Man ska ha husvagn

Man ska ha husvagn - så är semestern redan klar!
Man ska ha husvagn - det har jag sett att alla har!
Man ska ha husvagn - och stuva in familjen i
Man ska ha husvagn - för då blir man fri

Det händer mycket i trädgården nu. Det är ju semestertider...

Vinbergssnäckan (som jag tror och hoppas att detta är), lär inte vara så farlig för växterna, inte som den spanska mördarsnigeln i alla fall...

På återseende//Göran

Äntligen en utedag

Så idag sken solen. Inte hela tiden, men tillräckligt för att man skulle kunna gå ut utan paraply. Och så blev det. Ut i trädgården, beväpnad med sekatör och planteringsspade efter en tur till den lokala trädgårds- och blomaffären, Norrby Trädgård. Det är en fröjd att bara gå dit. En härlig trädgård som ramar in plantorna till försäljning, och ett litet mysigt kafé mitt ibland växterna för en kopp kaffe, något hembakt eller en macka.

Men hemma blev det sedan lite pyssel i rabatterna, lite komplettering och allmän upphyfsning - det här med blommor och rabatter och trädgård ska man inte ta lätt på, eller fuska bort. Ett vakande öga, ett snabbt klipp med saxen, en kritisk granskning lite här och där,  vilket förstås skulle dokumenteras. 

Digitalis Purpurea eller Fingerborgsblomman, kommer inte varje år. När den kommer brukar den vara överallt, i stor mängd. Den har varit borta några år, men i år kom den här tillbaka.

Min nya ros, Wild Edric, lever hittills upp till förväntningarna och blommar på så mycket den orkar. Det här med rosor har inte varit min starka sida tidigare, vi får se hur det går nu.

Rosa Helena har närmast börjat explodera med blommor, det kommer nya knoppar som slår ut hela tiden. Och den doftar ju så gott också. 

Till sist dagens skörd. Egenplanterade frön i min pallkrageodling som blivit något, rädisor och salladslök! Blir gott i salladen till det grillade, lite senare. 

På återseende//Göran

Ökenvandring – naturens underligheter

En dag under vandringsresan i Spanska Baskien vandrade vi i nationalparken Bardenas Reales, ett ökenliknande område, eller snarare halvöken strax söder om Pamplona. Det är ett väldigt intressant stycke natur som bildats genom först årtusendens sedimentering och sedan erosion, där olika hårdhetsgrader på avlagringarna har bildat underliga mönster och bergsformationer. Det har blivit djupa raviner, och de här typiska platta bergen - Table Mountains (taffelberg) som är så karakteristiska.

Det är ett relativt välbesökt område, trots att det är kalt och kargt och varmt, det finns flera utmärkta leder att gå och det finns gott om information både om och i området. Det finns emellertid inte några bekvämlighetsinrättningar, inga kiosker eller andra tecken på civilisation, vilket är skönt, man får behålla en illusion om orörd natur.

Jag märker att bilderna vinner väldigt mycket på att förstoras!

Och stället används också till annat än att bara gå och titta. Här kom två motorcyklister farandes efter en bil, där det i bakluckan satt folk som fotade och filmade. Det var ju ändå effektfullt - undrar om det skulle bli någon reklamfilm eller liknande.

På återseende//Göran

När man får oväntat besök

är det inte alltid Gevalia man tänker sig bjuda på. Ibland är myror eller små marklevande insekter betydligt intressantare, tydligen.

Återigen besök av gröngölingen, som jag faktiskt sett tidigare även om det var ett tag sedan. Ändå roligt, den är ju så spektakulär med sin storlek, sina färger, och att den inte är så trädtrummande fastän den är en hackspett, utan söker sin favoritföda, myror, i marken. Dessutom gillar den trädgårdar av allt att döma.

Uppenbarligen en hane, vilket man kan se på det röda strecket under ögat. Honornas är enfärgat svarta. (Rättat jämfört med tidigare inlägg/G). 

Med sällskap av den lokala koltrasten.

På återseende//Göran

Arbete i trädgården

Lite fortsatta tankar om det här med trädgård, att vara i trädgården respektive trädgårdsarbete

I vårt moderna samhälle skiljer vi väldigt tydligt mellan arbete och fritid = tid som är fri från arbete. Jag har en känsla av att detta emanerar från industrialismens början. Dessförinnan, exempelvis i det gamla bondesamhället, tänker jag mig, fanns ingen klar skillnad mellan ”arbete” och ”annan tid”, man gjorde saker som behövdes göras i livet, och däremellan gjorde man något annat eller inget alls.

Men hur kommer det sig så att vi arbetar på vår fritid, exempelvis i trädgården, med trädgårdsarbete? I någon mån ingår här element som, med modernt tänkande, faller inom kategorin för ”arbete”. Man gräver, planterar, bär och anstränger sig. Det är lätt att det då bara blir plikt och jobbigt, man gör jobbet för att man bedömer att man måste, inte för att man vill. Och då tappar tillvaron i trädgården sin charm, då njuter man inte, och det är precis det här som jag tidigare upplevt med trädgården – lite som en börda, något som måste göras eftersom jag ändå vill kunna vara i den.

Och det är då den här uppdelningen mellan fritid och arbete kommer in; jag tyckte aldrig att jag riktigt hann med trädgården när jag var slav i ett lönearbete, mer eller mindre heltid. Nu jobbar jag alltså betydligt mindre och hinner med mer utöver arbetet, vilket också innebär att trädgårdsarbetet har förlorat sin prägel av arbete. Nu är det en sysselsättning, något som jag gör och kan göra för att jag vill. Nu kan jag ta allt i min egen takt, göra paus när jag vill, börja och sluta när det mig lyster och fortsätta när jag får tid och lust. Och då är detta med trädgården direkt lustfyllt, och inte något arbete i bemärkelsen något jag måste göra för att jag måste.

Och när det nu regnar på midsommarafton, så tänker jag att det är bra för mina blommor och allt annat som växer i trädgården.

Glad midsommar på er alla, var ni än är!

På återseende//Göran