Musikens makt

Musik är kärlek.

Musik kan vara intressant men också tråkig och intetsägande.

Musik kan vara både inspirerande och sövande

musik kan vara stödjande och tröstande - musik är ofta en förstärkare av känslor

musiken skapar känslor

musik kan vara irriterande men musiken kan också få dig att dansa

musik väcker minnen men hjälper dig också att leva här och nu,

för dig själv eller tillsammans med andra.

Musik är kärlek.

Stockholm City Voices, en av världen bästa a capellakörer hade genrep i onsdags inför de nationella tävlingarna i barbershop inom kort. Det blev en magisk afton. 

Chili Treat Quartet

Twist Quartet

Och alla vi som sjunger i kör vet ju vad sången och musiken gör med oss, hur bra vi mår av den och vilken häftig upplevelse det är att göra musik tillsammans.

Och i sådan här sammanhang är 75mm/1,8 helt suveränt. Det blir inga riktiga översiktsbilder, men man kommer nära från håll så att säga, och fokuseringen och skärpan förvånar mig fortfarande. 

På återseende//Göran

Konsertfoto med min 75:a

Eller kanske inte riktigt konsert, lite mer åt uppträdandehållet. 

Det är snart barbershoptävlingar för den kvinnliga delen av barbershopvärlden, i Sverige och världen över. Kvartetterna brukar åka runt och uppträda hos de olika barbershopkörerna, för att skaffa sig rutin och erfarenhet, för att testa sin tävlingslåtar och tävlingsnerver inför en större publik (än familjen). Vi barbershopnördar är samtidigt både den bästa och den svåraste publiken att uppträda för - vi är väldigt artiga och positiva och uppmuntrande mot varandra, samtidigt som alla vet att vi som publik är kunniga och kritiska, man kommer inte undan med minsta falska ton, minsta miss i fraseringen eller framförandet. Men vi applåderar som galningar och det är väldigt roligt att bli applåderad, ju. 

Själva uppträdandet ägde rum hos oss - vi är alltså barbershop- och showkören The Entertainmen - i vår replokal i Årsta Teater. Ljuset är katastrofalt, med en gul/rödaktig timbre från tegelväggarna, och bakgrunden är minst sagt rörig, eftersom vi ställer upp våra gradänger längs lokalen istället för mot scenen när vi repeterar och sjunger. 

Så det här skulle vara ett gyllene tillfälle att köra mitt Olympus 75mm/1,8 på OM-D EM-10 mkII, och det var det. Det fanns gott om plats att zooma med fötterna, och jag behövde inte gå mer än till 800 i ISO för att få en acceptabel slutartid. 

Kvartetten Chili Treat

Och en snapshotporträttbild av en av tjejerna.

Det är lätt att tycka om det här objektivet, även om det inte alltid är så lätt att använda, brännvidden är lite knölig faktiskt. Till "riktiga" konserter kan det säkert var helt toppen. 

På återseende//Göran

Om man inte fotar manuellt är man väl ingen bra fotograf, eller?

Den tekniska utvecklingen av kameror har varit väldigt stor, från ett hål i en låda med möjligen en glaslins via möjligheter att själv kunna påverka hur mycket ljus som ska komma in, hur fort slutaren ska stänga etc till dagens elektroniska vidunder där allt kan skötas automatiskt (om man vill, eller vi kan bestämma helt själva också).

Samtidigt är det ju inte minst en personlig utveckling i fotograferandet att ju mer man lär sig om förhållandet mellan de olika exponeringsparametrarna, desto mer vill man styra själv, utan automatik – man vill ju som bildkonstnär själv ta kontrollen över sina bilder med verktygen som finns.

PASM-ratten finns på de flesta kameror idag som är någorlunda avancerade, där framförallt M-läget, det manuella läget där man ställer in slutare och bländare själv oberoende av varandra i någon mån, ger fotografen högst status och är ett tecken på skicklighet och kunnande. Om man därtill ställer in avståndet själv, alltså manuell fokus är man väl riktigt duktig(?).

Hittade det här blogginlägget nyligen: http://erickimphotography.com/blog/2016/04/18/in-favor-of-p-program-mode-in-photography/#more-28541. Författaren är en erkänt duktig och känd framförallt gatufotograf. Hans blogg är direkt värd att läsa och följa, och det här blogginlägget tycker jag var synnerligen intressant.

Hans tes är att det dels finns en fullständigt onödig status i att jobba manuellt relativt att använda sig av kamerans automatik men också och kanske främst (vilket är det intressanta i sammanhanget) - att det tekniska, och här alltså inbegripet de manuella inställningarna, kommer i vägen för motivet; vi ser inte bilden för allt runt omkring det här med inställningar avbländare och slutare, exponeringsvariabler- och dynamik, utbrända högdagrar respektive igensotade skuggor etc. För bloggförfattaren är bilden eller motivet det viktigaste, förmågan att ha kameran så klar och beredd att han inte missar det avgörande ögonblicket – the decisive moment - som annars går förlorat i allt skruvande på kamerans inställningsrattar, dvs han utnyttjar kamerans automatik i främst P (program) – läget.  

Mycket av våra diskussioner i fotograferingen är tekniska frågor. Det handlar förstås om våra grejor, hårdvaran, våra nya kameror med alla de nya finesserna, inte minst nya algoritmer när det gäller autofokusen etc, men också det tekniska runt exponeringsvariablerna, våra inställningsalternativ, men spelar det egentligen någon roll? Kan en bra bild innehålla oskärpa, utbrända högdagrar, variationer i skärpedjup etc och ändå vara en bra bild? Eller tappar vi den bra bilden, vi ser den inte,  på grund av just oskärpan eller de igensotade skuggorna?

Sen är det klart att det finns situationer när man kan bestämma själv, där man vill uppnå särskilda effekter, och där man inte är så beroende av det avgörande ögonblicket. Men ändå intressanta tankar. Själv har jag sett det som en utveckling i mitt eget fotografiska kunnande att använda mig av manuella eller semimanuella inställningar (M resp fra A-läget). Samtidigt använder jag mer och mer mobiltelefonen, och där ställer jag inte in ett jota…

Bägge bilderna A-läge, dvs bländarprioritet - viktigt med stor bländaröppning pga ljuset. Och med Olympus 75 mm F1,8 - det är i sådana här lägen det här objektivet kommer till pass.

På återseende//Göran

Lite information från Nyköping

Är som vanligt i Nyköping sista helgen i april - det årliga evenemanget med SNOBS' barbershoptävlingar (SNOBS=Society of NOrdic Barbershop Singing). Nyköping är sig likt, utom att det är en stor internationell matmarknad på torget, som alltså enkelt sopar undan alla lunchproblem som man eventuellt skulle kunnat ha. Mat- och grilldoften konkurrerar med ostar, salami, korvar och sötsaker - det finns allt, från hela världen. Jättetrevligt. Och ofta jättegott.

På återseende//Göran

Lite mer med nya objektivet, Olympus mZuiko 75mm F1,8

Blir mer och mer förtjust i mitt nya objektiv. En fröjd att hantera, väl byggt men ändå inte för stort eller för tungt. Passar bra till och med till den lite mindre kameran - OM-D EM-10 mkII - men sitter alltså som en smäck med perfekt balans på den lite större, dvs OM-D EM1. 

Fokuseringen sker blixtsnabbt, behöver aldrig tveka, och inte ens vid sämre ljus jagar den nämnvärt i sin fokusering. Det blir en rätt bra bokeh, åt det krämiga hållet och jag har inte märkt någon större skillnad i skärpa vid olika bländare, den ter sig lika skarp även vidöppen. Och skärpan är något av det bästa jag sett (förutsatt att fokuseringen sitter), nästan obehagligt detaljrik ibland, särskilt om man förstorar. Den sköter sig också bra med solljus, inga större överraskningar ens vid motljus.

I ärlighetens namn ska ändå nämnas att den i någon mån emellertid är begränsad. Man behöver vara en bit ifrån, eller ha rum för att backa, det lätt tajta utsnitt annars, vilket blev tydligt på Tårtan. Emellertid fick jag tillfälle att testa det i sammanhang där den passar bättre, nämligen konsertfoto. 

Min kör hade igår ett extrarep inför helgens barbershoptävlingar. Jag satt på en av de främsta raderna och tog bilder dels upp mot gradängerna, dels bakåt bland grabbarna som satt och lyssnade (vi körde mycket stämvis, två stämmor i taget). Ljuset lite halvdåligt, fick skruva upp ISO till mellan 1000 och 1600 och i övrigt förlita mig på att folk satt still och att IBIS fungerade. 

En ny känsla; på det här avståndet van att skruva på zoomringen, men nu alltså fast brännvidd 75 mm dvs motsvarande bildvinkel 150 mm relativt fullformat (24x36).

På återseende((Göran