting, som alla de senaste datorerna har varit, innan de efter en förvånansvärt kort tid blir obsoleta. Anledningarna är flera; den senaste tiden har det ploppat upp meddelanden på skärmen när jag startat datorn om att en CPU-jävel har slutat att fungera och blivit för varm ("CPU-fan stopped functioning"), så med en i tiden relativt närbelägen hårddiskkrasch i någorlunda fräscht minne har jag, inte minst med grad av aktning inför min dators vördnadsvärda ålder (inköpt hösten 2011) och hårda användning, i samråd med min datorhandlare beställt en ny. Och jag tillhör ju inte de som använder gamla saker bara för sakens skull, som en del andra bloggkollegor ;) , jag älskar lukten av nyupppackad elektronik. Samtidigt fasar jag för det nya, hur jag ska igen organisera filer och program, fixa med backup och alltid med rädslan att jag inte får till det som det var...

Men nu kommer vi för långt ifrån ämnet. Ingressen var snarare för att förklara att jag i skrivande stund inte har tillgång till mina bilder annat än i begränsad omfattning, bilder som skulle illustrera blogginlägg exempelvis.

Åke Cato då: Åke Cato tillhörde under många år de mest framstående krönikörerna, kåsörerna, manusförfattarna och skribenterna i svenskt nöjesliv och i media. Han framträdde ju också själv - vem minns inte Werner und Werner eller Preben og Preben, och vem har inte sagt att nu är det dags för "en lille en" när det varit dags för en lille en?
Jag har alltid undrat var han blev av, det var ju i alla fall i mitt liv tyst om honom de senare åren. Men så idag fick jag besked, i DN, i en krönika av Croneman. Åke Cato var av allt att döma rätt så sjuklig och levde ett stilla liv i Skåne (Malmö?). Men, hans nästan Falstaff Fakirliknande humor (i mina ögon) levde vidare i hans bloggande (som jag alltså inte kände till). Nu har jag suttit en god stund och glatt mig åt Åke Catos betraktelser över högt och lågt, tecknat med hans omisskänneliga stil - en synnerligen trevlig läsning som varmt kan rekommenderas till de som har samma dåliga sinne för humor som jag. 
Åke Cato avled helt nyligen, frid över hans minne. 
Men han lever kvar i sin blogg: https://acato.wordpress.com
Läs den!

De här bilderna har ju egentligen inget samband med texten, utom att de skulle kunna illustrera livets oförgänglighet och att man landar efter livets seglats, där landningsplatsen tyvärr kan vara stenig och ovälkommen.

På återseende//Göran

Och så blev det Matmässa, också

Matmässan var ju i samma lokaler (i det stora hela) och på samma biljett, så hur skulle man kunna låta bli, särskilt som jag blivit lite sugen efter större delen av dagen på Fotomässan. 

Mycket folk, mycket - mer än tidigare år faktiskt - ekologiskt och organiskt och väldigt mycket vin! 

Jag bytte objektiv, från mitt vanliga favoritobjektiv för allmänt dokumenterande foto, dvs mZuiko 17 mm/1,8 som jag upplever så suveränt ändamålsenligt, till ett annat helt outstanding objektiv, nämligen mZuiko 75 mm/1,8, också ett väldigt bra och skarpt objektiv. Emellertid var det i sådana här sammanhang lite långt, man behövde avstånd och med så mycket folk var det svårt att få fri väg utan att utsnittet blev alltför snävt. Men, ibland behöver man göra något som bryter av, som får en att tänka i lite andra banor för att inte förfalla i slentrian och rutin. 

Matlagning - pasta med tryffelsås, a la Paolo Roberto. Rätt gott, utan att vara sensationellt. 

Mycket ost presenterades, och bröd. Ekologiskt, förstås. 

Finns det något som luktar som nybakade bullar?

Ett läckert upplägg. Men bara skådebröd.

Snacka om grönsaker som gör skäl för namnet. Den nya trenden - hemmaodlat. Med och i en pallkrage kan man odla allting, var som helst. 

Men den stora kulinariska upplevelsen för dagen var ändå när jag kom hem efter mässan/mässorna och en utflykt med min fru för att skaffa en ny laddning pelmener och piroger, som en rysk tant som min fru känner lagar, fick just en tallrik pelmener, efter bastun. Hög kulinaritetsfaktor!

Det här är nåt så sagolikt gott, och enkelt. Ryska degknyten fyllda med köttfärs (eller annat, motsvarande) som kokas i lite vatten, sådan de är med lite salt och ett lagerblad. Kan serveras på många olika sätt, som här till exempel med creme fraiche/smetana och lite ketchup (faktiskt!). Riven ost kan också höra till och gör inte ont. Buljongen, trots sitt lite bedagade utseende, är en direkt höjdare!

Mätt och belåten alltså, och trött efter en innehållsrik dag.

På återseende//Göran

Mässan, möten och betraktelser

Så det blev fotomässan idag. Undrar om jag undergår ett personligt paradigmskifte av något slag, men visst är mässan mindre och mindre? Många av de stora märkena var inte representerade - saknade särskilt Olympus, hade väldigt gärna velat klämma på den nya M1 mkII - och i övrigt var det också lite, ja, mindre. Men det var många och intressanta föreläsningar och många(!) bilder. 

Det är roligt att titta på bilder, men blir det för mycket blir det som om jag inte orkar, som om jag blir mätt och full på intryck och då orkar jag inte ta in mer, som om min mentala hårddisk blir full och processorn inte rår med mer. 

En av behållningarna var att träffa personer man känner och personer man känner indirekt, som exempelvis bloggkollegor. Det blev intressanta samtal med Lena Holm, Håkan Eklund och Björn Thundal om bloggar och bilder, plus att höra Fotosidans egen Grev Ture (alias Martin Agfors) diskutera kameror, objektiv och sensorer ur ett tekniskt perspektiv (förtjänstfullt intressant) och Göran Segeholm prata om personlig fotostil, att "outa" sig själv så det kommer fram i bildspråket.

Trevligt att träffa Håkan i verkliga livet. En närmast filosofiskt sätt att närma sig fotografin som är underhållande och som jag gillar. 

Och med med Lena och Björn fortsatte det fotografiska samtalet. Alltid roligt att ses i verkligheten och ta del av lite olika sätt att se på det här som vi håller på med. 

Så var det också mycket bilder, mycket utställning, med mycket bildbetraktelser.

Och andra typer av bildbetraktelser. Och mycket mer...

Till slut blev det en kort stund på Matmässan - följer.

På återseende//Göran

Motvikt

Idag har det varit säsongens snökaos. Bilarna har stått stilla, bussar och lastbilar ligger i diket och tunnelbanan slutade att gå redan efter några timmar.  Vi översvämmas av snöbilder.

Och så kommer man hem och möts av en plogvall som är 120 cm hög, 70 cm tjock och 8 meter lång - blöt, packad och TUNG snö - plus all snö på garageuppfarten i övrigt. 

Det är då man behöver komma ihåg att det finns alternativ, alternativa årstider, med sol, värme och salta bad. Faktiskt!

Så, varsågoda:

På återseende//Göran