Fotofika och pandemitankar.

Fotofika på Viksängen, nu nästan lika etablerat som Tårtan. Men det var längesedan, alldeles för längesedan för mig. Jag har lite skojat om hur pandemin lockade fram det värsta hos oss, och hos mig; inte minst tendensen att liksom isolera sig, att trappa ner. Det värsta är då att det nästan har blivit sant, det har varit alldeles för lätt att låta bli att göra saker, att komma ut som förut. Jag har fotograferat mindre, och inte heller  besökt fototräffarna, som varit så viktiga.

Men nu alltså där igen, och precis som förut väldigt trevligt och givande. Diskussionerna vilt över bordet, japanska objektiv vs kinesiska nya  vs gamla ryska eller tyska linser. Det stod en Leica på bordet, en M6 om jag inte missminner mig, vilket bara det gav upphov till animerade meningsutbyten, plus förstås allt snack om den nya politiken, nya reservdelar och den allmänna hälsan. Precis som jag minns det, precis som det ska vara och som ger så mycket socialt och mellanmänskligt.

Och mitt i diskussionerna om nya kinesiska objektiv slog det mig att jag inte  köpt nya fotogrejor på länge, inte sedan pandemin! Förut har jag alltid  försökt ligga i framkant, men nu känns det som jag är nöjd. De grejor jag har täcker mer än väl mina behov och jag har egentligen inte behov av fler fotoprylar, om jag ska vara ärlig.  Men de senaste åren har jag inte heller orkat bry mig på samma sätt som tidigare om alla nyheter som ju ändå har kommit ut. Frågan är om det är bra eller tecken på något annat…

Men jag hann också med en lite skogspromenad med Mystique, vår lilla labradoodle. Det vill jag ändå inte missa, det är också en sån där grej som direkt förhöjer livssituationen, tillfälle till att kunna tänka ifred, att uppleva färgerna, dofterna och stillheten i skogen tillsammans med en som i hög grad blivit en viktig del av familjen.

Sammantaget tror jag att pandemin, åtminstone för mig men säkert för många andra, innebar en mer omvälvande situation än vad vi anat eller, igen åtminstone för mig, velat ta till mig. Förhoppningsvis har det ändå vänt nu, jag kan känna det, så förhoppningsvis är vi på gång mot nya fotoäventyr och givande diskussioner över en kopp kaffe i Viksängen.

På återseende//Göran

2024-11-14 22:28   Benganbus

Det va trevligt att se's igen Göran! Och det är en fin sammanfattning av dagens fotofika! Och påpassligt fotat, för jag märkte ingenting! :)
/B
Ps. Det va faktiskt två Leica M6 på bordet! :)

Besvara

Svar från gorred 2024-11-14 22:42

Tack Bengan! Det var väldigt trevligt, och det får bli ändring nu!
//G

Svara

2024-11-14 23:32   alf109

Jag har varit dålig på att hänga med på fotofika länge nu. Även före pandemin faktiskt. Mycket har att göra med min extrema dygnsrytm, jag är som bekant vaken när de flesta andra sover och tvärt om. Men just detta med de sociala kontakterna har blivit mycket sparsammare genom åren. Som tur är lider jag inte av att vara ensam, men jag undrar om inte dagens uppkopplade värld också ställt till det en del. Man lever i känslan att ha kontakt (via nätet) med en massa folk och låter det ersätta personliga möten vilket det naturligtvis inte kan göra.
Jag får ta del av din fotofika istället, vilket är trevligt.
/Affe

Besvara

2024-11-15 05:23   ronny vervaart

Så trevligt att träffa dig igen 🤗

Besvara

2024-11-15 07:16   BÅS

Det var verkligen trevligt att få se dig igen och ta det av dina välskrivna bloggar, vi ser fram emot att få set dig ofta.

Besvara