Och snart är det väl ändå vår?

Åtminstone börjar man se de första vårtecknen på stan. Eller finns det något säkrare än när folket börjar ta med sig maten ut och gassar sig  i (den fortfarande ganska bleka) vårsolen?

Och så några reflektioner om Alla Är Fotografer: Det är viktigt att prata om Bilden! Det är egentligen inte lika viktigt att diskutera vare sig bländare eller slutare eller ISO eller ens kameramärken och siffrorna efter kameranamnet. De diskussionerna ser vi och hör vi till leda. Och vi blir inte bättre fotografer för det. 

Däremot, att reflektera över bilden ur ett känslomässigt perspektiv, att försöka ta bilder som berör, bilder som betyder något och är ett resultat av att man funderat och försöker ha med erfarenheter och minnen gör oss möjligen till bättre fotografer. Och då behöver man inte kalla det för konstbilder, det räcker gott och väl att man är seriös i sitt uppsåt och inte bara letar efter något klatschigt snap shot man kan finna på gatan.

Jag måste erkänna att jag inte är särskilt bra på den här sortens fotografi. Jag försöker, men når inte ända fram. Jag tycker det är svårt, och är djupt imponerad av hur Rheborg respektive Schyffert har löst sina uppgifter. 

Programmet når längre och längre och blir bara mer intressant enligt min uppfattning.

På återseende//Göran

Vi är alla fotografer, fast olika

Alla är fotografer är igång igen. Och lyckas, precis som förra omgången, att röra upp känslor, uppenbarligen särskilt hos oss som fotograferar. Intressant, faktiskt. Jag fick se det första avsnittet i kväll.

Det är inte mycket, snarare väldig lite fototeknik i programmet. Vill man lära sig fotografera är det nog inte rätt program. Eller, kanske det är just det ändå. För visserligen inte ett ord om bländare och slutare, inga diskussioner om brus och högt ISO, inte ens begreppet skärpedjup var med. Och det stör alldeles klart.

Men, det handlade om något som egentligen är mycket viktigare, dvs bilden, själva idén med vad vi fotograferar; hur vi ser bilden beroende på vilka vi är, vad vi tycker, vad vi har med oss i bagaget i form av erfarenheter och kunskap etc. Och det är intressant.

Första avsnittet med Genusfotografen och Emilia Bergmark Jiménez handlade om hur vi har så lätt att falla i de vanliga fällorna med fördomar som vi kanske inte ens är medvetna om. Det blir emellertid viktigt när vi fotograferar, hur vi ser och hur vi framställer. Frågan blir också större när det kommer till diskussionen varför vi fotograferar, och varför vi tar de bilder vi tar. Man ser det klarare kanske i reklamvärlden, där stereotyperna frodas, men det finns också sannolikt i vårt vardagsfotograferande hur vi väljer att ta bilden och vilken bild vi tar. 

En sån här bild till exempel, från Saigon; kulturkrock, som speglar min förundran över sättet att leva, på ett vis som är helt otänkbart i min kultur, och hur kameran åker fram för att dokumentera och minnas (kanske finns det nåt gendertänkande här också i hur personerna framställs, men det undgår mig just nu). Men vad säger bilden mer, om mig till exempel?

Jag kommer att försöka se kommande avsnitt av serien, jag gillar konceptet.

På återseende//Göran

Fotografering med objektivlocksobjektivet

Så jag tog med mig mitt objektivlocksobjektiv på min EM-5  på en lunchpromenad på Liljeholmskajen i Stockholm.  Det var gråväder, med ganska tunga moln, där man ändå kunde se solen lysa igenom korta stunder (som jag missade). Kallt och lite ruggigt som det gärna blir med temperaturer bara strax över nollan så här framåt vårkanten, utan någon snö som isolerar eller lyser upp. 

Liljeholmskajen, eller Årstadal, är ett tämligen nybyggt område. På ena hållet är det bostäder, restauranger och affärer, åt det andra hållet är det arbetsplatser, restauranger och lite färre affärer. Det finns ganska gott om öppna platser med olika typer av konstverk, men inte några riktiga grönområden eller parker, vilket är synd och en klar planeringsmiss. Kajen erbjuder emellertid en trevlig strand- eller snarare kajpromenad, som flitigt utnyttjas, året om som det verkar. 

Nästan det första som mötte mig var dessa tre frodiga damer, som möjligen solade sig.

En liten japansk trädgård som försöker övervintra.  

Några böcker utslängda på gatan, symboliserande - ja vadå? Kunskapsföretag kanske?

Några cyklar som var lite slarvigt parkerade utanför en marina med övervintrande båtar.

Långa härliga träbryggor längs kajen, som gjorda för att sitta och gotta sig i solen. Lite glest idag, dock.

En spegelselfie till sist, i ett av de installerade gatukonstverken. 

Lite tveksam känsla till objektivet. Kameran blir diskret, och nästan fickvänlig, men jag saknar att ställa in, fokusera och exponera. Och, kvaliteten lämnar en del över, tittar man närmare är skärpan inte så häftig. Men, jag kommer att fortsätta med det. Har en tanke om att det möjligen kan vara ett fotopromenadsobjektiv. Kanske man får programmera om sina preferenser.

På återseende//Göran

Borgar för säkerhet - lite kultur

Åker man bara några mil inåt landet från den spanska Costa Blanca, hamnar man bland bergen och alla de små och större städer och byar som finns där. Det är ofta spännande områden, med borgar på snart sagt varje bergstopp, med de gamla städerna klättrandes på bergssluttningarna under borgen, med en massa blandningar av arkitektur som beror på alla som varit där och haft makten; kartager, fenicier, araber, romare etc etc.

Borgen i Villena, som en sagoborg. Högt  upp på berget. Klart att det fanns grad av säkerhet i detta, svårt att komma upp, lättare att försvara. Hade till och med lite svårt att komma upp idag, att klättra i alla trappor. Undrar hur de gjorde med matkassarna på den tiden...

Bergen anas precis bakom kreneleringarna. Väl bibehållet, väl vårdat. 

Borgen i Novelda, lite söderut. Här bredvid kyrkan, med drag av Gaudi. 

Bergen här är mäktiga, och finns runt om hela synfältet. Här syns också den stora motorvägen till Madrid.

Lite längre söderut, strax söder om Murcia ligger en by som heter Mula. Den är ett mischmasch av olika stilar från olika epoker, med smala gränder mellan husen som klättrar på bergssluttningen, och där ibland de gamla husen ligger vägg i vägg med nyare arkitektur (även om det nyare huset inte syns här).

Och kyrkor överallt. Just här var ett äventyr att ta sig fram, man fick faktiskt klättra bland gränderna.

Till sist utsikten över den bördiga slätten, och de gamla tegeltaken. Och kyrkorna.

Spaniens infrastruktur är av hög kvalitet, med massor av fina, breda och lättkörda vägar, som en rest av de goda tiderna med mycket EU-pengar. Skyltningen är föredömlig, och det är lätt att hitta. Och det finns restauranger och caféer och barer överallt. 

Vädret uppe bland bergen slog om en smula; det blev kallare - ner emot 10 grader - och det blåste och faktiskt regnade en smula. När vi kom ner till kusten igen var det emellertid solsken och 15 grader i skuggan (motsvarar runt 20 grader i solen), så ordningen var återställd.

På återseende//Göran

Fika på stan, i solen

Fortfarande bra väder på Spaniens östkust. Solen värmer fortfarande i lä, men luften har fått lite bett i sig. Ännu dock  väldigt likt en svensk normal sommardag. 

Den lilla hunden hade av allt att döma varit med förr. Den låg så stilla, drack sitt vatten i sin skål på bordet, och avvaktade i övrigt. 

Inga problem att ta med sina husdjur på offentliga inrättningar här. 

På återseende//Göran