En bra bild - för vem

Lite reflektioner, igen, om det här med bra bild, dvs när är en bild bra och vad är det som gör den bra - alltså när en bild når någon slags verkshöjd.

Något som är viktigt är väl framförallt känslan i bilden. Visst är komposition värdefullt, liksom skärpa och hantering av ljus, färger etc, men det är budskapet som gäller. 

Och då blir det svårt, för då får man plocka in ytterligare en parameter, nämligen vem som tittar på bilden. Om bilden betyder något för mig som betraktare, om den väcker känslor, kanske den bara gör det för mig, och inte för andra. Jag kanske har en särskild koppling till bilden som inte andra har, vilket gör bilden intressant för mig, men inte för andra.

Jag var på en julkonsert nyligen - kören Vocal Vikings hade en föreställning med hjälp av gäster från dels en kvinnlig kör förutom en jazztrio och några andra. Vocal Vikings är min gamla kör, har sjungit med dem i många år tidigare, och även tjejerna som var gäster känner jag väl. Och barbershopfamiljen är visserligen stor, men jag känner de flesta i branschen, och de flesta vet att jag fotograferar. 

Nu lade jag ut flera bilder på Facebook, förutom i min blogg. Några bilder kom inte med i bloggen, men en av dem, som var med på Facebook och inte i bloggen, har visat sig bli betydligt mer populär än andra (som jag personligen tyckte var bättre). 

Den här!

Jag funderar över vad det är som gör den så populär, för visst är det en hyfsad bild, tillräckligt skarp. någorlunda färgdynamik och så, men annars? Är den egentligen intressant, framförallt utanför "familjen"?

När jag tänker vidare handlar det förstås om att många av mina följare känner personerna, vet att de är underbara människor och synnerligen duktiga sångare och att det ser ut att låta bra (det gjorde det verkligen).

Men sen, om man tittar närmare så tänker jag att jag kanske ändå fångade något lite djupare; samspelet mellan dem på scenen, ur personkemiaspekter, och ur ett musikaliskt perspektiv - det ser ut ut som om det trivs med varandra, och att det låter bra tillsammans, något ogripbart i sättet de agerar tillsammans. Och att det är det som gör bilden. Kanske... Så att det inte bara är för de närmaste, den har fått reaktioner även av andra, utanför barbershopgemenskapen. 

Vad säger ni? För visst har ni, flera av er bilder som andra tycker om men som inte ni riktigt fattar varför?

På återseende//Göran

Säsongen har börjat. Ja, julsäsongen alltså.

Så här dags på året är det framförallt två företeelser som gäller: Julbord och julkonserter. Det brukar bli flera av dem, och när säsongen är slut är man mätt. Men också nöjd och belåten!

Först ut nu för mig blev Vocal Vikings julkonsert, en vad jag förstår sk prequel, en försmak av deras i december planerade julshow, men här med Lions i Sollentuna som värdar. Underbara gästartister och förstärkningar från den kvinnliga barbershopkören Stockholm City Voices och annorstädes, kvartetten Chili Treat och en mysig jazztrio, som kvällen till ära kallade sig Tomtar På Loftet. 

Vocal Vikings är Stockholms äldsta barbershopkör, även om det här i juletider blir nästan allt annat än just barbershop - julsångerna kommer i så många andra förpackningar.

En väl spenderad efter middag verkligen !

Och avslutningsvis en önskan om en Cool Yule!

Utrustning : Olympus OMD E-M1 och E-M10 II, med objektiven 40-150/2,8, 75/1,8, 12-40/2,8 blandat. ISO räckte med 1600.

På återseende//Göran

Det lider mot jul, eller vintern som kom av sig

Det är snart advent. Julskyltningen är på gång, man ser mer och mer julstjärnor i taket och julgirlander i allmänna lokaler. Men julstämningen har lite svårt att infinna sig när man tittar ut på marken - grått och brunt, ingen snö förutom små smutsiga rester efter snökaoset i Stockholm för några veckor sedan. Men det är ju ännu tid kvar. Som vanligt blir det väl hysteriska klappköp i sista stund, eftersom det alltid är så gott om tid kvar (vilket det alltså aldrig är...). 

Men det blir lite ljusare, både inomhus och utge med alla lampor som kommer upp.

Men här är det långt kvar. Stockholms vinterstolthet, vårt fjäll, vår skidbacke är fortfarande bar. Den är faktiskt ganska bra, och väldigt fin när snön  ligger och klart åkbar. 

Det kom ju jättemycket snö senast, och nånstans hade man väl hoppats på att den skulle ligga kvar. När man väl klarat av skottningen och fått undan de värsta plogvallarna är det ju så fint med snö på marken. Men nu är det sådär grått och tråkigt igen, ett slags varken-ellerläge.

Men man slipper i alla fall, skotta. 

På återseende//Göran

Snart så är det vinter - men inte än

Så den här mackapären får vänta ett tag till hemma hos (eller på) tomten. 

Och så ska det väl till någon slags draganordning också, en häst, eller kanske ett gäng renar?

På återseende//GöranR

Tidens gång och skillnad

Det är väl inte bara för att man blir äldre som tiden tycks gå fortare och fortare. Även om det förstås spelar roll.

Vintern  blev i år väldigt kort, åtminstone första omgången. Men säsongen är inte slut än, så man vet aldrig. Mycket kan hända.

För ungefär en vecka sedan såg det ut så här när jag tittade ut genom fönstret.

Och i går såg det ut så här. Visserligen inte samma fönster, utan ett bredvid. Men vyn är densamma.

Och idag har det regnat, ordentligt. 

Kanske vore det på sin plats att här ytterligare reflektera över tidens gång. Å andra sidan  är det inte mycket att göra åt den. Tydligheten är odiskutabel.

Bilderna tagna med kameran som sitter i min mobiltelefon, Samsung Galaxy S6! 

På återseende//Göran