Höstpromenad runt kvarteret (för att testa nya fotoprylen)

Blev ju tvungen att testa min nya handledsrem (wrist strap) till kameran i skarpt läge på en  promenad runt kvarteret, med den självklara frågeställningen: Blir det bättre bilder?

Det kan direkt sägas, att ur ergonomisk synpunkt fungerade det precis som jag hoppats, dvs bra. Kameran hänger i remmen, samtidigt som jag har tag om kamerahuset, känns väldigt bekvämt, och kameran är väldigt fort och smidigt redo för att fotografera. Dessutom går hela ekipaget, min högra hand med kameran, ner i höger jackficka - det är ju höst och jackorna har större fickor. 

Och då blev det det vanliga kollaget av höstfärger, förutom några bilder från trädgården och perennrabatten, som uppenbarligen vägrar ge upp och erkänna att hösten är här... Men bilderna blev ungefär som vanligt.

På återseende//Göran

Nya kameraprylar

Eller rättare sagt, en ny kamerapryl, även om jag väntar flera. 

När jag bestämt för att tjäna pengar på att avstå från den nya Olympus Pen F, kände jag mig nästan tvungen att spendera åtminstone del av vinsten. Jag gillar inte att gå omkring med kameran hängande på magen, särskilt inte vid promenadfotografi eller gatufotografi. Jag håller då ofta kameran i remmen upplindad runt höger handled, så att jag snabbt kan få upp kameran till ögat och knäppa. Ofta har jag funderat på att det måste finna en kortare rem, och när jag kollade runt på nätet hittade jag flera varianter på vristremmar på bland annat Ebay. Så jag köpte några stycken , billiga, prisvariation mellan några tior upp till en dryg hundralapp. 

Lite inspirerad är jag också av killen  Kai W i DigitalRev TV,  som är en av de mest visade hands onfilmer med presentation och värdering av kameror och objektiv på Youtube. Han springer omkring med nya kameror, tar bilder och pratar om dem, och när han gör det håller han alltid kamerorna i handen, utan rem, och det ser så enkelt ut. Vilket det också är, även om jag alltså gärna vill ha någon slags rem så jag inte tappar kameran av misstag. Vilket alltså ledde mig till att kolla sådan remmar på nätet. 

Idag kom den här. En läderrrem, trovärdigt material och hantverk. Så jag satte på den och provade med en promenad runt kvarteret.

Och så här kan det se ut när man har den på handen/armen. Väldigt bekvämt att bära, och den stabiliserar väldigt bra så man kan skjuta med enhandsfattning om man vill. (Nu var jag tvungen att använda vänster hand för att ta bilden)

Synpunkter? Andras erfarenheter?

Det finns av allt att döma miljoners varianter på remmar till kameror. Det här är för mig en bra lösning, åtminstone för nu. Och för den här kameran. Och de kommer några fler varianter. 

På återseende//Göran

Hur man tjänar pengar genom att se på TV (och datorn)

Jag har just tjänat 12 000 kronor på att tillbringa några timmar framför datorn och TV ’n. Och möjligen till dels tack vare tillgång till butik där man fysiskt kan hantera kameror.

Alltså, fullständigt oskyddad som jag är när det gäller att kunna stå emot frestelser att skaffa nya fotogrejor, nya kameror och objektiv etc – oavsett jag egentligen är väldigt nöjd med vad jag har för tillfället – har jag snöat in på ny Olympus Pen F. Det är en så läcker kamera, så vacker och stilfull, en perfekt kamera till gatufoto och vardagsdokumentering och med den nya sensorn med 20 mpixel och för att inte tala om att skärmen går att vinkla ut i alla riktningar etc etc… Och då är jag inte ens särskilt imponerad av att den ser ut som originalet från 1960-talet, så nostalgisk är jag inte. Men designmässigt en fullträff, och eftersom jag är ett Olyfan och byggt min kamerautrustning på m43 med objektiv och allt annat, plus att Pen F ser ut att passa till den typen av fotografering som jag ägnar mig åt mest så har det varit väldig svårt att stå emot.

Men som den fotonörd jag är ingår det att undersöka noggrant. Så jag gick till butiken och klämde på kameran och blev inte helt övertygad. Nog kändes den bra, och den var lika snygg i verkligheten, men det fanns några tveksamheter. En av dem är att jag tittar i sökaren med vänster öga. Sökaren sitter längst till vänster. Det innebär att jag hela tiden skrapar näsan mot skärmen. Ingen stor sak, kanske, men inte optimalt.

Nästa steg blev att kolla nätet. De flesta utvärderingar prisar kameran i mångt och mycket, särskilt när det gäller hur den ser ut, men alldeles för många, och särskilt flera på Youtube kritiserade autofokusfunktionen, där det visade sig att följande autofokus, bland annat, inte var särskilt pålitlig, och markant sämre än hos flera liknande kameror, inte minst jämfört med andra Olympusmodeller. Nu borde det inte vara hela världen, men bara att veta känns surt, och dessutom ingår den funktionen i mitt fotograferande, åtminstone ibland.

Så, ett noggrant överslag av situationen: Vill jag ha kameran? Behöver jag den, egentligen? Kommer jag att kunna låta bli att irritera mig på autofokusfunktionens tillkortakommande? Tillför den mitt fotograferande något väsentligt?

Här överväger faktiskt nej-svaren. Om jag ska vara ärlig. Och spiken blev när en ansedd photoreviewer sa i jämförelse med Panasonic GX 8: -The Pen F feels the better camera but isn’t, the GX 8 doesn’t but is. Jag har aldrig tänkt att skaffa en GX 8.

Så jag väntar ett tag till, och använder det jag har, och som jag är nöjd med. Och så gick jag in på E-bay och beställde några vristremmar, något som jag faktiskt både vill ha och behöver till mina kameror som jag har. Det blev direkt mycket billigare, med en alltså massiv förtjänst. 

Men visst är den vacker. Synd på så rara ärtor ändå.

(Bilden hämtad från Olympus hemsida. Fick rådet att detta kunde vara möjligt utan att inkräkta på upphovsrätt eller liknande, kan snarare ses som reklam)

På återseende//Göran

Utstyrsel och utrustning för utställning

Finessen med systemkameror är ju att man kan byta objektiv och sålunda hitta rätt brännvidd för de motiv man är ute efter. Men ibland fastnar man med samma objektiv, bara för att det är så bekvämt, för att det ändå är lite besvärligt att byta, för att det passar bra för det man fotograferar och för att det är så skarpt och i övrigt behändigt. 

Jag har fastnat för (och med) Olympus objektiv 17 mm f/1,8 som numera i stort sett ständigt sitter på min Olympus OM D E-M10 mkII, dvs som vore det nästan en kompaktkamera med fast objektiv. 

En - och jag har sagt det förut - underbar kombo för vardagsfotografi, för gatufoto och inte minst för att ta bilder när man går på olika utställningar, eller hemma i familjesammanhang. Och eftersom det är den mesta fotograferingen jag gör för närvarande är det den utrustningen som gäller. Synnerligen behändig men med mycket kraft i kameran och underbar skärpa hos objektivet. Har varit lite tveksam, särskilt i början av det här objektivet när det gäller bildvinkeln, tidigare mest van vid motsvarande 50mm som fast normal, men när jag nu kört med det här och vant  mig, så föredrar jag det.

Men lika väl som det är viktigt med rätt utrustning när man till exempel går på utställning så gäller att ha rätt utstyrsel, av allt att döma. 

Millesgården augusti i år, utställning med Josef Frank; formgivare och mönsterkonstruktör. Välkända, nästan lite svulstiga mönster med stora blommor etc, i en tid som egentligen ville ha vitt och rent och avskalat, som jag minns det. Det känns ändå tidlöst, nu när man ser det i ljuset av åren som gått. 

På återseende//Göran

Barcelona från ett busstak

Innan vi nu åker hem från Spanien för den här gången har vi tillbringat några nätter i Barcelona.

Jag har aldrig varit här förut, och frågan är ju då hur man tar sig an en 3-miljonersstad för att få ut det mesta och det bästa på i stort sett en kväll och en dag - det verkar ju orimligt .

Men svaret är lika enkelt som elegant, och består av minst två delar: 1. Det går naturligtvis inte. Stan är för stor, det finns för mycket att se, man har inte skuggan av en chans att hinna med någonting egentligen. 2. Man tar bussen. Dvs de här turistbussarna med två våningar som åker runt på bestämda rutter och som man kan gå av när man vill och hoppa på igen och fortsätta.

De här bussarna är fantastiska. De åker till de ställena som är intressanta. I hörlurar berättar en guide på alla språk om de speciella platserna och byggnaderna och erbjuder i övrigt intressanta detaljer om historia och särskilda kännetecken etc. Man hoppar av när man vill, kan strosa omkring och hitta pittoreska torg, mysiga och genuina matställen, se de mäktiga kyrkorna och gamla katedralerna, ströva omkring i hamnområdet och insupa atmosfären i spännande stadsdelar och beundra alla byggnader som bär Gaudis signatur innan man hoppar på igen.  Och på några timmar har man betat av stan, skannat den liksom och så har man plötsligt ett hum om vad det handlar om. Sen kan man ta stan i etapper, när man vet mera. Och man hinner ändå gå La Rambla upp och ner och vara del av den speciella stämning som råder där, ta en öl eller en cava på någon av de oräkneliga utomhuscaféerna innan man kommer hem till hotellet. Man hinner till och med gå och se en härlig flamencoshow.

Och hur dokumenterar man bäst en stad som är så stor, där det finns så mycket att se och fotografera. Egentligen skulle man behöva lång tids vistelse här för att åtminstone komma lite närmare än bara skumma på ytan. Men, lite rapsodiska bilder blev det ändå.

Några interiörbilder från en av stadens dryga 40 saluhallar, här längs La Rambla.

Stadens polisfordon, väldigt behändigt.

En av de många byggnader som bär Gaudis signatur. Jo, vi såg den heliga familjens tempel också, men bara utifrån. Det är för mycket folk, för långa köer för att kunna ta en närmare titt så här. Nästa gång. 

Ett av de pittoreska torg med små mysiga kaféer och fantastiska bakverk man kan hitta lite varstans, här i den norra delen av stan.

Och läckra detaljer överallt, exempelvis som här på en bänk vid en busshållplats

Och en cava och lite oliver vid ett café på La Rambla....

 Till slut kan man konstatera att Barcelona är en fantastisk stad, med en härlig stämning och så mycket att se och uppleva. Och så är det fortfarande varmt och skönt att strosa omkring på gatorna, även sent, i slutet av oktober. Hit vill man gärna tillbaka. 

Alla bilderna med Olympus Om D E-M10 mkII och mZuiko 17mm/1,8. En - jag har sagt det förut - underbar resekombo, jag blir fortfarande imponerad av det lilla objektivets prestanda. 

På återseende//Göran