Valborgspresent och brasa - eller allt var enklare förr

Först: Fick tillbaka min kamera från Olympus idag. Hade saknat den, så det kändes som en present. Gummigreppet, eller nåt slags konstläder, hade släppt i ett hörn. så jag gick till affären och frågade - även om jag hade onda aningar om att det aldrig skulle gå - om de hade något bra lim. Men de slet in den direkt, skakade på huvudet och skickade den bums till Olympus (var nu serviceverkstaden finns). Nu kom den tillbaka, med ett "personligt" brev från min personliga olympustekniker om vad man hade gjort och med försäkran om att den hade behandlats med största omsorg, "precis som den var min egen". Gummigreppet hade alltså bytts ut bytt ut, men inte nog med det. Dessutom hade  man uppdaterat den med den senaste firmware och gjort slutkontroller vilket bland annat innebar att man hade tagit några testbilder för attt se att allt var OK. Jag fick en ny kamerarem också

Så långt var allt bra. Och trevligt att man uppenbarligen tar även banala reparationer på allvar. Men, fundersamt att det inte går att göra nånting själv numera utan att riskera garanti etc. Borde ju ha kunnat vara en baggis att själv limma fast det lösa hörnet. Och så var mina gamla inställningar borta, förstås, så nu har jag igen suttit med kameran och letat efter i manual och på nätet hur man fick tillbaka de tidigare. 

Teknikens utveckling, på gott och ont. 

Och så är det valborgsmässoafton idag. Med brasa förstås, fastän jag missade talet och sången, hade i alla fall med mig "nya" kameran. Men först sill och potatis, och en pilsner och en lille en. Trädgårdsarbete på dagen, påtade ner några frön i mina nya pallkragar, så får vi se. Möjligen både fotomotiv och nåt gott att lägga på tallriken på sikt. Spännande. 

Mycket folk, många barnfamiljer. Lustigt att elden alltid är så intressant och har så stort symbolvärde. Men den är ju så direkt ursprunglig för vår överlevnad.

Och en brasa som varit mer magnifik, men som dög bra ändå. DEt regnade ju inte i alla fall som väderlekstjänsten hade lovat...

På återseende//Göran

Inte bara körsbär

Och inte heller i Kungsträdgården. Magnolia som blommor är också praktfullt, kanske särskilt med körsbärsblommorna som fond, helt kommer man ju inte undan. Den här magnolian hittade jag bakom Culturum i Nyköping. 

Det är lite mäktigt vad viktiga alla sådana här vårtecken är för oss, ljuset som kommer mer och mer, färgerna som börjar utvecklas och fåglarna som sjunger. Hur det än är har det varit en lång och kall vinter, och känslan av pånyttfödelse är påtaglig. 

Och mobiltelefonens kamera fick tjänstgöra i brist på annat. 

På återseende//Göran

Näst lukten av nyuppackad hemelektronik

är möjligheten att fritt botanisera bland, och klämma och känna på olika fotoprylar det bästa en prylnörd vet. 

Vi hade besök i fotoklubben ikväll av en representant från en stor och känd grossistfirma i bland annat fotobranschen. Han kom fullpackad med objektiv och stativ och andra grejor som vi diskuterade och fick känna och klämma på. Olika för- och nackdelar med olika sorters prylar ventilerades, och diskussionen var minst sagt intensiv. "Kolla här på den här sjuttitvåhundrantvåkommaåtta - skarp ut i hörnena på full öppning". "Ja, men tung, C har en sjuttitvåhundrafyra som väger hälften". "Är den här bara för APS-C?" "Finns den bara för ? Eller N?" "Finns det nåt enben som man kan ha som vandringsstav?"

Och sen frågan som knäckte: "Vad kostar det här objektivet?" Och man riktigt såg hur det fiktiva snålvattnet rann, och hur habegäret lyste i ögonen...

En kanon? Nåt man skjuter med?

En sån vill jag ha...

Olika ben. Och fötter. 

Tur att inte stora börsen var med. Och att han inte tog kort. Och att jag har Olympus som de här grejorna ändå inte passar på. 

Och de där bären är ju ändå sura, eller hur?

På återseende//GöranR
 

Rysk påsk

Man har, när det gäller högtider, en något annorlunda tideräkning i Ryssland. Så nu är det alltså påsk där. Rutinerna runt påsken och maten är ju förstås också annorlunda. Bland annat äter man en sådan här kaka, en påskkaka - kulitj (кулич) - där traditionen bjuder att man bakar flera och ger bort till släkt och vänner. Vi har fått vår enligt den traditionen, av den ryska tant som vi köper pelmener av. Kulitj är en slags rysk sockerkaka, ibland med saffran, eller vanilj. 

Så vi har flera högtider hemma, även om vi inte alltid är så ortodoxa, var sig det gäller våra sven ska traditioner eller de ryska. 

Vi får väl se hur den smakar - har inte vågat skära i den ännu. 

Så glad rysk påsk, och på återseende//Göran

Bufo Bufo

Eller, den vanliga svenska paddan. Det är vår, och det betyder lektid, vilket betyder aktivitet, vilket i sin tur får oss fotografer att ta oss till de sjöar, tjärnar och smärre vattendrag där paddorna bor för att fotografera dem. 

Utrustning som krävs: Gummistövlar, överdragsbyxor (helst vattentäta, typ GoreTex eller liknande) samt dito jacka. 

Utrustning som var för handen: Vanliga kängor, jeans och i och för sig en bra och nästan vattentät jacka. 

Så, jag har fått tvätta jeans idag....

Men, det var det förstås värt. Vi var några stycken från fotoklubben, en av oss hade varit här många gånger förut. När vi väl började se paddorna var de överallt. Och de gällde att komma ner till deras nivå. 

Först en översiktsbild. Så här ser habitatet ut, dvs där de bor.  Sen följer bilder på gänget.

Både i och ovan vattnet.

Som urtidsdjur...

I såna här lägen är det bara roligt att vara ute i det vackra vårvädret och fotografera. Vardagen i övrigt är långt borta, tiden går fort och jag kände mig bara lycklig att få vara där. 

På återseende//Göran