Fågelskådning i stan eller längs strandpromenaden

Phalacrocora cidae, skarven eller cormorant, är faktiskt släkt med pelikanen, vilket man möjligen kan se. Jag vet inte om den är samma hatobjekt här i Spanien som hemma i Sverige, där den sägs äta upp all fisk och ödelägga sin omgivning. Emellertid är den rätt fin att se när den sätter sig för att torka och breder ut sina vingar.

Här satt den precis utanför själva strandpromenaden, på en utskjutande betongbrygga.

 Men de var flera som satt här i solen.

Lunch.

Som hemma; man ser många som fiskar från kajerna, men man ser sällan nån som får nåt.

Gatumusikanterna är universella. Tiggeriet finns också här i Spanien. Så dåligt som flera av de här spelar, undrar jag om inte detta är en annan form av rent tiggeri. Men, just den här killen var glad,  och spelade dessutom rätt så bra.

Och medelhavets vågor slår med kraft emot stränderna, och bildar intressanta fontäner.

På återseende//Göran

Lunchdramatik!

Så, här kommer ytterligare ett av mina små triviala vardagsbetraktelser, illustrerade med foto.

När man är på annan ort gäller inte längre de vardagliga bekymren eller rutinerna. Det blir en annan rytm, ett lite lugnare och mer avslappnat sätt att tillbringa dagarna. Exempelvis är det nu de långa promenaderna som gäller, och att i samband med dem kunna sätta sig på en gatuservering i solen, i lä, och njuta av en lätt lunch och en kall pilsner, titta på folk och ha kameran uppe "om det skulle bli nåt".

Här är just en sådan situation. Där katten ligger är det direkt i solen, det är lä och sannolikt ganska varmt och skönt, ett perfekt ställe för en katt alltså. Det finns gott om sällskapshundar här, och den här lilla gynnaren var lös när han plötsligt fick syn på katten. Han skällde våldsamt, men verkade samtidigt osäker hur han skulle förhålla sig till katten, som ju bara låg där och jäste, synbarligen helt obekymrad om hundens dilemma. Detta störde uppenbarligen den lilla hunden till den grad att han till slut, efter några avslutande skall, smet undan, på ett sätt som om han ville visa att han egentligen inte brydde sig, ändå. Och katten låg kvar. 

Inte fullt så avlägsna fåglar (i alla fall en)

Och mitt i stan satt, eller snarare stod, den här hägern. I vattenbrynet, i närheten av stadens centrala badstrand, precis bredvid strandpromenaden. Jag har sett den förut här i krokarna, så den kanske bor här. 

Den trippade lite försiktigt när vågorna slog in - det blåste ganska mycket och vågorna var tunga emot stranden. Måhända det sköljs in lite extra mat från Medelhavet i sådana här lägen?

Men så ruttnade den, sannolikt på mig som kom närmare och närmare (jag blir aldrig någon bra Bruce Gilden), och flög iväg. 

På återseende//Göran

Årstidsreflektioner. Och avlägsna fåglar.

Under sommarutflykter i de norra delarna av Sverige, på jakt efter nya fiskevatten och flugfiskemöjligheter har vi ibland kört förbi vintersportorter, som i skenet av sommaren tett sig väldigt övergivna och undantagna. Det blir en nästan sorglig känsla att se de stängda kioskerna, de stillastående liftarna utan liftkorgar, och tomheten fjärran från allt liv och rörelse vi vet förekommer på vintern. 

Samma gäller i hög grad sandstränderna, badstränderna. Det finns en särskild sorts tomhet och övergivenhet över dem off season, som om de egentligen är ämnade till något annat och större, men nu får ligga där, ödsliga och sparsamt befolkade av påbyltade människor på sin dagliga promenad, med lek- och sportattiraljer som kräver ett annat klimat, ett helt annat liv med badande människor under sina solparasoller. 

Här är det nu februari. Solen skiner visserligen, men det är bara 12-13 grader i solen, och det blåser nästan halv storm. 

Så till de avlägsna fåglarna: Torrevieja ligger emellan Medelhavet och två stora saltsjöar, Laguna Salada de Torrevieja och Laguna Salada de La Mata. Här bildas ett mikroklimat som sörjer för viss temperering, både sommaren och vintern, med många soltimmar och ett behagligt klimat i sig. De här sjöarna är också tillflyktsort för vanliga flyttfåglar från Sverige. Så till exempel häckar tranorna här under vintern, innan de på våren flyger norrut och kan fotograferas vid Hornborgasjön. 

Men, eftersom de är här nu, och jag är här nu, tänkte jag att de också skulle kunna fotograferas här, vilken tanke dock gick om intet. Man kommer ner till sjöarna bara vid särskilda ställen, där man har ordnat med observatorier, gömslen och utsiktstorn. Det är jättefint arrangerat, bara att fåglarna föredrog att vara någon annan stans, lite längre bort där jag visserligen kunde se dem, men inte nådde dem med mitt 35-100-objektiv i m43-tappning (motsvarande 70-200).

Här borta fanns alla fåglarna. De skarpsynte anar faktiskt en fågel strax till höger om mitten, men bättre än så blev det inte. 

Nå, det kommer fler tillfällen. Tills dess - på återseende//Göran

Borgar för säkerhet - lite kultur

Åker man bara några mil inåt landet från den spanska Costa Blanca, hamnar man bland bergen och alla de små och större städer och byar som finns där. Det är ofta spännande områden, med borgar på snart sagt varje bergstopp, med de gamla städerna klättrandes på bergssluttningarna under borgen, med en massa blandningar av arkitektur som beror på alla som varit där och haft makten; kartager, fenicier, araber, romare etc etc.

Borgen i Villena, som en sagoborg. Högt  upp på berget. Klart att det fanns grad av säkerhet i detta, svårt att komma upp, lättare att försvara. Hade till och med lite svårt att komma upp idag, att klättra i alla trappor. Undrar hur de gjorde med matkassarna på den tiden...

Bergen anas precis bakom kreneleringarna. Väl bibehållet, väl vårdat. 

Borgen i Novelda, lite söderut. Här bredvid kyrkan, med drag av Gaudi. 

Bergen här är mäktiga, och finns runt om hela synfältet. Här syns också den stora motorvägen till Madrid.

Lite längre söderut, strax söder om Murcia ligger en by som heter Mula. Den är ett mischmasch av olika stilar från olika epoker, med smala gränder mellan husen som klättrar på bergssluttningen, och där ibland de gamla husen ligger vägg i vägg med nyare arkitektur (även om det nyare huset inte syns här).

Och kyrkor överallt. Just här var ett äventyr att ta sig fram, man fick faktiskt klättra bland gränderna.

Till sist utsikten över den bördiga slätten, och de gamla tegeltaken. Och kyrkorna.

Spaniens infrastruktur är av hög kvalitet, med massor av fina, breda och lättkörda vägar, som en rest av de goda tiderna med mycket EU-pengar. Skyltningen är föredömlig, och det är lätt att hitta. Och det finns restauranger och caféer och barer överallt. 

Vädret uppe bland bergen slog om en smula; det blev kallare - ner emot 10 grader - och det blåste och faktiskt regnade en smula. När vi kom ner till kusten igen var det emellertid solsken och 15 grader i skuggan (motsvarar runt 20 grader i solen), så ordningen var återställd.

På återseende//Göran