Fick ni nån fisk?
Jag har precis kommit hem från årets fiskeresa, den 45:e i ordningen, på 47 år. Det började 1973, några kompisar från Göteborgs universitet som ville fira nåt, eller bara göra nåt kul – så vi åkte till Norge och fiskade. Och så har vi fortsatt med det. Fiskeveckorna har tagit oss till många platser i (företrädesvis) norra Sverige, men också på flera ställen i USA (en av oss bor i USA). Från mitten av 70-talet är det bara flugfiske som gäller, jakten går på öring och harr framför allt. I år åkte vi till Vojmån några mil från Vilhelmina några dagar för att sedan avsluta veckan i Jorm, mellan Gäddede och Stekenjokk.
En vanlig fråga vi får när vi berättar om vårt fiske eller möter människor i samband med fisket är: -Har ni fått någon fisk?
Svaret är: -Ja!
Det är klart att vi får fisk, det är liksom meningen med fisket. Inte alltid så många, inte alltid så stora, men vi får fisk. Visst spelar storleken roll, det är häftigt att få drilla en stor öring med det relativt lätta och veka flugspöet, men flugfisket är mer än så. Det är inte att bara klampa fram till strandkanten och kasta i en fluga, utan det krävs finess. Man smyger fram, stannar och kollar vattnet, hur det flyter, var stenarna är där det kan stå en fisk bakom, man tittar efter insekter på vattenytan – vad kan fisken tänkas ta? Sen börjar man kasta, efter att ha knutit på en fluga som man tror skulle kunna fungera utifrån aktuella iakttagelser, omständigheter och erfarenhet. Första kastet blir kort, sedan förlänger man successivt kasten samtidigt som man strävar efter att flugan ska flyta så naturligt som möjligt på vattenytan. Eller under, beroende på vad som gäller. Man måste vara fokuserad, man får inte slappna av…
Och då händer det! Man hamnar i sin flugfiskebubbla, man hamnar i det som beskrivs som ”flow”, när vardagen bleknar bort samtidigt som omgivningen, naturen och den aktuella situationen blir allt tydligare och klarare, ens sinnen förstärks – det är bara jag och forsen. Och fisken. Och när den hugger, när det nappar, är det som en elektrisk stöt genom hela kroppen.
Några bilder från årets fiske;
Nå, var är fisken då? Undrar säkert vän av ordning.
Jag går ju omkring med kameraväskan hela tiden, parallellt med fisket, vilket ibland ställer till problem. Man måste vara lika fokuserad och koncentrerad när man fotar som när man fiskar, och då händer det att de aktiviteterna krockar. Det är inte lätt att ta bild på fisk som man själv har fångat, man kan inte hantera fisken hur som helst, och det var inte alltid jag var i närheten och hade kameran framme när de andra fick nåt.
Vi bjöds på varierande omständigheter under den här veckan, från 20 grader och fint väder till 8 grader, återkommande regn och kraftig blåst, men det hör till, man fiskar ändå. Och då smakar det bra med en god middag när man kommer hem från fisket (numera bor vi värdigt, det är inte längre tält som gäller...)
På återseende//Göran
/MA
Gös har jag möjligen strax runt om hörnet, i Drevviken lär det finnas. Har faktiskt tankar på att prova, vid tillfälle.
//GöranR
//GöranR
/B
Ps. Vi ses på lördag!
//GöranR
Interessant blogindlæg og meget læseværdigt. Og samtidigt med illustrative fotos.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Ha det//GöranR
//GöranR