Hur svårt kan det vara? Ja, inte alltid lätt - ofta och egentligen svårare än det ser ut.
Ibland överträffar naturen beskrivningen av den. Alla mina föreställningar om kolibrier, de jag fått via Disney etc, inträffade och överträffades. De rör sig precis som man tror att de ska göra; står stilla i luften och liksom hovrar, bara för att blixtsnabbt försvinna ur synfältet, de jagar varandra och är uppenbarligen väldigt revirbenägna och de låter precis som de heter (på engelska); Humming Birds.
Första gången jag stötte på dem var ute i älven en sen eftermiddag, där jag stod upp till magen i strömmande vatten. Plötsligt kom det liksom stora och underliga insekter och flög runt omkring mig, uppenbarligen helt orädda, stod stilla och liksom betraktade mig och sedan de här tvära kasten då de bara försvann. Då, när jag faktiskt förstod och insåg att det var kolibrier, var det för mörkt att fotografera, och jag var ändå upptagen med fisket, och kunde inte få fram kameran.
Sedan mötte vi dem igen på ranchen där vi bodde, och där de hade sådana här fågelmatare, enkom för kolibrierna. Men inte ens då var det lätt. Det krävdes snabb slutartid, vilket betydde stor bländare, vilket gjorde skärpedjupet (och skärpan) opålitlig. Och de är snabba! Och små. Alla bilderna är beskurna, mer eller mindre.
Men vackra är de, även om man aldrig får tillfälle att i lugn och ro kolla in dem. Och lustiga!
På återseende//Göran
Hälsningar Lena
//GöranR
//GöranR
//GöranR
Nummer 1 er jo lige til en fuglebog - eller op på væggen med det.
Mvh. Erik.
//GöranR
Hälsn!
//GöranR
Jag träffade på dessa små i Peru, men tyvärr så satt alla blommor så högt uppe så det var tele som gällde och ändå så var de för långt bort för att kunna få närbild.
Fina är de och fina bilder har du.
//GöranR