Like a walk in the park, and a piece of cake

Egentligen  kända amerikanska uttryck för något som är enkelt - men igår blev det verkligen så, bokstavligt talat. 

Stockholm är en vacker stad, och en grön stad, med en myckenhet, för att inte säga mångfald av parker. Det finns gröna områden precis överallt, mitt i stan och centralt såväl som i stadens utkanter. Parkerna och grönområdena varierar också från en liten gräsmatta med några träd till vidsträckta skogsområden. 

En av de mest kända parkområdena är Hagaparken, både för sitt läge vid Brunnsviken och för anknytningen till kungahuset. Det finns ett slott inne i parken, från början en sommarbostad, en extra bostad för kungen, men nu hem för kronprinsessan med familj. Det blev mycket diskussion och skriverier i samband med att huset eller slottet togs i anspråk för Viktoria, eftersom en stor del av parken hägnades in och och sålunda minskade på användningsarean för vanliga människor. Och det dystra stängslet, med övervakningskameror på i det närmaste var tionde meter är väldigt tydligt när man promenerar där, exempelvis på den Hälsans Stig man kan följa. 

Men parken är stor, och ligger vackert vid vattnet, och det var alltså där makan och jag förlade vår lördagspromenad. 

Det var grått på himlen till en början, men det sprack upp efterhand.

Ekotemplet - från början en slags utematsal för den kungliga familjen. Nu av allt att döma en populär plats om man till exempel vill gifta sig. 

Gustav den III's paviljong räknas som en av höjdpunkterna i den svenska konsthistorien. Det var här han hade förfest innan han gick över till den för honom så olycksaliga festen och maskeradbalen på operan 1792.

Det var många joggare ute på vägarna och stigarna, bland de promenerande. Men eftersom förutom Ekotemplet också de blåmålade Koppartälten  är ett populärt ställe att gifta sig på stötte vi också på det här sällskapet, av allt att döma försök till nya och djärva grepp för bröllopsfotografen.... Koppartälten från början stall- och förråds/logementbyggnader, nu museum och kafé.

De öppna ängarna och gräsmattorna, med promenadstigar som går kors och tvärs plus de olika byggnaderna är exempel på inspiration från engelska parker vid den här tiden, dvs sent 1700-tal.

Och sen lite streetinspirerat foto, från det trendiga kafeet vid Odenplan som vi fikade på efter vår promenad.

Lite kaffe, en grillad macka och en butterkaka satt fint, även om det var trångt. Så, det blev verkligen en bit kaka efter en promenad i parken. Och så svårt var det inte ;)

På återseende//Göran

Vägen till Medelhavet

kan ta sig många uttryck. Den här vägen är min, ibland, och leder ner till en fullständigt godkänd strand, i det närmaste mitt i stan. Här är sol, här är värme, och även om jag egentligen inte har något emot årstidernas växlingar i Sverige, så är det skönt med solen och värmen. Allt blir så mycket lättare, vilket också kanske beror på att man är ledig. Det gamla uttrycket "att ladda batterierna" håller faktiskt sträck!

Och så är det det här med fotografering då. Ibland känns det som om jag redan tagit alla bilderna, men så inser jag att det ändå är nya situationer, varje gång, även om motiven kan vara desamma. Strandpromenaden är, som ni kanske har sett, en källa till fotografering, och det finns mycket mer. Och jag har, som vanligt, nästan alltid med mig kameran. Idag tog jag och satte på mitt 35-100objektiv, som med m4/3-faktorn blir motsvarande 70-200mm, ett många gånger lagom och direkt användbart brännviddsområde.

Fotbollens universum. Det går knappt att föreställa sig alla möjligheter man har, bara man har en boll och ett någorlunda öppet område. Någon som känner igen de markerade målen? Var egentligen på väg ner för ett kvällsdopp, men blev sittande med kameran istället, roligare att fota, och så blev det för sent.

Snart hemma. Då får det bli höstfärger, om de finns kvar. Här finns inget sånt. 

På återseende//Göran

En kväll på strandpromenaden

Just nu befinner jag mig i en liten stad på Spaniens östkust, Costa Blanca. Det finns här, liksom i många andra spanska kuststäder en fin strandpromenad, med små kaféer, restauranger och affärer av olika slag. På kvällarna särskilt är det en strid ström av människor som går fram och tillbaka, vilket blir ett par kilometer, eller slinker in på någon restaurang eller på något kafé eller bara sätter sig att titta på alla andra som går förbi. Den här staden utmärker sig bland annat för en ganska stor inhemsk turism, dvs spanjorer från andra delar av landet åker hit för att rekreera sig. Säsongen börjar ta slut, så det är bara de tappraste som håller ut. Förutom då alla äldre människor, som inte besväras av plikter i något arbetsliv längre, vilket innebär att så här i säsongens sista skälvande minut strandpromenadens åldersstrata hör de de högre. 

Ett strävsamt par som tar det lugnt och kollar läget.

Ytterligare ett par som lätt skulle platsa i kategorin "strävsamt".

Men som synes inte bara gamla människor. Finns det något mer romantiskt är sånt här?

Alltså för närvarande en lite annorlunda höst. Om någon till äventyrs är lite avundsjuk, så kan jag trösta med att jag snart kommer hem till klimatet i Norden. Men just nu njuter jag.

På återseende//Göran

Och aldrig mötas de två

Man undrar ju...

Med varma hälsningar från ett land där det växer palmer naturligt och man kan äta tomater utan att det svider i mungiporna.

På återseende//Göran

Las Vegas - en återblick

En del av bilderna visade tidigare, men jag har roat mig med att göra ett bildspel, med musik till. En liten berättelse om hur jag såg staden; allt glitter och glamour å ena sidan, men också den andra sidan av myntet med bland annat mer eller mindre trasiga människor som alla försöker överleva på olika sätt i denna anakronistiska stad.

Länken ligger på Youtube. Tips: klicka på "YouTube" nere till höger i listen så kan man se bilderna i fullformat (vilket de tjänar på).

På återseende//Göran